Den här filmen har jag velat se om ett tag och nu blev det av, 34 år efter att jag såg den förra gången. Helhetsintrycket är något mer positivt än jag hade väntat mig. Tekniskt ambitiös för sin tid och med en intressant grundstory, kunde det ha blivit ännu bättre om inte karaktärerna mestadels agerat så fullständigt ologiskt och irrationellt. Frågorna är många. [OBS! ev. mindre spoilers] Varför berättar O'Neil allt han tänker göra för sin motståndare platschefen istället för att samla bevis i tysthet? Varför ordnar inte platschefen "bort" O'Neil själv istället för att, lika tydligt som om han hade annonserat i tidningen, beställa dit två (ärligt talat väldigt klantiga) proffsmördare? O'Neil har 60 timmar på sig att förbereda sig innan mördarna kommer och vad gör han? Ingenting som gjorde att han fick ett övertag i alla fall. Han har koll på mördarna via övervakningskameror och när han sen ger sig ut blir han beskjuten och nästan dödad efter en minut... Vad var poängen med att försöka döda O'Neil genom att ta på sig en rymddräkt och larva runt på fasaderna? Etc etc. Och jag vet ju svaret: annars hade det inte blivit nån film... Luckorna är dock för många för att man ska bortse helt från dem. Men totalt sett en klart godkänd film. Extra beröm för att den kvinnliga hjälten inte är en ung kurvig tjej i tight rymdstationsoverall utan en något äldre, cynisk läkare.