3
JMY
Omöjligt att alltid bli bättre? Mission Impossible filmerna har nu nått del fem sedan starten 1996. För varje omgång så brukar serien få ett ansiktslyft och sin egen stil. Denna gång försöker man få med alla stilar på samma gång. Den som varit med från starten känner igen sig. Tom Cruise spelar som vanligt sig själv och det kommer han undan med i denna filmserie. Redan i den fjärde delen dök det upp en svensk skurk i form av Michael Nyqvist. Denna gång är det självaste Seth Rydell (Jens Hultén) som försöker stoppa en av världens äldsta hemliga agenter (Cruise är 53 år). Man kan varken jubla eller gnälla efter att ha sett filmen. Den gör sig jobb och underhåller lagom mycket hela vägen i mål. Frågan är dock hur länge man kan hålla serien ovanför ytan? Orkar Cruise köra till han närmar sig 60 år? Roger Moore var 58 sista gången han spelare 007.
Läs mer
5
Tävlingen där man skulle skriva en medlemsrecension av "Mission: Impossible – Rogue Nation" är visserligen över (slutdatumet var den 9 augusti 2015), men det hindrar mig inte från att skriva ner mina tankar om den femte delen i filmserien. Trots ett lyckat uppdrag i "Mission: Impossible – Ghost Protocol" där IMF (Impossible Missions Force) rentvådde sig själv från anklagelser, stängs IMF ner av CIA-direktören Alan Hunley (Alec Baldwin). Hunley är emot IMF ända sedan Ethan Hunt (Tom Cruise) stulit av CIA en lista över hemliga agenter (i den första filmen). När Syndikatet – ett hemligt "anti-IMF" som Hunt jagat under ett år – plötsligt träder fram och avslöjar för Hunt att de känner till att agenten jagar dem, tvingas han fly och arbeta i skuggorna för att stoppa terrornätverket en gång för alla. Den fjärde filmen "Ghost Protocol" från 2011 var min favoritfilm i serien, och jag undrade hur det skulle gå för "Rogue Nation" när jag fick veta att Christopher McQuarrie (som regisserade "Jack Reacher" 2012) hade tagit över projektet. Trots att filmens atmosfär skulle bli lite annorlunda är den lika bra som "Ghost Protocol"! Tom Cruise passar fortfarande i rollen som Ethan Hunt, och den fantastiska flygplansscenen lär bli svår att toppa. Rebecca Ferguson är perfekt som Ilsa Faust, filmens kvinnliga huvudperson och Ethan Hunts jämlike i filmen. Simon Pegg är jätterolig som Benji, en karaktär som gjorde debut i "Mission: Impossible III" 2006. Tack vare honom blev det mycket fnitter och skratt i biosalongen. Att Ving Rhames rollfigur Luthor Stickell (den ende förutom Ethan Hunt som varit med från början) har en större roll här än i "Ghost Protocol" uppskattas. En annan karaktär som kommer tillbaka är Jeremy Renners William Brandt. Tyvärr är han inte lika aktiv på fältet som i förra filmen, men han har en del roliga repliker. Eftersom vi talar om omöjliga uppdrag måste filmerna naturligtvis innehålla farliga och omöjliga scener. Flygplansscenen nämndes tidigare. Uppdraget i Marocko är också välgjort där Ilsa Faust bevisar för biobesökarna att hon minsann inte är sämre än Hunt. Efteråt bjuds man på en actionfylld bil- och motorcykeljakt. En annan svensk med i filmen är Jens Hultén som spelar rollen som hejduken Janik Vinter (även känd som "Benknäckaren"). Vi bjuds därför på några svenska repliker mellan de svenska skådespelarna samt några actionscener där han får slåss mot huvudpersonerna. Finns det några saker som inte var bra? För det första tycker jag att man borde ha nämnt mer om vad som hänt i "Ghost Protocol", särskilt när "Rogue Nation" utspelas direkt efter den. Istället nämns händelserna i den första och fjärde filmen med några få meningar. För det andra har huvudskurken och Jens Hulténs rollfigur för lite speltid. Trots dessa brister är "Rogue Nation" en mycket bra film som är värd en femma, och jag väntar med spänning på nästa del i "Mission: Impossibles" filmserie. Uppdraget är lyckat!
