Back to basics

9/10! Alltså. Nu syftar jag på att Solo hamnar på plats 9 av de 10 SW-filmer som släppts. Endast The Last Jedi är sämre. hela filmen är en enda lång axelryckning. Vissa skämt att dåliga, karaktärer som man inte bryr sig det minsta om och ett par scener som är så pinsamma att man nästan vill lämna biosalongen. Tänker framförallt på L3 roboten och allt som rör den. Emilia Clark är bedrövlig och likaså hennes karaktär. Jag satt och funderade på hur alla kan ta allt med en klackspark och humor när de utsätts för hoten "Lyckas eller dö" eller när de personer som de älskar precis har dött... tyvärr så slutar filmen med en öppning på att det kan komma uppföljare. Med en karaktär som jag helst hade låtit vara glömd och död. Han och Landos skådespelare sköter sig bra. Men det är också i stort sett filmens hela behållning. Disney måste sluta upp med att göra dessa filmer. Episod 1 och 2 framstår som mästerverk i jämförelse, vilket inte är ett jättebra betyg.

En härlig åktur i galaxen där det är få lugna stunder. Älskar man Chewie får man mycket av den varan och han är med i många spektakulära actionscener. Samspelet och humorn med Solo är underbar. L3 är en annan med mycket humor. Synd att det inte blev något med Jabba i filmen men det kommer väl senare i Solos liv som smugglare. Något bättre än Rogue One pga alla karaktärer. 3+/5 (7/10)

Till skillnad mot Rogue one så kryllade det av intressanta karaktärer. Storyn är aningen svag med vägs upp av det visuella och de nostalgiska elementen. Alden är för övrigt briljant som Han Solo. Även Donald Glover imponerar som Lando. Jag ser gärna en uppföljare!

Mycket action, spänning och karaktärer som man bryr sig om. Det tråkiga är filmens ganska ointressanta story, men filmen är ändå underhållande. Skulle inte vara fel med en uppföljare.

Solo: A Star Wars Story har allt man vill ha av en Star Wars film. Äventyr, action, humor, värme, spänning och en väldig massa fanservice. Ser fram emot en uppföljare betydligt mer än Episode VIII och Boba Fett: A Star Wars Story.

Levde upp till förväntningarna. Har vissa brister, men det har samtliga star wars-filmer. Väldigt snygg. Manus skulle man dock behövt fila på ett varv till. Får ändå väl godkänt av mej!

Väldigt långsam och tråkig i början, men mitten och slutscenerna tar upp betyget mycket. Tyvärr var Han Solos karaktär väldigt tråkig och filmen har ett väldigt tunnt manus, en meh/okejish story men jag gillade dem andra nya karaktärerna och speciellt Lando! Väldigt förutsägbar men det är de som förväntas av prequels tyvärr. Annars var det mycket vackra effekter och det kändes inte så snålat som i de tidigare nya Star Wars filmerna. 7/10.

