Star Wars har alltid varit en stor del av mitt liv. Som sjuåring satt jag ensam hemma och tittade på Rymdimperiet slår tillbaka, vilken i min mening är en av de bästa filmerna som någonsin gjorts. Hela familjen har tittat på Star Wars, läst böcker, haft Star Wars-quiz och spelat kort med en kortlek med Star Wars-tema (Jar Jar Binks är naturligtvis en joker). När vi gick och såg The Force Awakens två dagar innan julafton var det som en tidig julklapp. Jag och min bror satt t.o.m. och höll pappa i handen, och när förtexterna började rulla blev jag återigen den där sjuåringen, ett litet barn som satt i biosalongen och skulle få uppleva en Star Wars-film för första gången. Vilken film det var! Star Wars: The Force Awakens är en fantastisk film, om än inte perfekt. Till exempel så såg Unkar Plott (hur man nu stavar) och Maz Kanata inte särskilt bra ut, eller Snoke heller för den delen, vilket kan ses som konstigt med tanke på att resten av filmen såg så bra ut. För det gjorde den. Det är en snygg film, och i vissa delar till och med vacker. Musiken av John Williams var bra, men det är lätt att säga, för han är alltid bra. Karaktärerna var det som lyfte filmen till helt nya nivåer, och de är filmens starkast lysande stjärnor. Både Daisey Ridley, John Boyega och Oscar Isaac var super, med intressanta karaktärer som man ser fram emot att få veta mer om. Harrison Ford är kung, och Han Solos "Chewie, we're home" fick gåshuden att resa sig på mina armar. Filmens bästa karaktär är ändå, enligt mig, Kylo Ren som spelas av en briljant Adam Driver. Han är respektingivande, men samtidigt sårbar och det faktum att hans ansikte inte är härjat och förstört av ärr får tittarna att förstå att han är ung, och otränad. Kylo Ren klampar rakt in i mitt hjärta, och skär sig en plats med sin ostabila ljussabel, och etablerar sig sedan där som min andra favorit bland Star Wars-karaktärer (nummer ett är Darth Vader). The Force Awakens är som sagt ingen perfekt film, och rent tekniskt är den förmodligen en 4a. Men den där lilla tjejen som sitter i bion och får gåshud över hela kroppen när hon tittar upp på bioduken tänker inte på sådant. Huvudet skriker en 4a, men hjärtat vrålar en 5a, och den här gången är det hjärtat som vinner.