Först och främst vill jag börja med att säga att de som påstår att ”The Last Jedi” är en karbonkopia av ”The Empire strikes back” har kort och gott fel. Det är det inte. Visst, har man sett trailers till filmen kan jag förstå oron för detta, men den är obefogad. ”The Last Jedi” tillför - på gott och ont - mycket nytt till galaxen långt, långt borta...
Rian Johnson har lyckats bra med att utveckla de nya karaktärerna och då framförallt Rey, Kylo Ren och Poe Dameron och som någon påpekat tidigare så tycker jag att deras storys behandlas väl och är både engagerande och spännande. Framförallt vad gäller Motståndsrörelsens scener känns förvånande ”fräscha” och viktiga - jag kommer på mig själv med att känna viss oro för dem och att jag inte bara vill tillbaka till Rey/Luke hela tiden förvånar mig.
Daisy Ridley och Adam Driver gör båda ett strålande jobb med sina karaktärer och det uppstår minst sagt en intressant kemi dem sinsemellan. Oscar Isaac imponerar också (den här gången i en större roll) men påtvingas en rent utsagt löjligt komisk dialog i början av filmen som verkligen tar udden av allvaret i situationen. Det här är tyvärr något som händer ofta i filmen och det förstör rejält. Visst, jag skrattade också ett par gånger under bion i stundens hetta, men kommer det hålla för omtittar? Absolut inte. Man har även lyckats göra General Hux (som jag tyckte hade potential i ”The Force Awakens”) till en parodi på sig själv och det är synd.
Mark Hamills återkomst som Luke är fenomenal, även om han inte är den Luke vi minns - men så har det gått 30 år också (Ewan McGregors Obi-Wan är ju egentligen inte direkt slående lik Alec Guiness Ben till sättet, hur mycket man än må gilla den unge Kenobi). Det är något med Hamills blotta närvaro som är nästan lite magisk, även om han till viss del är mer Han än Luke. Jag är dock - och misstänker att jag kommer förbli - kluven till vägen man valt för Luke i filmen, även om jag förstår och kan acceptera premissen. Det tillför något nytt och för handlingen framåt men jag undrar i slutändan om jag ändå inte velat se något annat? Men efter bion var jag dock nöjd och älskade resultatet (oavsett vad den inre fanpojken i mig säger).
Angående längden, som bland andra Anderberg här på MZ klagar på, så tycker jag inte att den är för lång. Möjligtvis däremot att man hade kunnat omfördela tiden: Gärna minde av Finn och Rose’s storyline (som i ärlighetens namn i slutändan inte är superviktig). Kelly Marie Trans karaktär Rose är ett trevligt tillskott, men inte på långa vägar den ”break-out character” hon uppmålats som.
Angående fotot i filmen så är det oerhört snyggt och ur den aspekten så är det verkligen en ny och fräsch film, som ändå levererar Star Wars-andan. Vi får se sekvenser som jag aldrig förväntat mig i en sagafilm, men jag förvånar mig själv med att gilla det - det är vackert. Bäst av allt är de westerninspirerade sekvenserna.
En del mysterier uppdagas (även om vissa tycks vägra köpa det) och en del kvarstår och det gillar jag, man behöver inte veta allt. Men jag tror att vi lever i en tid där ALLT ska presenteras och redovisas, annars avfärdas det som ett ”plot hole”, och det är synd. Jag tror att fansen kommer delas - kanske mer än efter ”The Force Awakens” - och jag håller mig (i nuläget) till skaran som älskar den. Jag tillhör skaran som älskar/avgudar IV-VI och Han, Luke och Chewie kommer alltid vara HJÄLTARNA (I-III hade inga såna karaktärer förutom Qui-Gon, enligt mig) men jag gläds åt att ha karaktärer som Rey, Poe och Kylo som engagerar mig i den nya trilogin. Jag trodde inte att jag skulle acceptera dem alls, men Abrams lyckades väl i VII och Johnson för dem vidare och fördjupar dem i VIII, så det ska bli intressant vart de karaktärer som överlever förs i IX.
Se filmen med ett öppet sinne; då kan du älska den. Om du redan bestämt dig för vad som ska ske: var beredd på att bli besviken.
Jag kan knappt bärga mig till att kunna se om den hemma, utan oro och skyhög puls av spänning. Det, i sig, är ett gott betyg
Läs mer