Nyinspelningen av "Skönheten och Odjuret" är en riktig karamell att suga på med flera smaker. Man har lite man förväntar sig, både gammalt och nytt. Det ska bara till att se hur det blir när man blandar flera olika smaker. Låt mig först säga att jag, som de allra flesta som sett den här filmen antagligen, också älskar den gamla tecknade filmen från 1990 och därför förväntade jag mig inte att den här riktigt skulle överträffa den, men jag var såklart riktigt nyfiken och peppad av kritikernas och publikens hyllningar. Förra året kom Disneys nyinspelning av "Djungelboken" ut, där man hade anpassat handlingen till en nyinspelning på ett närmast mästerligt sätt. Filmen var både nyskapande och fräsch och kunde ändå relatera och ständigt hålla sig samman till originalverket.
Men tyvärr så spelar "Skönheten och Odjuret" och "Djungelboken" i lite skilda banor. I "Djungelboken" finns det inte en så tydlig konflikt som styr hela filmen som det gör i "Skönheten och Odjuret". Därför har den filmen mycket lättare att ta sig an lite större friheter, för om Bill Condon hade gjort lika stora handlingsskillnader som Jon Favreau i deras respektive filmer hade antagligen hatstormarna dragit över "Skönheten och Odjuret" som hyllningarna nu istället gjort.
Dock så har Bill Condon inte alls ändrat mycket alls i handlingen från originalfilmen från 1990. Han är den istället riktigt trogen. Ibland kanske lite för mycket till och med... Det är nämligen en sak att låna en klassisk replik från originalfilmen när man gör den på nytt, men när det går så långt så att det blir hela konversationer som är identiska blir det i mitt fall mer störande än nostalgiskt. Dock så är dialogen genom hela filmen inte alls identisk. Det finns till och med nya koncept som faktiskt passar ibland. Men genom hela filmen är det som att filmteamet velar mellan om de ska göra något nytt eller inte och ibland gör de det och ibland håller de sig helt och hållet till originalverket. Även om flera av skådespelarinsatserna är ganska bra så känns karaktärerna bara som bleka kopior av de i den tecknade filmen. Kemin mellan Belle och Odjuret märks inte mycket alls och många repliker blir ganska tafatta när det är tydligt att de är där bara det är där i den gamla filmen. Det känns som att man ständigt tvekar från att dra på. Dessutom så är karaktärernas reaktionsförmåga lite störande och de får en nästan att tro att karaktärerna vet lika väl vad som kommer att hända som publiken.
Spoiler alert nu, om ni nu mot förmodan varken har sett originalet eller nyinspelningen, men efter det att Belle har blivit frigiven och gett sig av så ska Odjuret vara helt förkrossat, vilket dirket märks tydligt i den tecknade filmen, men vad gör Odjuret i den här filmen? Jo, han sjunger. Och direkt efter så är tillbaka där med repliken "låt dem komma". Gastons död känns också ganska tafatt i min mening. När han i originalet tappar balansen och faller ner är det i den här versionen bokstavligt talat så att marken går sönder under hans fötter. Det var inte oetablerat, det är inte det jag säger, men det kändes inte som om man gjorde något nytt av den. Scenen när Belle och Odjuret besöker Paris känns dessutom som man kunde ha klippt bort och sparat till DVD- och Blu ray-releasen.
Dock så får detta mig att tveka. Inte bara för att jag har klagat på att filmen är för lik originalet och även klagar när man slänger in något som definitivt inte fanns med i originalfilmen, men också för att den här filmens höjdpunkter är definitivt de nya sångerna. Jag älskar nämligen sångerna "How does a moment last forever" och "Evermore". Jag tycker att de har gjort ett jättebra jobb med de sångerna. Egentligen har jag kritiserat den här filmen lite mer än vad jag vill göra, men jag är lite kluven. Filmens visuella sida är riktigt godkänd. Jag såg den i 2D och tyckte att den visuella upplevelsen var helt godkänd bara där. De komiska sidorna är också riktigt lyckade. Jag gillade relationen mellan Belle och hennes pappa och den mellan Lumiere och Clocksworth.
Men finns det ingenting som var bättre än originalet. Jo, en sak... Nämligen framställningen av Maurice, Belles pappa. Kevin Kline känns helt enastående i rollen och blir mer fulländad än den tecknade pappan. Men där slutar det nog. Så det här är mina tankar direkt efter att ha sett ny inspelningen av "Skönheten och Odjuret". I överlag så är det ju i slutändan en lite (men inte helt och hållet) onödig film som man har försökt för mycket med. Är man en stor beundrare av den gamla filmen ska man nog ändå se den, men kanske inte räkna med att få ut så mycket som man inte fick ut av originalfilmen. En sam är säker, den här filmen förtjänade inte att tjäna ihop över en miljard dollar, enligt mig. Betyget balanserar mellan en tvåa och en trea och det kommer nog att variera med tiden, men om det är en tvåa så är det nog den starkaste tvåan jag någonsin gett.
Läs mer