”Victoria” liknar inte någon annan film jag någonsin sett. Jag kan först och främst inte berömma teamet bakom den nog för det otroliga och makalösa arbete de har lagt ner på att få in hela den här 140 minuter långa rullen på en enda tagning. Skådespelarna vacklar aldrig, i synnerhet inte Laia Costa och Frederick Lau som spelar Victoria respektive Sonne. Detsamma kan sägas om regissören och fotografen och flera andra ur teamet, vars insatser man säkert underskattade innan man ser den här filmen. Att filmen dessutom är en enda lång tagning gör också filmen onekligen verklig och levande. Publiken får verkligen vara med om allt karaktärerna går igenom. Man inser dessutom när man ser ”Victoria” vilket fusk man har lagt ner i filmer som exempelvis förra årets storvinnare på Oscarsgalan, ”Birdman”. Oscarsjuryn borde verkligen skämmas för att ha diskvalificerat den här från att delta i tävlan om Oscarn för bästa utländska film. Annars hade den garanterat funnits bland de mest segertippade nominerade. Jag vet inte varför jag bara ger ”Victoria” en fyra, men det känns oviktigt. Den räckte av någon oklar anledning bara inte till. Det här sättet att göra film på ser jag i alla fall som något man säkert kommer att utnyttja mera inom en viss framtid. Det var i alla fall ett bra tag sedan jag berördes så mycket utav en film.