Julaftonen börjar tidigt i år för oss "Star Wars" nördar med Han Solo spin-offen "Solo: A Star Wars Story". Hur det hela började för en av de mest älskade "Star Wars" karaktärerna har i alla fall jag var väldigt nyfiken på under många år. Nu har vi fått filmen som ger oss dessa svar. Om Han Solos historia är tillräckligt intressant för en hel film ska jag berätta nu med denna filmrecension. Men först lite om handlingen. Från sin hemplanet Corellia, som styrs av den tyranniska Proxima, en fruktansvärd syndikatsledare, tvingas Han Solo (Alden Ehrenreich) att fly desperat tillsammans med sin kärlek Qi’ra (Emilia Clarke). Men hans flyktplan går snett och Qi’ra blir kvar på planeten Corellia. Men Han lovar att återvända för att befria sin flickvän. Han Solo kommer ändå inte undan och kastas i en lergrop, där ett stort monster dödar fångarna. Hans upptäcker att monstret är hans blivande andre pilot Chewbacca (Joonas Suotamo). De flyr tillsammans och blir oskiljaktiga. Motgångarna gör att Han Solo oavsiktligt tvingas ut ur Imperial Navy och hamnar bland en grupp kriminella som leds av Beckett (Woody Harrelson). Denne arbetar för Dryden Vos (Paul Bettany), en fruktansvärd ledare av ett annat brottssyndikat med namnet Crimson Dawn. Ännu en gång styr Millennium Falcon sin resa till en avlägsen galax och för oss in i nya, dramatiska äventyr. I "Solo: A Star Wars Story" får rymdskeppets resenärer uppleva en rad spännande händelser och även konfronteras med mörka, fientliga krafter. Han Solo möter sin mäktige och även ökände spelare Lando Calrissian (Donald Clover) som visar sig vara en av Star Wars sagans kanske mest osannolika hjältar. Det spekuleras till höger och vänster hela tiden om vilka karaktärer som ska få en egen "Star Wars" film. Först ut var alltså Han Solo och det hade kunnat bli pannkaka av det hela om de hade valt fel skådis i Harrison Fords ikoniska roll. Det blev det inte. Alden Ehrenreich som har fått axla manteln gjorde klokt i att lyssna på veteranen Harrison Ford som gav honom tipset att inte försöka imitera Fords egna skådespeleri på något sätt. Ehrenreich levererar en helt fri tolkning. En och annan klassisk Han Solo replik levereras bara och en del gester som kännetecknar karaktären finns fortfarande kvar. Men utöver detta är det en helt ny Han Solo man får uppleva. Samma kaxighet finns fortfarande kvar trots att man fick se hur han tog sig ifrån botten till toppen. Det som jag finner mest intressant med filmen är att få se hur Han Solos och Chewbaccas relation börjar och utvecklas. Chewie har alltid varit en av mina favoritkaraktärer ifrån "Star Wars" världen och jag skulle gärna vilja se en spin-off film om honom. Han Solos kärleksintresse som spelas av "Game of Thrones" stjärnan Emilia Clarke är också intressant och karaktären får en del spännande vändningar. Deras relation är inte lika gnistrande romantisk som den vi fått uppleva mellan Han och Leia i den gamla trilogin. Men kemi har de och ett väldigt bra komiskt samspel. Många andra intressanta karaktärer introduceras också i filmen. Framförallt Woody Harrelsons mentorliknande karaktär ger färg åt historien. Likadant Donald Glovers gestaltning av en ung Calrissian. Det lilla rymdgäng som dessa karaktärer sammanflätas till är ett glatt gäng som är underhållande att följa. Ron Howard som har tagit över registolen efter en annan regissör har fått till en bra balans mellan humor och allvar. Det flirtas med film noir och western genren ganska brett samtidigt som filmen i mångt och mycket påminner om en traditionell "Star Wars" film. Det märks inte att det har skett ett regissörsbyte mitt under filmens arbete. Filmen håller samma ton hela vägen. Min oro var att filmen skulle bli för spretig åt olika håll med en ny regissör. Men Howard visar verkligen sin kärlek till "Star Wars" universumet och levererar en sevärd och underhållande historia. Vackra utomjordiska miljöer bjuds det också på även om det inte är så många världar som hinns med. Chewbaccas hemplanet Kashyyyk exempelvis är en värld jag hade velat se mer av. Men om det blir en Chewbacca spin-off så kommer nog ett sådant tillfälle. Jag är dessutom övertygad om att man kommer att upptäcka eastereggs och andra detaljer då man ser filmen fler gånger. Cameoroller och liknande kan man missa vid första anblicken av en film. Men kul var det i alla fall att den kortväxte skådisen Warwick Davis dök upp i en liten omaskerad roll som faktiskt också fick leverera en replik. Sammanfattningsvis så tycker jag att "Solo: A Star Wars Story" är en underhållande och sevärd "Star Wars" historia som verkligen tillför något nytt och även väcker nyfikenheten inför kommande uppföljare och hur de ska sammanflätas med de andra äldre "Star Wars" filmerna. Och mest gillar jag att Chewies och Hans vänskap får ett stort fokus och en början i denna film. En fyra av fem möjliga får filmen "Solo: A Star Wars Story" av mig i betyg.