Läs mer
4
Vad kan vara större än att dansa ballett på Burj Khalifa's glasfönster? Jo, att faktiskt sitta på utsidan av en Airbus A400M. Vilken skådespelare skulle annars kunna göra så än självaste Tom Cruise? Filmen tar sin början där den förra filmen, ”Ghost Protocol”, slutade. Seriens hjälte Ethan Hunt är på jakt efter en internationell, kriminell brottsrörelse, kallat för Syndikatet (för övrigt baserat på samma rörelse våra hjältar slåss emot i den verkliga originalserien från 60-talet). Efter långa efterforskningar får Hunt upp ett spår och kommer ett steg närmare att krossa Syndikatet både med assistans från sina gamla kumpaner och från en nykomling som spelas av svenska Rebecca Ferguson. Den här filmen är den helt klart bästa film jag har sett hittills under det här året på bio. I loved it! Det känns som att regissören Christopher McQuarrie har tagit serien ett steg uppåt med den här filmen. McQuarrie har både skrivit manus och regisserat den här filmen, och för det så hade jag minan tvivel, men jag hade fel. Det fanns inget nämnvärt fel i regin och manuset, förutom att man eventuellt skulle ha lagt lite extra tyngd storyn, men det gör inte mycket och jag kommer att berätta varför lite senare. Tom Cruise känner sig verkligen hemma i den här filmen känns det som. Dels eftersom att det är hans serie (han spelar ju både huvudrollen och producerar), och dels därför att det är hans fjärde samarbete med regissören McQuarrie. Hans gestaltning är väldigt hyfsad om man så får säga, men vad som gör honom till Tom Cruise är ju de fantastiska stuntsen. Ja, för det finns nämligen stunts i den här filmen som når samma klass som Heath Ledgers skådespeleri i ”The Dark Knight”. Där måste man, trots alla kritiska konversationer kring honom, verkligen hylla Tom Cruise för det han gör för seriens publik. Att han tar sig på högsta höjden hittills i serien, och samtidigt tar sig vatten över huvudet (genom att hålla andan i sex minuter). Grabben är ju 53 år! Alla de här stuntsen, som, jag behöver knappt säga det, är väldigt skickligt utgjorda och som överträffar handlingen, ger en helt klart valuta för pengarna man betalade för att se filmen. Motorcykel-scenen slår allt jag sett i ”Fast and furious”-filmerna. Jag minns hur jag satt fastspikad i biostolen vid flygplansscenen, eller hur jag höll andan vid undervattensscenen. Inlevelse, good job, guys. Det är en bra ensemble ända ner till de strålande birollerna som t.ex. Simon McBurney och Alec Baldwin. Simon Pegg, vars roll har vuxit sedan den hans inledande medverkan i den tredje filmen, är lysande i rollen som Benji och han bjuder publiken på mycket skratt och fniss. Ving Rhames och Jeremy Renner syns i lite mer undanskymda roller, men det är i varje fall bättre än att bara ge Rhames en två-minuters-medverkan som i ”Ghost Protocol”. Sammanfattningsmässigt så är jag nöjd med ensemblen i denna film. Jag måste ju såklart vända mig till den svenska duon i filmen (varför jag säger duo får ni nog veta i filmen): Jag börjar med Jens Hultén (Allas våran Seth Rydell!), som spelar en anhängare till Syndikatet och har en så pass stor roll att hans namn finns med i de kända standard-förtexterna som finns med i alla ”Mission: Impossible”-filmer (alltså inte som rollen han hade i ”Skyfall”). Det nya temat kring den här filmen har valt att utse Hulténs karaktär (kallad för Benknäckaren) till den som tar över stafettpinnen i svenskloppet i M: I-serien, i alla fall när det kommer till svenska repliker. Det är inte den bästa hantlangar-rollen jag sett i en ”M-I”-film, men Jens Hultén gör sin karaktär ihågkommen. Så till Rebecca Ferguson, som spelar filmens kvinnliga huvudroll Ilsa Faust. Jag minns att någon kallade henne för en vacker ”Scene-stealer”, och det stämmer precis in för vad hon är. Det är mer än en gång som hon verkligen stjäl rampljuset från