Bästa av alla tre 11/10

Tunnaste filmen av alla sex, och även den ojämnaste. Det märks att det är en film för mycket i trilogin om Bilbo. Vissa saker slarvas bort (ex. inledningen med Smaug som kunde varit betydligt längre), andra överexponeras (borgmästarens trista medhjälpare), annat imponerar (ex. Dol Goldur och dvärgarnas bad-asshet i strid). Intrigerna i maktspelet runt berget lyser med sin frånvaro och här märks verkligen vad gott tillförandet av Azog gett storyn. Utan honom hade striderna engagerat ännu mindre. När man ser om Hobbitrilogin så är det så tydligt hur de övriga två filmerna dröjer kvar i mitt sinne, och man vill egentligen aldrig att de ska ta slut. Femhäraslaget skapar snarare känslan att det är en film man bara måste beta av i sagan om Hobbiten. Ja gkan tänka mig att ser man alla sex filmer i följd fungerar Femhäraslaget bättre, som en glimt av de stora slag som komma skall. Det är en lagom upptrappning inför de pampiga uppgörelserna i De två tornen och Konungens återkomst. Slutscenerna med dvärgarna är dock rörande och tillfredställande, Legolas är grym även om hela ”styra ett troll med svärd i huvudet”-scenen är waaaay to much. Tyvärr verkar PJ även helt glömt bort filmens huvudperson vilket är synd då de få scener han är med är filmens bästa. Även om jag njöt av filmen hela vägen igenom är den definitivt sämst av de tre. Filmen får godkänt, 3/5, men inte mer än så då så mycket slarvas bort.

Om ni vill titta på min videorecension av den här filmen kan ni klicka på nedan länk: https://www.youtube.com/watch?v=5Y66mtkcBc0 Ryktet om att dvärgarna har återvänt till sitt berg och till sina skatter har spridit sig, och nu strömmar onda som goda mot berget för att försöka erövra en andel av rikedomarna. Bilbo och de andra dvärgarna gör allt i sin makt för att hålla ovälkomna inkräktare borta. Helt klart den bästa av de tre filmerna om Bilbos äventyr, men ändå inte i närheten av den klass som Lord of the Ring-trilogin höll. Det var med viss förväntan som jag satte mig i salongen för att se den sista filmen om Bilbo Bagger och hans äventyr. Även om de två föregående filmerna var lite utav besvikelser så var jag ändå sugen på att se historiens upplösning. Jag blev faktiskt inte så besviken! Till att börja med så var allting i ”Femhärarslaget” snyggt gjort (i vanlig ordning :)). Fotot var i sann ”Sagan-om-Ringen-anda” och alla de stora bataljerna var angenäma för ögat. Sen så var det roligt att se hur det gick för karaktären Azog, som byggts upp i de tidigare filmerna på ett ganska smart vis och verkligen växt till en obehaglig filmskurkskaraktär. Även skådespeleriet var i vanlig ordning bra och jag tyckte att Martin Freeman (som spelar Bilbo) hade gått ifrån den lite överspelade känslan som jag fick i första filmen och istället nu gjort Bilbo till ”sin egen”. Jag har inte läst boken som de här tre filmerna bygger på, så jag har svårt att uttala mig kring huruvida de har lyckats med att göra en bra triologi som stämmer överens med boken. Mina åsikter är helt baserade på filmen och skulle kanske bli annorlunda om jag hade läst boken. Jag har t.ex. fått viskat i mitt öra att historien om karaktären Tauriel och hennes relation till Kili inte finns med i boken. Det är en del av film-triologin som jag verkligen tyckte var intressant att följa, kanske till och med mer intressant än vad som händer med Bilbo och ringen, eftersom man ju vet hur ”Sagan om ringen” börjar… Lite intressant i den här här filmen (och kanske även i de andra två) är att det ju inte är huvudpersonen som direkt står i centrum. Bilbo följer med på ett äventyr men fokus ligger ju egentligen på Thorin och hans kamp att ta tillbaka dvärgarnas rike och besegra Azog. Ett lite annorlunda upplägg. Kanske skulle filmerna hetat ”The Dwarf” =)? Tyvärr fanns en del logiska luckor i filmen, men de vill jag inte gå in på närmare, med risk för att avslöja för mycket för er som inte har sett den. ”Hobbit: The Battle of the Five Armes” eller ”Femhäraslaget” får ett starkt godkänt. Bra foto och en söt (om än lite klyschig) brygga över till Lord of the Rings-filmerna. Anledningen till att filmen inte får ett högre betyg var de ”logiska luckor” som jag nämnde ovan. Summa sumarum är en perfekt film att se som en matiné nu under mellandagarna!