Julaftonen börjar tidigt i år för oss "Star Wars" nördar med Han Solo spin-offen "Solo: A Star Wars Story". Hur det hela började för en av de mest älskade "Star Wars" karaktärerna har i alla fall jag var väldigt nyfiken på under många år. Nu har vi fått filmen som ger oss dessa svar. Om Han Solos historia är tillräckligt intressant för en hel film ska jag berätta nu med denna filmrecension. Men först lite om handlingen. Från sin hemplanet Corellia, som styrs av den tyranniska Proxima, en fruktansvärd syndikatsledare, tvingas Han Solo (Alden Ehrenreich) att fly desperat tillsammans med sin kärlek Qi’ra (Emilia Clarke). Men hans flyktplan går snett och Qi’ra blir kvar på planeten Corellia. Men Han lovar att återvända för att befria sin flickvän. Han Solo kommer ändå inte undan och kastas i en lergrop, där ett stort monster dödar fångarna. Hans upptäcker att monstret är hans blivande andre pilot Chewbacca (Joonas Suotamo). De flyr tillsammans och blir oskiljaktiga. Motgångarna gör att Han Solo oavsiktligt tvingas ut ur Imperial Navy och hamnar bland en grupp kriminella som leds av Beckett (Woody Harrelson). Denne arbetar för Dryden Vos (Paul Bettany), en fruktansvärd ledare av ett annat brottssyndikat med namnet Crimson Dawn. Ännu en gång styr Millennium Falcon sin resa till en avlägsen galax och för oss in i nya, dramatiska äventyr. I "Solo: A Star Wars Story" får rymdskeppets resenärer uppleva en rad spännande händelser och även konfronteras med mörka, fientliga krafter. Han Solo möter sin mäktige och även ökände spelare Lando Calrissian (Donald Clover) som visar sig vara en av Star Wars sagans kanske mest osannolika hjältar. Det spekuleras till höger och vänster hela tiden om vilka karaktärer som ska få en egen "Star Wars" film. Först ut var alltså Han Solo och det hade kunnat bli pannkaka av det hela om de hade valt fel skådis i Harrison Fords ikoniska roll. Det blev det inte. Alden Ehrenreich som har fått axla manteln gjorde klokt i att lyssna på veteranen Harrison Ford som gav honom tipset att inte försöka imitera Fords egna skådespeleri på något sätt. Ehrenreich levererar en helt fri tolkning. En och annan klassisk Han Solo replik levereras bara och en del gester som kännetecknar karaktären finns fortfarande kvar. Men utöver detta är det en helt ny Han Solo man får uppleva. Samma kaxighet finns fortfarande kvar trots att man fick se hur han tog sig ifrån botten till toppen. Det som jag finner mest intressant med filmen är att få se hur Han Solos och Chewbaccas relation börjar och utvecklas. Chewie har alltid varit en av mina favoritkaraktärer ifrån "Star Wars" världen och jag skulle gärna vilja se en spin-off film om honom. Han Solos kärleksintresse som spelas av "Game of Thrones" stjärnan Emilia Clarke är också intressant och karaktären får en del spännande vändningar. Deras relation är inte lika gnistrande romantisk som den vi fått uppleva mellan Han och Leia i den gamla trilogin. Men kemi har de och ett väldigt bra komiskt samspel. Många andra intressanta karaktärer introduceras också i filmen. Framförallt Woody Harrelsons mentorliknande karaktär ger färg åt historien. Likadant Donald Glovers gestaltning av en ung Calrissian. Det lilla rymdgäng som dessa karaktärer sammanflätas till är ett glatt gäng som är underhållande att följa. Ron Howard som har tagit över registolen efter en annan regissör har fått till en bra balans mellan humor och allvar. Det flirtas med film noir och western genren ganska brett samtidigt som filmen i mångt och mycket påminner om en traditionell "Star Wars" film. Det märks inte att det har skett ett regissörsbyte mitt under filmens arbete. Filmen håller samma ton hela vägen. Min oro var att filmen skulle bli för spretig åt olika håll med en ny regissör. Men Howard visar verkligen sin kärlek till "Star Wars" universumet och levererar en sevärd och underhållande historia. Vackra utomjordiska miljöer bjuds det också på även om det inte är så många världar som hinns med. Chewbaccas hemplanet Kashyyyk exempelvis är en värld jag hade velat se mer av. Men om det blir en Chewbacca spin-off så kommer nog ett sådant tillfälle. Jag är dessutom övertygad om att man kommer att upptäcka eastereggs och andra detaljer då man ser filmen fler gånger. Cameoroller och liknande kan man missa vid första anblicken av en film. Men kul var det i alla fall att den kortväxte skådisen Warwick Davis dök upp i en liten omaskerad roll som faktiskt också fick leverera en replik. Sammanfattningsvis så tycker jag att "Solo: A Star Wars Story" är en underhållande och sevärd "Star Wars" historia som verkligen tillför något nytt och även väcker nyfikenheten inför kommande uppföljare och hur de ska sammanflätas med de andra äldre "Star Wars" filmerna. Och mest gillar jag att Chewies och Hans vänskap får ett stort fokus och en början i denna film. En fyra av fem möjliga får filmen "Solo: A Star Wars Story" av mig i betyg.

