"Kvarteret Korpen" har en väldigt god utgång och ett snyggt utförande, trots att den är en aning händelsetunn. Bo Widerberg skapar dialoger emellan karaktärerna som verkligen fascinerar. Det är ett glamoröst skådespel, främst från Emy Storm, Keve Hjelm och en rysligt ung och erfaren Thommy Berggren, som spelar den författande Anders, som sitter instängd i sitt liv i Malmö tillsammans med sina föräldrar (spelade av Hjelm och Storm). Det finns scener som visar storhet i svensk film, både i tal och utförande, som den när Keve Hjelm pratar om dykarklockan, då han gör ett sånt otroligt bra skådespel. Det är en utmärkt konstruktion av det svartvita 1930-talet, med eleganta dialoger. Bo Widerberg tar sig till samma och ibland ännu högre klass än Bergman. Han visar genialitet genom att få det bästa ur skådespelarna, låta föra tankar vidare till publiken som man inte tidigare tänkt på. Ser man "Kvarteret Korpen" som första Widerberg-film får man verkligen en smak, som blir en sockerchock, av Bo Widerbergs genialitet. Det finns en del femmor i den här filmen, men slutbetyget hamnar på en fyra. En mycket bra svensk film, alltså, som mer än en gång blivit utsedd till tidernas bästa svenska film.