Tom Cruise. Lysande skådespelare som gör sin karaktär mycket levande, mycket bad-ass och mycket mystisk, för man vet inte vems sida hon tillhör. Syndikatet eller Ethan Hunt? Man har verkligen gett Rebecca Fergusons väldigt mycket fotfäste och väldigt mycket utrymme i den här filmen, vilket är bra eftersom hon praktiskt taget är den enda riktigt viktiga kvinnan i den här filmen. Alla Cruise brudar i M: I-filmerna har vid något tillfälle mer eller mindre framträtt som ett kärleksintresse, och ingen har någonsin framträtt som Ethan Hunts jämlike. Här är undantaget! Hon är en suverän tillgång för serien, och faktiskt (jag säger inte det här av någon som helst filmisk nationalist-åsikt) men alltså filmens höjdpunkt. Jag hoppas på en återvändo i en kommande film, för det är svårt att tro att filmskaparna och publiken har så lätt för att släppa taget om henne efter den här medverkan. Det skulle i så fall bli den första gången en kvinnlig medverkande återvänder till en ”Mission: impossible”-film. Så ett stort tack till Rebecca Ferguson, och även ett tack till dig, Jessica Chastain, för att du tackade nej till den här rollen. Nu tar vi oss an skurken… Det är den brittiske skådespelaren Sean Harris spelar skurken Solomon Lane, som alltså är ledaren för Syndikatet. Ska man välja ett djur är han en orm, för jag tycker mig se något av Voldemort i honom. Dessutom så har jag för mig att hans röst är lite väsande. Harris spelar en skurk som bara fightas med pistol i handen, och den personen lyckats bäst i en sån skurkroll i en actionfilm är Alan Rickman. Harris gör sin skurk ändå ganska ihågkommen, men en duktig skådespelarinsats och en (extremt) kall utstrålning. Ännu har ingen av de två senaste M-I-skurkarna lyckats klå Philip Seymour Hoffmans skurk i den tredje filmen, i kampen om priset som den bästa skurken. Regissören Christopher McQuarrie har även valt att göra ett stort undantag när det gäller skurkrollen i en M: I-film, som jag inte klandrar honom för. Vidare detaljer kan inte ges, utan att det framträder en Spoiler-varning. Men så är det ju så att det är som med stuntsen i den här serien, att det måste gå högre upp för varje ny film. I denna film möter Ethan Hunt sitt ”mest omöjliga fall hittills”. Syndikatet beskrivs av Hunt som en internationell armé, men i filmen visas bara en handfull av hantlangare, som om det istället rörde sig om en illasinnad lokal maffia. Dessutom så är det som i 80 % av filmerna i den här serien, att Ethan Hunt måste vara på flykt från sin egen organisation. Efter två eller tre filmer tröttnar man nog på det konceptet, så till nästa film får det bli lite mer James Bond-uppdrag. Men utöver det och att det finns ett fåtal tillfällen då jag kunde förutse vad som komma skulle, vilket gör filmen lite tunn på överraskningar, så var filmen mycket underhållande, spännande, rolig (mycket rolig), välskriven och välspelad actionrulle. Storyn är inte perfekt, men den är välkryddad med snygga stunts och bra skådespelare. Jag kände ganska snart efter att jag hade spatserat ut från biografen, med ett leende på läpparna, att jag skulle vilja se om den. Det är den perfekta popcornfilmen för den här i stort sett regniga sommaren! Cruise och co håller redan på med en uppföljare, och jag längtar redan för den här har alla förutsättningar för en uppföljare, bara man håller måttet. Jag vill avsluta den här recensionen med att be er: Om ni gillar action-komedi, är ett fan av antingen ”Mission: Impossible” eller ”Fast and furious”-serien eller gärna både och, och klarar av att sitta stilla i lite över två timmar framför en kolosalt bra film, så tar er till närmaste biograf, köp en lagom sats med popcorn, luta er tillbaka och njut av en riktigt spännande och underhållande action-rulle, som personligen anser är den bästa filmen hittills i hela ”Mission: Impossible”-serien!
