Inte spännande, bara seg.

En fantastisk tragedi som spelar på det du inte vet och det du inte ser, snarare än blod och våld på ett Lovecraftiskt sätt. Skådespelarinsatserna är i högsta klass, utom Gabriel Byrne som känns aningen torr, men det beror snarare på karaktären. Se den!

Varje gång det kommer en film som blir så hyllad som Hereditary har blivit blir man ju så hjälplöst taggad. När dessa sedan verkligen verkar leva upp till epitet som "den nya Exorcisten" kan man ju inte undgå att få höga förväntningar. Och som hantverk är Hereditary 5/5. Helt fulländad. Foto, ljud, klippning & scenografi är allt helt makalöst vackert. Men jag tycker inte storyn var på den höga nivå jag väntade mig. Kan inte riktigt sätta mitt finger på vad jag saknar men det kan absolut ha med de höga förväntningarna att göra. Sedan tycker jag inte alls den var så läskig som den utgavs för att vara. Den är obehaglig på ett skruvat realistiskt sätt men inte riktigt på ett skräckfilmssätt. Hur som helst är det en satans sevärd film men superbra skådespelarinsatser och ett kameraarbete utöver det vanliga. För mig landar den på en 3,5 /5.

Kraftigt överreklamerad psykologisk mystery film med övernaturliga inslag. Inte alls så bra som jag hoppats på och framför allt inte i närheten av Jonna Vanhatalos hyllningar. Tvärtom ofattbart seg med långa ibland poänglösa tagningar. Slutet förvirrar och tittaren lämnas delvis utan klara besked, vilket kanske är poängen men som tyvärr brukar addera irritationspoäng. Fotot är bedårande vackert och påminner mycket om It follows och The haunting of Hill house (Netflix) - stilrena, dunkla mystiska scener med olycksbådande underton. Skådespelarna gör storartade insatser, inte minst Toni Collette som med sitt udda utseende och fantastiska talang höjer kvalitén avsevärt. Men det räcker inte till tyckte jag. Och hur man kan tycka den är så skrämmande är för mig en gåta när merparten av filmen snarare påminner om ett neurotiskt familjedrama än skräckfilm. Hade det inte varit för fotot och Collette hade det här varit en given kalkon. Betyg: 2/5

Väldigt seg och lågmäld psykologisk skräckfilm utan spänning eller skrämsel. Mest intressant är den kring tiden för festen och olyckan. Då satt jag som klistrad. Sen var det bara skit. 2-/5 (3/10)

Pinsamt usel. Låt gå för att första halvan är snygg, stämningsfull om än med ett uttjatat soundtrack som mest irriterar. Men efter exakt 1 timme går det verkligen utför. Filmen levererar ett oändligt flöde av scener utan sammanhang och alla sympatier man hade för karaktärerna blir bortblåsta när de springer omkring som huvudlösa höns (no pun intended). Pretentiöst och utan syfte.

Jätte dålig. Inte ett dugg läskig. Händer inget förutom då å då, och då har man hunnit tröttna. Jätte seg början det hände inget fram tills mitten av filmen. Dåligt skådespeleri. Jag satt och skratta princip hela filmen. Den var mer komedi än läskig. Jag är 15 år och såg IT för ett år sedan (2017). Jag satt och asgarva hela den filmen med, men It var mer läskig än denna. Hade höga förväntningar på denna och är jätte besviken. Alla sa att den skulle vara såå läskig och såå bra, men nej.

En väldigt bra och effektiv film måste jag säga. Den här och “The VVitch” (2015) är väl dom inom genre som har imponerat mest på mig i mitt vuxna liv. Jag tycker att allt är på topp i den här filmen. Handlingen, karaktärerna och insatser i dom flesta led. Från manus, regi till skådespelarnas insatser. Filmen är bra spännande och bitvis så pass obehaglig att jag kommer på mig själv med att skruva på mig. Jag gillar att filmen medvetet har ett långsamt tempo, men dess 120 minuter långa speltid flyger förbi. Jag vill se mera och omedelbart när filmen var slut så ville jag se om den. Det får dock vänta tills dess att den ges ut för hemmabruk. Tills dess kan jag glädja mig åt att ha fått se en riktigt bra film som kommer att dröja sig kvar ett bra tag. Och det är man inte direkt bortskämd med i dagens filmklimat.