Fantastiskt underhållande, rätt känsla, bra val av skådisar till rollerna och oväntad mersmak. Vill hellre ha Solo 2 än någon annan SW-film just nu

Vet inte om man vågar skriva nåt utan att spoila nåt om filmen La nån märke till en sak som är kopplat till annan film ??

Hans egen soloföreställning! Se den: Vill du ha ett äventyr med skurkar, banditer, pirater, smugglare och annat löst folk är detta filmen för dig. Det är full fart och gasen i botten från början. Har du även sett de äldre filmerna så finns det många roliga blinkningar och sköna detaljer. Det är gott om humor och tvister innan vi åker iväg i ljushastighet för sista gången. Undvik den: Vill du ha en engagerande story och känna att karaktärerna är genomtänkta så får du nog blunda lite då och då. Det finns många hål och luckor i filmen som får publiken att funderar både en och två gånger. Har du även svårt att se någon annan än Harrison Ford ikläda sig rollen som Han Solo så blir filmen minst sagt prövande. Det finns även god anledning att trimma bort en halvtimme av filmens utdragna rymdscener i mittpartiet. Där börjar man nästan snegla på klockan när gänget passerat förbi den 13:e kometen och 711:e laserstrålen. Summering: Sevärd men aningen för lång och utdragen. Här finns dock tillräckligt med rymdgodis för att jag skall rekommendera dig att se den!

En rätt kul åktur, och det är lite skön nostalgi kring Millennium Falcon och Hans backstory. Men det är en oerhört simpel historia, och även om det är snyggt och kul att se nya delar från Star Wars-universumet så engagerar inte storyn supermycket. Mycket för att man vet hur det kommer sluta ändå. 3/5

Nice try... I nästan två timmar satt jag och tänkte "Hm... nice try" åt allt som hände och sades i Solo. Det fanns mycket att skaka på huvudet åt, som mötet mellan Han och Chewie hade definitivt kunnat göras bättre. En del onödiga gay-vinklade dialoger och en manhaftig kvinnlig rebellisk robot, den första lesbiska droiden någonsin? Det är sånt som funkar bra på papper men sällan in action, speciellt inte när det känns så påklistrat. Skådespelarmässigt var det inte mycket att klaga på även om jag tyckte att både Han och Lando saknade något. Däremot var Woody Harrelson's Tobias Beckett helt enastående, nedtonad fast med enorm närvaro och min absoluta favorit i filmen rakt igenom. Nåväl, jag var beredd att ge filmen en svag 2:a i betyg men så hände något den sista kvarten och filmen lyfte en aning, eller till nya höjder kanske. Sammanfattningsvis så börjar den segt och fortsätter i samma tempo men jag lämnar ändå biografen med ett varmt leende på läpparna. Betyget blir således en redig 3/5, men jag tror inte att jag kommer se om den.