"berättelsen om den döende Romain är i grund och botten en melodram, men så personligt hållen att den aldrig blir sentimental." Emma Engström, Göteborgs-Posten

"Vackert och berörande utan att bli ett uns sentimentalt." Henric Tiselius, Stockholm City "Det kan verka som om Tiden som finns kvar är tung och dyster, men så är det inte. Här finns en sorg, men också en lätthet i själva berättandet." Carl-Johan Malmberg, SvD

"Här anträds i stället öppet och osentimentalt vägen mot den stora ensamheten" Bernt Eklund, Expressen "...kvar finns bara en intensiv smak i munnen av liv, död och saltvatten." Kerstin Gezelius, DN