Jag blev positivt överraskad! Feelgood, musikal, riktigt bra skådespelare och ursnygga dans- och musikalnummer. Det var också vissa faktorer som jag fruktade att filmskaparna inte skulle klara av så smidigt i övergången från den förra filmen, men även där blev jag positivt överraskad. Storyn kan dock vara ganska oengagerande, så den är inte precis något spektakulärt. Men förhoppningsvis ser man "Mamma Mia! Here We Go Again" främst för ABBA-sångerna (för det finns många!). 3/5

Jamen det här var väl riktigt mysigt. En musikalisk nostalgitripp i flera bemärkelser. Hade inga - eller kanske t.o.m. låga - förväntningar inför denna filmen vilket kanske var anledningen till mitt fina betyg

Faktiskt oväntad bra för att vara en uppföljare, är ingen stor fan av ettan mer än den grymma musiken, tycker det är lite överspelat, töntigt och lagom bra skådespelarinsatser, men man får ta det för vad det är! Underhållning med bra musik i två timmar och då blir det en godkänd trea!! Vi följer upp ett par år senare där första filmen slutar, mamman har gått bort och Sophie ska försöka uppfylla sin mammas dröm om att öppna ett hotell av det gamla huset samtidigt som hon går down memory lane av sin mammas tonårstid.... Inget wow, förutsägbar det enda roliga är att en mycket botoxad Cher dyker upp i filmen ;) Cast: Amanda Seyfried, Lily James, Andy Garcia mfl... AAA

Jag tyckte att första "Mamma Mia!" var fantastisk trots rätt så enkel handling mycket tack vare ABBA:s musik. Filmen fick ett lyckligt slut, så fanns det något mer att berätta om? Jo, hur Donna Sheridan träffade Sophies tre pappor, och varför hon bestämde sig för att stanna på den grekiska ön Kalokairi. I den första filmen spelades de yngre versionerna av huvudkaraktärerna också av Meryl Streep (i ett foto), Pierce Brosnan, Stellan Skarsgård och Colin Firth (under en mycket kort stund). I uppföljaren "Mamma Mia: Here We Go Again!" gestaltas dem istället av Lily James, Jeremy Irvine, Josh Dylan och Hugh Skinner. Precis som tidigare har uppföljaren också en rätt så enkel handling som faktiskt fungerar genom att musikalnumren av ABBA:s låtar binder ihop dem på ett rimligt sätt. Att Maryl Streeps karaktär inte är med så mycket i filmen var faktiskt en stor överraskning för mig, särskilt när jag sett henne blivit intervjuad i ett av de många bakom kulisserna-videoklipp som jag tittat på. Även om det fanns detaljer som man gärna skulle vilja veta mer om, t.ex. Sophies mormor, så tyckte jag inte att det var något som förstörde upplevelsen för mig. Lily James var filmens andra stora överraskning. Jag tyckte att hon levererade mycket bra i sin roll som den yngre Donna Sheridan samt i musikalnumren som hon medverkade i. Så trots en "tunn berättelse" som många tycker är jag mycket nöjd med filmen. Fast... Jag skulle nog hellre vilja se en svensk skådespelare gestalta den yngre versionen av Stellan Skarsgårds rollfigur istället för Josh Dylan.

Inte alltid som uppföljaren är bättre än första, men i detta fall måste jag säga att denna är så mycket bättre än föregående. 4/4. Underbar feel good film.

Det har sedan succén med den första filmatiseringen av ABBA-musikalen "Mamma Mia!" i tidigt stadium pratats om att göra en fortsättning. Finns en fortsättning på den musikalen att berätta och skulle det var intressant att se en var frågan jag spontant ställde mig då ryktena om en uppföljare började att spridas. Nu finns en uppföljare och jag har varit och sett den på bio. Därmed tänker jag nu att avslöja huruvida mina förväntningar blev uppfyllda. Men först lite om handlingen. Sophie (Amanda Seyfried) hade knutit vackra band till alla sina pappakandidater (Pierce Brosnan. Stellan Skarsgård och Colin Firth). Pojkvännen Sky (Dominic Cooper) var både snygg och snäll och samtliga väninnor solbrända och glada. Oberoende av ålder. När vi nu återvänder är stämningen en annan. Luften är tung av vemod och mitt i den emotionella svallvågen står Sophie inför att inviga det nyrenoverade hotellet. Hur skall det gå? Vilka vänner har tid att komma? Hinner allt bli klart i tid? Vem skall hon dela den potentiella framgången med? Medan Sophie kämpar med de praktiska arrangemangen flyr hennes tankar till tiden som formade hennes mammas liv. Hennes mamma Donna (Meryl Streep) lever inte och det är för att uppfylla mammans dröm som hon fortsätter att driva hotellet och därmed berättas historien om hur allt började i hennes mammas förflutna på en vacker paradisö i Grekland. Vad har man att förvänta sig av en musikal som har fått sitt slut? Och någon ny musik kan man ju inte få av ett band som har lagt av. Spekulationerna kretsade därför kring vilka gamla låtar som är oanvända i musikalsammanhang och hur de kan bygga upp ännu en intressant historia på dessa låtar. Detta får jag väl ändå säga att de delvis har lyckats med. Den stora överraskningen för mig var att Meryl Streeps karaktär inte har mycket speltid. Sjunga får hon göra. Men inte som karaktär i det nutida filmberättandet. Lily James har tagit sig an hennes roll i en yngre upplaga då handlingen mest utspelar sig i det förflutna och anknyter till de nutida karaktärerna som vi lärde känna i den första filmen. Detta ger förstås utrymme för nya stjärnor att briljera i sång. Bland annat Cher och Andy Garcia får visa upp sina sånginsatser i en imponerande version av ABBA-klassikern "Fernando". Så nytt blandas med gammalt. Detta kanske är nödvändigt för att historien inte bara ska kännas som en upprepning. Vissa av låtarna ifrån förra filmen dyker upp igen och blandas med andra låtar som inte var med i den första filmen. Pierce Brosnan, Stellan Skarsgård och Colin Firth dyker upp som de potentiella papporna till Sophie och har funnit frid i att de är just tre pappor. Christine Baranski och Julie Walters levererar även denna gång humoristiska inslag som Donnas härligt galna väninnor. Jessica Keenan Wynn och Alexa Davies funkar bra som deras yngre versioner i scenerna som handlar om det förflutna. Även skådisarna som spelar de yngre versionerna av papporna gestaltas trovärdigt. Så sammanfattningsvis så blir man ganska nöjd. Filmen är inte lika bra som den första. Men är fylld med glädje och fina musikalnummer som får åskådaren att drömma sig bort till ett vykortsvackert Grekland. Att historien har vissa logikluckor får man svälja. Det är ju trots allt en musikal. Att Cher dyker upp ur tomma intet utan någon större förklaring som Sophies mormor får man helt enkelt köpa. Allt behöver inte vara logiskt när det handlar om sång och dans. Musiken är välanvänd och Björn och Benny har fått några roliga uppdykanden under filmens gång. Nytt blandas med gammalt i filmen "Mamma Mia! Here We Go Again". Så vill du uppleva nostalgi och samtidigt ha ett öppet sinne för förändringar så kan jag rekommendera filmen. Själv ger jag den godkänt som en något upprepande uppföljare. Vackra grekiska miljöer, humor och välmående, blandat med en liten portion av vemod. En trea av fem möjliga tycker jag att är ett lämpligt betyg att tilldela filmen.

Plottrigt, tunn story. Jo det må vara hänt. Men jag älskade filmen ändå!