Jag såg den här filmen med väldigt lågt ställda förväntningar - man VILLE att den skulle bli bra, men redan vid annonseringen verkade Sundin och Ankan felcastade (möjligen om de bytt roller istället?) och looken på karaktärerna kändes märklig. Sedan kom hatstormen, och trots att jag länge tänkte skippa den så blev man lite nyfiken: Kunde den verkligen vara så dålig?
Det största problemet är att den här filmen involverar ”Jönssonligan”. Man borde undvikit de karaktärerna, för med undantag för Dorsin så påminner INGEN på minsta sätt om originalen, så vad är då poängen? Vanheden och Harry är vansinnigt karismatiska och karaktäristiska i original, men här är (tyvärr, då jag gillar båda i andra sammanhang) Sundin och Ankan obegripligt bleka och på många sätt onödiga roller. De känns intryckta och har vare sig kriminella specialkunskaper, charm eller vikt för storyn. Att de faller platt har med manuset att göra, snarare än skådisarna i sig. Och Doris.... Det känns som att Alfredsson gillar Hedda och vill ge henne mycket scentid, men utan att ge karaktären substans eller mål. Även hon känns ordentligt intryckt i storyn, utan att egentligen tillföra något.
Man borde, om man nu envisas med att hålla fast vid ”Jönsson”, kallat den för ”Sickan” istället. Otippat (för egen del) så är det Dorsin som håller upp filmen och det som spelar roll och är någorlunda intressant kretsar kring honom. Många klagar på plotten i sig, men den kan jag tycka är helt okej.
Men själva ligan... Tråkiga, färglösa karaktärer vara sidostorys helt saknar vikt, känsla och något som helst värde får filmen att falla helt platt. Man undrar nästan i slutet vem som var vem (och varför?) och dessutom slutar filmen med ett enormt antiklimax.
Kunde blivit helt okej, men tyvärr lyckas man inte. Gissar på en ny reboot om fem år (igen) och jag tycker det är synd att man slösade Ankan, Sundin och Dorsin på det här.
Läs mer