En film så känsloladdad och vacker att jag nu efteråt inte riktigt vet var jag ska ta vägen. En orolig känsla i magen av att lämna karaktärerna och inte få höra Morgan Freemans lunga röst eller se de små tjejernas fina leenden. Kanske det beror på att filmen visades i precis rätt tidpunkt för mig, eller att de verkligen behövdes. En film som jag länkar tills jag glömmer bort så jag ska se och gå uppleva igen!