Johan Falk - Barninfiltratören 2012

Mycket tack vare Viking Johansson, får jag anta. Tidigare invändningar gjorde gällande att Anders Nilsson, titelkaraktärens skapare och seriens styrman/kapten, var den enda som kunde göra filmerna ordentlig rättvisa (med sitt kunnande om karaktärerna och sin känsla för action i de västkustska miljöerna), något som alltså Johansson motbevisat.

Veckans fall rör ett brutalt rån med dödlig utgång, och uppmärksamma poliser som inser att det här både liknar och på viktiga punkter skiljer sig från en rad andra rån. Ett spår tar dem till en kriminell karaktär av yngre årgång, och när dennes hjälp behövs för att vända på steken och ta fast storbuset, är fråga om det är värt det. Kan en femtonåring, inte mycket mer än ett barn, hantera rollen som infiltratör?

Utan att nödvändigtvis excellera i spänning är "Barninfiltratören" ett oerhört stabilt avsnitt, såväl actionmässigt som i några bra stunder för de enskilda karaktärerna. Här spelar även nackdelen med filmseriens format in, att det varken kan vara fullt fristående eller följetongsaktigt, och flera av karaktärersstunderna är antingen effekt av det som varit eller upplägg inför avslutningen.

Men i ärlighetens namn är jag, som ändå hängt med ett tag och kommit att uppskatta "Johan Falk", helt okej med det. Jag gillar kontinuitet och tror inte det tynger ner för mycket. Hjälper mer än stjälper, förhoppningsvis.
Däremot tycker jag att Joel Kinnaman nog kunnat sparas helt till "Kodnamn Lisa". Även om han har mer tid i bild än på länge, och nästan får vettigt att göra, känns det än så länge som om han mest visas upp för sakens skull. För att vi inte ska glömma honom. Onödigt.