På smällen (2007)
Komedi, Romantik
Det blir aldrig som man tänkt sig
Alison Scott (Heigl) har precis fått sin stora chans att äntligen bli programledare. För att fira det nya jobbet går hon ut en helkväll på nattklubb. Hon stöter på den harschrökande slackern Ben Stones (Rogen) och tycke uppstår. Ben lever ett ungpojksliv ihop med sina kompisar där deras sajt om nakna kändisar och hasch är viktiga beståndsdelar. Vid frukost dagen efter inser Alison att deras bekantskap ska vara en mycket tillfällig förbindelse. Efter åtta veckor, när Alison börjat sitt jobb som programledare, upptäcker hon att hon blivit gravid. Hon ger Ben en chans att vara en del av hennes och det kommande barnets liv.
Regissören Judd Apatow, som även har regiserat filmen “The 40 Year Old Virgin”, bjuder i den här filmen publiken på en historia som är full av humor, ironi och färglada karaktärer. På ett skickligt sätt blandas komedi med drama och det är under de två timmar filmen pågår aldrig helt självklart vart denna historia ska leda.
Skådespelarna, inte minst Katherine Heigl och Seth Rogen, gör mycket bra tolkningar och bjuder på ett fint samspel. Huvudhandlingen, hur Alison och Ben utforskar den situation de själva försatt sig i för att lära sig hur de bäst löser den är både engagerande och rolig. Samtidigt känns den väldigt amerikansk. Visst går det att identifiera sig med Alison och Ben i deras situation, men abort nämns knappt som en lösning på graviditesproblemet. Valet står mellan att försöka ha ett förhållande med Ben eller uppfostra barnet själv. Självklart ingår äktenskap som en del av dealen, för inte går det att skaffa barn utan att vara gift?
Det finns dock flera problem med filmen. Vid sidan av huvudstoryn om Alisons och Bens graviditet finns det ett antal bikaraktärer, som regissören låter oss följa. Exempelvis får vi stifta närmare bekantskap med Alisons syster Debbie (Mann) och hennes man Pete (Rudd), samt med Bens kompisar. Dessa bihandlingar för inte alltid handlingen framåt, vilket gör att tempot tidvis blir rätt långsamt och segt. Visst, de är roliga ibland, men Bens kompisars fis-tävling är inte särskilt underhållande. Med risk för att anklagas för att vara biosalongsregissör känns det som att filmen utan problem skulle kunna kortas minst 20 minuter.
Det här en må-bra film som bitvis är mycket rolig. Förutom abortfrågan lyckas filmen att vara icke-moraliserande. ”På smällen” försöker vara nyanserad när det gäller könsroller, jag kan inte säga att den är provocerande men den gör ett gott försök i alla fall. Karaktärerna hamnar ständigt i valsituationer som är mer eller mindre avgörande för deras framtid, och i och med att de väljer oväntade lösningar lyckas filmen få en mycket varm och mänsklig dimension. Allting blir aldrig som man tänkt sig, men det blir kanske bra ändå.
