Den ultimata Batman-filmen!?
Matt Reeves går tillbaka till Batmans grund där superhjälten får stå till sidan för detektiven (oroa er inte, Pattinson får också knäcka skallar och bryta näsor). Det ger oss den mest grundade gestaltningen av Batman vi någonsin sett. Men är det den bästa?
Ja! Jag skulle vilja påstå att det är den bästa Batman-filmen vi någonsin fått. The Dark Knight är en marginellt bättre film men som Batman-film så är The Batman helt klart några dimensioner över. Gotham, känslan och karaktärerna är helt klart mer Batman här än någon annanstans (undantag Jokern & Alfred) och Matt Reeves har helt klart fattat konceptet Batman.
Handlingen är riktigt komplex men inte förvirrande. Under Halloween, mitt under rådande valvaka, mördas Gothams borgmästare. Fler mord följer, alla med offer med högt uppsatta positioner i Gothams rättssystem och mördaren som kallar sig Riddler (Paul Dano) skickar meddelanden till Batman (Robert Pattinson). Uppbackad av Gordon (Jeffrey Wright) så försöker Batman lösa morden och fånga Riddler. På vägen stöter han på Selina Kyle/Catwoman (Zoë Kravitz) som verkar ha ett och annat finger med i spelet.
Handlingen är så lång och det är så mycket att få med att det är svårt att summera. Det låter som en ganska rörig film då? Nej, faktiskt inte. Den är inte speciellt rörig. Handlingen är noga uttänkt och jag älskar att den ifrågasätter Batmans auktoritet, visar att Batman och de flesta av hans skurkar är två sidor av samma mynt och att den är så komplex som den är. Riddlers motiv är riktigt klara och starka, han gör precis samma sak som Batman men är villig att döda. En av fåtal punkter som kritiserats är filmens längd. Där är jag inte alls villig att hålla med! Filmen må vara lång och det tar på blåsan att sitta igenom hela men du sitter som på nålar och följer noggrant hela handlingen och jag kan inte tänka mig någon scen att klippa bort eller korta ner.
De som säger att de somnade är nog alldeles för hjärntvättade av allt från Marvel som kommit ut de senaste åren där det ska dras skämt, vara färg och ske saker hela tiden. Detta är hur en DC-film ska vara och Reeves gör ett toppenjobb.
Bruce Waynes monotona dysterhet ger väl Pattinson inte så mycket att tillföra (t.o.m. en så usel skådespelare som Vin Diesel kan skaffa ögonskugga och stirra med död blick) men som Batman är han riktigt bra. Han är aggressiv, kraftfull och skådespelar otroligt bra med bara ögonen. Det gör att han i mitt tycke går ner som den bästa Batman-skådisen, före Bale, Affleck och Keaton. Borta är den flamboyanta playboyen som går på galor med en tjej på varsin arm och här har vi en sammanbiten, ljusskygg och nästintill suicidal man som distanserade sig från allt när föräldrarna sköts ihjäl. Emo-sminkade ögon och en knivskarp, men skör käklinje ger verkligen det traumatiserade intrycket som man skulle få efter att ha förlorat båda sina föräldrar. En bris av frisk och ny luft i en annars rätt uttjatad origin-story som man vid det här laget kan som veckodagarna. Finns det något att påpeka så hade jag gärna velat att han biffat upp sig lite mer för rollen som Batman i stil med Affleck. Det är dock en smaksak och jag fattar Reeves vision, han vill ha en realistisk Batman. Med detektiv sidan.
Zoë Kravitz som Selina bidrar med lite dramatik, känsla och sensualitet i en annars ganska hård historia. Kravitz slipper bli en oneliner-maskin utan får bakgrundshistoria och en bättre skriven karaktär än de tidigare upplagorna. Och oroa er inte, hon får också dra Catwomans sedvanliga oneliners och får vara både sassy och badass men inte till överdrift. Stämningen mellan henne och Batman är sexuellt laddad utan att den blir upptryckt i ansiktet.
Den alltid pålitliga Jeffrey Wright gör en tuff Gordon med gott om skärmtid och han fungerar perfekt bredvid Pattinsons Batman. Hans roll i filmen blir dock väldigt monoton vid jämförelse med Goldman men potential för att bli den bästa Gordon finns allt.
Andy Serkis (Alfred) får knappt någon tid alls på duken men på den tiden så ser det lovande ut. Finns inte så mycket att utgå ifrån så Caine och Irons ligger över men Serkis är en bra skådis och i nästa film så hoppas jag de lägger mer tid på honom. Alfreds relation med Bruce är mer destruktiv än tidigare och det bidrar till en ganska tragisk historia som mynnar ut till en känslosam sen. Någon form av erkännande bör nog också ges till Colin Farrells sminkning som gör honom till den sköna och roliga Pingvinen och John Turturros sköna Falcone. De bidrar med de få inslagen av humor i en annars gravallvarlig och dyster film.
Gotham är snyggare än tidigare och den gulröda färgtoningen ger den mer värme än den annars blåa. Inspirationen är helt klart mer hämtad från Blade Runner 2049 än det kreativa, mer blanka som finns i tv-serierna. Inslag av en blomstrande industristad finns att skåda men det sköljs över av det orangea Se7en-aktiga regnet som dominerar varje bildruta utomhus. Gotham är inte lika sceniskt som Burtons och inte lika realistiskt som Nolans Chicago-aktiga verk. Reeves balanserar det bästa av båda världar och får det att bli riktigt vackert. Den representationen staden får som en egen karaktär som behöver räddning från att domineras av makthungriga, smutsiga, maffia som är allmänt accepterade på sina höga poster gör det mer levande. Gotham är smutsigare, mer korrupt och regnigare än någonsin och jag älskar det!
Reeves visar också hur han verkligen greppat konceptet Batman. Hur han inte behöver visa sig för skurkarna för att sätta skräck, ljudet av hans fotsteg och vetskapen om hans blotta existens sätter skräck i de flesta och alla är livrädda för honom. Actionscenerna är grymma (en biljakt sticker verkligen ut) och fighting scenerna är välkoreograferade. Inte lika brutala och kraftfulla som Afflecks (de bästa i mitt tycke) men för att förhålla sig till realism så är de riktigt bra. Inte konstigt klippta och nära filmade som Nolan utan man kan tydligt se vad som händer. Dessutom är det mesta praktiskt gjort (precis som The Dark Knight) där minimalt med CGI används (Marvel kan lära sig ett och annat). Det gör att det ser verkligt ut. Reeves sa att det finns en scen med greenscreen i filmen och de var noga med att få till ljuset så att det matchar bakgrunden och inte ser inklippt ut.
Ska jag vara riktigt petig och gå in på detaljer så finns det vissa tveksamma saker dock. Romantiken mellan Batman och Catwoman slår ner som en blixt från klar himmel och känns krystad. I föregående scen så stör de sig på varandra och i nästa scen så kysser de varandra. Riddlers sista del i planen är lite också oförklarlig och slutet blir överskuggat då du får två dramatiska toppar och den första gör att den andra inte får samma emotionella impact på en.
Detta är dock endast petitesser som finns i varenda film ifall du finputsar och det påverkar inte betyget speciellt mycket.
Michael Giachinnos musik är grym, Pattinsons skådespel är grymt, storyn är välgjord och ifrågasättande, cinematografin är grym, Gotham är snyggt, skådespelarna är gymma och actionscenerna är snygga och förhöjs av en noggrann ljudmix… de där tunga fotstegen. Filmen omges av en estetik och swagger som förlänger känslan av hela bioupplevelsen och gör den top notch. 9/10!
9/10!
Läs mer