David Leitch vill hedra stuntyrket med actionkomedin "The Fall Guy"

I bioaktuella "The Fall Guy" spelar Ryan Gosling en stuntman som drar sig tillbaka efter en svår olycka. Ett år senare dras han in i en ny filminspelning, en blockbuster regisserad av hans gamla flamma (Emily Blunt).

 

Filmen baseras på en 80-talsserie med samma namn, och gav David Leitch - stuntmannen som blev regissör och gjort filmer som "John Wick" och "Bullet Train" - en möjlighet att hedra de stuntmän och kvinnor som skapar magi på bioduken. Leitch och producentpartnern Kelly McCormick berättar för MovieZine att de ville ge biopubliken mer förståelse och uppskattning för detta farliga men spännande yrke.

 

 

David Leitch: Det är en stor fråga, och inte så enkel att besvara. Det handlar i grunden om glädjen i film. Vad lockar oss till filmbranschen? Det är lite som att fly iväg med en cirkus, om man har speciella färdigheter som man vill underhålla världen med. Man vill imponera på sin publik eller få dem att skratta, eller känna fara. Det är inte olikt vad en skådespelare gör med sin prestation. Det kallas "stunt performer" av en anledning - man vill underhålla människor och få dem att känna något.

 

 

 

David Leitch: Förr i tiden fanns det inte visuella effekter eller CGI som nu. Man behövde göra allting framför kameran på riktigt. Idag är det en hybrid. Ofta lutar man sig mot visuella effekter för att kunna skapa ett spektakel som går bortom fysikens lagar. I "The Fall Guy" ville vi gå tillbaka till grunderna. Visst har vi lite hjälp av våra VFX-team men inte alls lika mycket som på andra filmer. Om vi gör ett bilhopp på 60 meter så är det med riktiga människor som utför dessa extraordinära saker.

 

 

David Leitch: Ja, så tänkte vi. Filmen är gjord som ett kärleksbrev till stunts och hela det hantverket. Det var viktigt för oss. I sluttexterna får ni titta in bakom kulisserna och se vad som kräves för att få till alla de här scenerna. Man sätter folk i farliga situationer men gör det tryggt och säkert. Det kräver mycket. Jag vill att folk ska känna det när de går på bio, att vi gör det här för er skull. För att underhålla er.

 

 

David Leitch: Jag tror inte att vi tänkte på Tom Cruise, namnet är bara en slump. Vår Tom är på andra sidan av spektrumet. Tom Cruise är äkta vara. Jag tror att stuntfolk respekterar honom och ser upp till honom, för han är en stuntman i hjärtat. Han gör saker som en del stuntmän inte skulle göra. Man måste ha specialkunskaper. Men han har sig tid och lär sig allt. Vi har inget annat än respekt för Tom Cruise och hans stuntteam som jobbar med honom bakom kulisserna.

 

 

Kelly McCormick: Ryan gör några av sina egna stunts. I andra fall är det hans stunt double. Vi behövde ta det bästa av två världar. Det är en del av magin bakom filmskapandet, så många personer samarbetar för att skapa en hjälte. Det är viktigt för oss och det ger fler stuntpersoner jobb.

 

 

David Leitch: Ryan och Eva (Mendes) hade hund. Jag tror det var en belgisk vallhund, och den lyssnade bara på franska kommandon. Den blev tränad så. Så Ryan pitchade den idén för mig, att vi borde ha med en hund i filmen som bara förstår franska. Och eftersom det är en action-hund så fick han heta Jean-Claude. Det är något som kom till under manusstadiet när vi lekte runt med karaktären.

 

Kelly McCormick: Det är också ett påskägg, för David brukade vara stuntman åt Jean-Claude van Damme. Så det kan vara Ryan som driver lite med David också.

 

 

David Leitch: Massor. Det var ett nöje att se dem jobba, och de improviserade en del. Ryan och Emily (Blunt) har båda en komisk talang, de har en klockren timing.

 

Kelly McCormick: David har en samling foton över hela sitt kontor, med scener ur 70- och 80-talsfilmer. Det är galna bakom-bilder som när någon i en jättekostym har tagit av sig huvudet och käkar hamburgare på någon Spielberg-film. Vi försökte leta efter sådana absurda ögonblick, som när utomjordingar går omkring fast man ser att det är människor på styltor. Det är rätt roligt hur man bygger upp sådana världar på en inspelningsplats.

 

 

 

David Leitch: Det beror på personen. Vad säger de och säger de sanning? Många stora skådisar som jag jobbar med skäms inte för att säga att de inte gör egna stunts. Det är min erfarenhet. På mina filmer har vi alltid försökt få skådespelarna att göra så mycket själva som de kan. Vi tränar dem. Se på första "John Wick", vi ville att Keanu skulle kunna göra mycket själv. I "Atomic Blonde" gör Charlize 99 procent av sina egna stunts. Och i "Nobody" är det bara Bob Odenkirk som slåss själv.

 

Kelly McCormick: Samma sak med Ryan (Reynolds) i "Deadpool 2". Det var lustigt, för han har ett unikt sätt att röra sig i actionscener. Det är svårt att hitta någon annan som kan spela Deadpool. Så han gjorde antagligen mer än han själv ville göra, speciellt i den där dräkten.

 

David Leitch: Och Brad Pitt. Jag var hans stuntman i fem filmer. Mycket av stuntmannens jobb går ut på att träna skådespelaren, testa riggar, kolla säkerheten, förbereda dem. Och om jag behövde hoppa in var det vanligtvis något stort. För annars gjorde Brad det själv. Han är så atletisk. Så det var häftigt att jobba med honom igen på "Bullet Train". Vi hade roligt ihop.

 

 

Under din karriär som stuntman, var du själv någonsin med om en olycka som den Colt är med om i filmen?
 
David Leitch: Nej, det tror jag inte. Jag har varit med om det vanliga, som hjärnskakning eller en utslagen tand. Men det lustiga är att jag började i live-shower, ungefär som Miami Vice-showen som det skämtas om i "The Fall Guy". På min första dag vid en Batman-show föll jag av en bil och bröt handleden på fyra ställen. Man lär sig. Min största skada inträffade på min första arbetsdag. Det satte ribban, jag förstod vilket fokus man måste ha. Jag är glad att jag lärde mig den läxan så tidigt i karriären.

 

 

Kelly McCormick: Ja, förhoppningsvis. Ett hinder är att identifiera hur ett sådant pris skulle se ut. Ger man pris till en stuntman eller en stuntkoordinator? En del av processen är att undervisa dem. Både Akademin och publiken i stort behöver veta att det här är en konstform, inte bara något tekniskt. Priset behöver spegla det. Så det pågår många samtal om det just nu och vi känner oss väldigt hoppfulla.