Politiska sidan som ingen ser Star Wars är oftast synonymt med Jedi-riddare, ljusvärldsdueller, laserpistoler, härliga karaktärer och snabba rymdskepp. Du får två av de grejerna här. Gareth Edwards tar oss till den skitiga, politiska sidan av krigen där du får se det ur soldaternas perspektiv. Inga Jedis, inga superduper övernaturliga krigare som präglas skärmen alltför mycket, utan en klassisk fin krigsfilm, precis som jag gillar. Precis som de där bra avsnitten i tv-serien, Star Wars: The Clone Wars. Drygt 15 år innan Luke Skywalker tog sig an sina första lektioner så flydde Dödsstjärnans kommande chefsmekaniker, Galen Erso (Mads Mikkelsen) till en öde planet. En dag så hittas han av Imperiet med direktör Krennic (Ben Mendelsohn) i spetsen och får sin fru mördad. Han lyckas skicka iväg sin dotter Jyn som hittas av Saw Gerrera (Forest Whitaker) och vips så hoppar vi de där 15 åren och det går rykten om att Imperiet har utvecklat någon form av planet förstörande supervapen. Rebellen Cassian Andor (Diego Luna) och droiden K-2SO (Alan Tudyk) lyckas lokalisera Jyn (som blivit fängslad) och rebellerna vill ha henne då de fått reda på att Galen skickat en spion med info som dock fångats av Saw. Den enda som kan komma in där levande är Jyn. Den öppnar rätt så svagt med många hopp mellan planeter och tidsspann innan man får fotfäste. Det är också lite för mycket utläggning för min smak vilket gör att den får lite problem med tidsfördelandet. Mittendelen är också rätt svag men sedan banar vi iväg för ett riktigt äventyr och en maffig fight. Gareth Edwards är ambitiös och lyckas verkligen förtydliga röran man hoppar rätt in i när Episod 4 startar igång. Edwards visar dock också sina brister och det är främst personporträtt. Star Wars är alltid känt för att ha roliga och relaterbara karaktärer med klara motiv och emotionella bakgrundshistorier. Man blir inte riktigt fäst vid någon av dessa karaktärer trots att de ger allt. Felicity Jones försöker verkligen göra Jyn Erso relaterbar men hon faller kort i slutändan. Deras försök att göra Diego Lunas, Cassian Andor till en semi version av Han Solo/Po Dameron fungerar inte heller då Diego Luna saknar karisman som både Harrison Ford och Oscar Isaac besitter, de lyckas med nöd och näppe göra så att man bryr sig tillräckligt. Andor framstår mer som grinig. Donnie Yen, Mads Mikkelsen, Riz Ahmed och Jiang Wen kläms in för att försöka få lite kemi och lite emotionell kärna till core-gänget men de klarar inte riktigt av det vilket gör att de lämnar ett ljummet uttryck. Forest Whitaker är ju värst när det gäller det. Den man dock fastnar för är den snipiga droiden K-2SO som emellanåt levererar roliga one-liners och beter sig som om han hade en tourettes. Skurken är dock en riktigt platt men det är kul att en CGI:ad Peter Cushing får plats som Tarkin. De där core-elementen håller tillbaka det lite men samtidigt så är de politiska ämnena om kriget och historien bakom överklassen väldigt spännande. Sista timmen är ren och skär popcorn-action när det väl blir fight. Vackra vyer, bra CGI, Star Destroyers, Tie Fighters, X wings and you name it. En dröm för nörden. Sådär ska Star Wars vara! Jag gillar Michael Giacchino men hans track håller inte samma nivå som John Williams i Star Wars och det märks när han försöker imitera eller skapa eget. Det faller lite väl platt emellanåt, liksom karaktärerna men vad är det att klaga på? Helt klart min favorit Star Wars med alla ingredienser man gillar från tv-serierna. När det är bra är det grymt. Och förresten är det ett genidrag att göra som de gör med Vader. Helt klart den bästa hittills. 8/10

Precis som Ep 7 var en kopia på Ep 4 så är denna mestadels en kopia av Ep 6, samt mängder av skeenden och citat är rippade från Ep 4 också. Det är 1,5 timma av mörka scener och dialog innan det är lite enklare strider. Sista minuten är väl egentligen coolast och karaktären som dyker upp där hade jag räknat ut med röven också. Stor besvikelse om man ser till förväntningarna jag hade. Ep 8 kan bli en bra fortsättning på sagan men sidofilmerna blir nog aldrig några höjdare.

Karaktärer helt utan utstrålning. Ingen man känner för. Dassig dialog. Ett par fina ögonblick... inget mer. En löjligt stor besvikelse där enda tanken efter biobesöket var "Jaha.. var detta allt?...."

Star Wars är överskattat, vill bara säga det, men den här tyckte jag var riktigt bra. Mycket bättre än "The Force Awakens" enligt mig. Jag var nog ganska skeptisk när den kom ut och valde att inte se den, men den här hade blivit en riktigt sjysst bioupplevelse, det är det inget tvivel om. Några av de viktiga karaktärerna känns lite ointressanta dock. Darth Vader är fortfarande episk i de få stunderna han får under filmens gång. Historien är faktiskt intressant och välstrukturerad. Skådespeleriet är bra, men jag önskar verkligen att Rooney Mara hade haft tid att göra huvudrollen, eftersom hon faktiskt blev erbjuden att spela Jyn Erso. Felicity Jones var riktigt bra dock, men jag kommer nog bara att undra hur det hade varit med Rooney Mara i huvudrollen. Jag kan inte tro att en av de få filmer jag önskar jag hade sett på bio skulle vara en Star wars-film. "Rogue One: A Star Wars Story" får en fyra i betyg av mig.