Idag har jag äntligen varit och sett den efterlängtade finalen av "The Hobbit trilogin". Den del som skulle sammanfläta de föregående 2 av de nya filmerna med de tre gamla filmerna ifrån originaltrilogin. Hur bra de lyckades och hur filmen levde upp till mina förväntningar efter att ha sett den inte helt fullkomliga bioversionen ska jag berätta nu med denna filmrecension. Men först lite om handlingen. I vanlig ordning börjar film nummer 3 precis där den föregående slutade. Den nyuppväckta draken Smaugs vrede har vaknat. Då vi mötte honom senast var han på väg i riktining mot sjöstaden Esgaroth. Det är där handlingen börjar i denna del av trilogin. En strid blir nödvändig samtidigt som hela sjöstaden står i lågor. Gandalf är tillfångatagen av de mörka krafter som kommer att få betydelse i de tre filmer vi redan har sett. Bilbo och större delen av dvärgsällskapet har barrikaderat sig i "Berget Erebor" där Thorin blir mer och mer galen och fördärvad av skattens rikedomar som omger honom när draken har begett sig iväg. Han blir paranoid och tror att allt som pågår utanför hans fästning handlar om personer som vill komma åt hans guld och det är precis vad ganska många vill. De vill att skatten ska delas. Thorin som blivit förblindad av sin kärlek till skatten går inte att resonera med vilket ger upptakt till ett väldigt stort krig mellan diverse olika raser. Det är inte direkt många överraskningar det bjuds på i denna del. Den större delen av boken är redan berättad i de övriga 2 trilogi delarna. Det man är mest nyfiken på är de nya grejerna som väver ihop historien med "Sagan om Ringen" trilogin. Detta görs med bla den sidohistoria om vad Gandalf har för sig under stora delar av handlingen i "The Hobbit" filmerna. I den delen av historien öppnas möjligheterna för att ta in lite välbekanta karaktärer som vi tidigare sett i den äldre trilogin i handlingen. Detta ger den annars ganska barnvänliga och inte fullt så mörka berättelsen mer mörker. Och mörker är det faktiskt mer av i den här delen. Det är mest död och strid i större delen av filmen. Några kärlekshistorier hinns inte direkt med. Filmen börjar med en strid som tar slut ganska snabbt i början av filmen. Sedan trappas det bara upp inför slutstriden som sedan pågar tills filmen näst intill är slut. Så blir man trött inte på att bara se scener på slagfältet så är filmen mycket sevärd. Annars kan man uppleva den som seg. Jag tycker att trilogin avslutas på ett värdigt sätt utan direkta överraskningar. Mäktigt och storslaget blir det. Dock fick jag aldrig samma känsla av gåshud som jag hade då jag såg "Return of the King" på bio. Men de tre andra filmerna satte ribban högt genom att visa hur fantasy kan göras bra. Problemet med många är att de förväntar sig att även dessa filmer ska uppnå samma höga standard. Så blir det givetvis inte eftersom boken "Bilbo" inte håller riktigt samma standard som "Sagan om Ringen" böckerna. För er så hade hoppats på långa scener med Mikael Persbrandt så lär ni bli besvikna. Hans ansikte dyker enbaart upp i någon sekund innan han förvandlas till björn. Så honom kommer vi att få se mer av i en kompletta utgåvan som släpps på dvd i slutet av nästa år. Avslutningsvis så kan jag starkt rekommendera filmen "The Hobbit: The Battle of the Five Armies" till de som gillade de första 2 filmerna. Men filmen är inget för de där gnälliga nördarna som hänger upp sig på detaljer som inte stämmer med boken. Pilregn, släggor och sköldformationer är huvudingredienserna i denna avslutning på en film era. Ett fint sista besök i Midgård där det fightas på liv och död. Lite vemodigt men nu är det slut och ingen vill väl missa slutet?