Tårtgeneralen är varken något nyskapande och cineastiskt mästerverk eller någon särskilt originell historia. En film om en en ringaktad underdog som lyfter en marginaliserad grupp av människor som vi har sett flera gånger förut. Hur Många Lingon Finns Det i Världen och inte minst Gökboet är skolexempel på denna berättelse. I detta fall ser vi en alkoholiserad excentriker som står upp för en förnedrad småstad mot storstaden, trots att samma småstad ser snett på honom. Jag gillar 80-talsmiljön och Mikael Persbrandt är briljant i rollen som Hasse P, som med sitt projekt om att baka världens längsta smörgåstårta hade antitesen till påståendet om att Köping var Sveriges tråkigaste stad. Jag är själv född och uppvuxen i en mindre stad och kan relatera till filmen, som tar småstadens parti. Men framför allt är det en historia om att gå sin egen väg, göra det man tror på, inte ta någon skit ifrån någon, att vara sig själv och aldrig ge upp. Det finns en Hasse P och Lars Hammar i mig, särskilt den sistnämnde.
Läs mer