Jag hade definitivt vunnit på att läsa på lite mer om denna film innan jag satte mig i biosalongen. Mina förväntningar var inte skyhöga, men jag såg framför mig en spännande verklighetsbaserad historia om en småintressant person där vetenskapen gick en kamp mot klockan och nazisterna för att vinna kriget. Men vad fick vi? En rättegångsfilm om en väldigt intressant person, men inklämd i ett trångt rum med massor av ointressanta gubbar som försöker sätta dit honom utan att man ens vet varför eller vad som står på spel. Nolans filmer är fulla av tvister, men det största avslöjandet här handlar om vem det är som ens vill sätta dit Oppenheimer. Och jag kunde inte bry mig mindre. Lika högljudda som atombomben blev mina gäspningar till slut. Min polare bredvid hade somnat för länge sedan, men jag lyckades i alla fall hålla mig vaken i salongen trots att vi tog den tidigare visningen.
Vad har hänt med Nolan? Tenet var också en ointressant röra, men Oppenheimer har i alla fall väldigt bra historia som är intressant på riktigt, karaktärer man vill veta mer om, och en ensemble som kan spela skiten ur vilken trist soppa som helst. Men det hjälper ju inte när filmen i sig är så tråkig och rörigt klippt. Jag är helt övertygad om att denna film hade vunnit på att ta bort halva speltiden av de svartvita partierna och tajtat till berättandet med mer fokus på själva bomben. Spielberg hade antagligen kunnat göra detta till en spännande film som inte tappar fart och har ett tydligt driv filmen igenom. Det lyckas aldrig Nolan få till och jag är tyvärr rätt besviken trots att jag hade lågt ställda förväntningar.
Läs mer