Läs mer
4
Jag såg denna filmen på bio när jag var på Filippinerna (där kostar det typ 25 spänn att gå på BIO). Jag hade inga förväntningar eller förhoppningar alls. Men jag blev glatt överraskad av denna Action Komedi. Jag tycker att Simon Pegg är grymt bra och hans humor lättar upp filmen och som många redan sagt Rebecca Ferguson lyfter filmen ännu mer. Tom Cruise gör inte sin bästa roll (kanske han är för gamla).
Läs mer
4
När man så nyss har sett favoriten 3e filmen och den nästan lika imponerande 4an så hade jag höga förväntningar på en ny M:I rulle. Öppningsscenen är ganska hastigt gjord med Hunt hängandes på planet. Känns inte som den övertrumfar förra filmens flykt från fängelset eller ens Hunts bergsklättrande i 2an. Dock känns det rätt att öppna med en actionscen a la Bond än att göra som i 3an där de öppnade med en scen från mitten av filmen. Men blinkar du är scenen nästan över. Ganska snabbt introduceras vi av filmens superskurk spelad av Sean Harris som jag trodde skulle kunna bli en utmärkt skurk men mest går runt och väser och har onda planer. Tråkigt bortslarvat där. Hade nyss sett Jens Hultén som Seth i Falk och kändes som det var han som dök upp här med samma utseende och beteende. Rebecca Ferguson imponerar stort som Ilsa, bad-ass, vacker, riktigt bra engelska (hennes mor är från England). Äntligen en svensk som man hoppas få se mer av, som kan agera och som går att lyssna på till skillnad från Noomi, Kinnaman, Nyqvist. Stör mig lite på att det inte som i tidigare filmer är nya medlemmar i teamet samt en permanent kvinna som det också varit. Pegg ska hålla sig lite anonymt vid en dator och hjälpa till med diverse gadgets etc. Gadgets lyser med sin frånvaro tyvärr, och Pegg känns inte trovärdig att ha ute som field-agent. Det blir lite väl mycket av roligheter när det borde vara allvar. Filmen utspelas tyvärr väldigt mkt i mörker - på natten, på mörka operahus/auktionshus. Känns väl lite som McQuarries stil från Jack Reacher. De tidigare filmerna har fört oss till exotiska platser där det varit mycket dagsljus. Dock är en lång actionscen i denna under dagsljus och väldigt bra gjord. Otroligt snyggt filmad när man hänger med på motorcykeljakt, därtill trovärdigt härligt ljud. Annars är det lite för mycket i de fina salongerna tyvärr, opera och auktion och inte så mycket exotiskt utan blir mest London. Filmmusiken är heller inget man kommer lägga på minnet och Nessum Dorma används flitigt även i det instrumentala soundtracket. Det är som sagt en bra actionfilm och en scen som involverar vatten är kanske den svettigaste. Jag har mest gått loss på det negativa men det är ändå klart sevärt, det är ju ändå en M:I även om någon annan än McQuarrie borde fått skriva och regissera. Men byts ju säkert ut till nästa rulle. Filmen känns inte heller lika spännande som tidigare rullar. Det är som att äta favoritmaten, gott men ingen överraskning. Den når inte upp till 3an och 4ans "8"-betyg utan får ett lite lägre. 7/10 (4-/5 på Moviezine)
Läs mer