Jag är väl sista personen på planeten som inte har sett den fören nu :) Ingen stor Star Wars fan-sorry, men till skillnad från förra filmen tyckte jag man fick lära känna karaktärerna bättre och lite mer bakgrundshistoria, förra filmens behållning var bara att få se den gamla godingarna från original filmerna, men storyn va tråkig och man kom inte nära dem nya karaktärerna. Dock är filmen alldeles för lång och gäsp va tråkigt med alla skjutscener, ger mig absolut ingenting, som jag brukar säga, ju mer bomber och pistoler desto mindre story, dem försöker bara dölja sin dåliga eller svaga story med massa bombom... Men för hårt arbete och visuellt snygg får filmen en godkänd 3a... Cast:Felicity Jones, Diego Luna, Ben Mendelsohn mfl... AAA

Bara jag som inte gillade filmen? Fruktansvärt tråkig och ointressant. Kunde inte brytt mig mindre om karaktärerna.

Jag har svårt att vara neutral när det gäller Star Wars, jag älskar det för mycket. Vilket ger mig högre tolerans för fanservice än gemene man (jag gjorde tysta applåder och ville ha mer varje gång, medan andra förmodligen stönade.) Jag tyckte att Rouge One hade en bra 70-talskänsla, vilket gör att den (oväntat!) kommer smälta nästan perfekt ihop med Episode 4. Rymdstriderna är första klass, saker exploderar magnifikt. Det är en väldigt mörk film, men det fungerar eftersom den har ett sinne för humor. Comic relief-roboten är fantastisk, en mix av C3PO och Marvin i Liftarens guide till galaxen. Rogue lånar en hel del bildspråk från striderna i Mellanösten, vilket jag fann så intressant att jag nog kunnat skriva en uppsats om det. Den löste också ett omdebatterat plothole i E 4. Negativt är däremot en del distraherande CGI, och att våra två främsta hjältar är rätt trista. Eftersom det bara är en film tycker jag att de kunde tryckt i lite hårdare med personligheterna. Jag hade gärna sett att Cassian varit en stelare, orderlydande, the-ends-justifiece-the-means-snubbe, det hade gjort hans vändning mer oväntad. Att försöka klämma in honom i charmerande badass-arketypen fungerar inte då Diego Luna verkligen inte är någon Ford eller Isaac. Allt som allt tyckte jag att de expanderade Star Wars' universum på ett smart sätt, men Rogue har tyvärr inte samma se om (och om och om) igenvärde som originaltriologin och the Force Awakens.

Se den: Om du älskar de tre första filmerna som kom ut på 70 och 80-talet och vill ha en upphottad prequel utan Jar Jar Binks och annat trams. Filmen är så pass bra att man blir irriterad att vi inte fick se något liknande när det väl begav sig med episode 1-2-3. Det är snyggt, intressant och väldigt mycket Star Wars för pengarna! Undvik den: Om du vill ha färgglada storstäder, dueller mellan jedi och sith, Chewbacca och en mängd arga monster. Det finns inget sånt alls här. Det är skitigt, dystert samt väldigt mycket smygande bland stenar och bråten. Är du även beroende av John Williams musik så får du höra den ytterst sparsamt.

Nu har jag varit och sett den efterlängtade Star Wars spin-off filmen "Rogue One: A Star Wars Story" och ska med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen. I en tid fylld av konflikter slår sig en grupp osannolika hjältar sig samman för att genomföra ett livsfarligt uppdrag: att stjäla ritningarna till Dödsstjärnan, Imperiets ultimata förstörelsevapen. Det här är en av de viktigaste händelserna i Star Wars historia och för samman vanliga människor, vilka valt att utföra extraordinära handlingar, och genom detta bli del i något som är större än de själva. "Rogue One" är har mörkare och mer realistisk ton pga av nedtonande av de överdrivet använda CGI effekter som fanns i Star Wars filmerna då George Lucas regisserade. Det bjuds på mycket nostalgi då man tas tillbaks till händelserna precis innan originaltrilogin. Darth Vaders efterlängtade comeback i de två scener han dyker upp i är mäktiga. Känslan av nostalgi förstärks även av att karaktärerna Princess Leia och Grand Moff Tarkin dyker upp skapade via dator. Den här filmen väver dessutom på ett effektivt sätt samman prequel trilogin med originaltrilogin. Man får bekanta sig med många nya intressanta karaktärer. Framförallt Felicity Jones som filmens hjältinna Jyn Erso briljerar. Mads Mikkelsen gör också en bra prestation som Jyn Ersos pappa. Samt så är det trevligt att se Fares Farers karaktäristiskt stora näsa dyka upp då Fares skymtar förbi i ett par scener som karaktären Senator Vaspar. Även ett par bekanta karaktärer dyker till min stora glädje upp för att väva samman Star Wars trilogierna med denna film. Bail Organa och Mon Mothma dyker upp i scener då planeringen om att stjäla ritningarna till dödsstjärnan sker. Dessa ovan nämnda detaljer gör att man får in princip det man förväntar sig av denna spin-off film som faktiskt känns mer som en nödvändig del i historien än som en spin-off. Men trots alla dessa trevliga detaljer så finns det en del negativt att säga om filmen också. Framförallt så försvinner lite av Star Wars magin då John Williams pampiga musik inte längre är med. Samt så har man tagit bort den där klassiska texten som alltid har inlett de övriga Star Wars filmerna. Men dessa två saker är det enda som finns att klaga på. Filmen "Rogue One: A Star Wars Story" lever annars upp till alla förväntningar. Riktigt så bra som förra årets "The Force Awakens" är den inte. Men den är väldigt sevärd och känns som den nödvändiga pusselbit i Star Wars historien som man inte tidigare visste att man behövde. En fyra av fem möjliga får filmen i betyg av mig.