Alla Helgona klassikerna ifrån 78 och 81 var dem ända filmerna som behövde göras i denna franchisen. H20 fixade inte riktigt det men var fortfarande en bra film. Denna film dock… är något helt annat! 5/5

Fruktansvärt pinsam film. Det är naturligtvis svårt att göra en remake i skuggan av Rob Zombies mästerverk, men jag hade förväntat mig mer än så här. Tempot är så förutsägbart att det går att ställa atomur efter det och karaktärerna är så platta och meningslösa att det är fullständigt omöjligt att känna sympati för någon.

En härlig film med en härligt kylig Myers och en hel del råa mord. Hade dock velat se lite mer detaljer och mer spänning i filmen. Men det är en bra film att se i vintermörkret, men den når inga höjder som nödvändigtvis gör att jag känner ett sug för att se den igen. Men klart man kommer slökolla på den på Kanal 5 om ett par år :-)

Nu har den elfte "Halloween" filmen som är en uppföljare på de första filmerna i ordningen haft premiär på bio och jag har varit och sett den. Så nu ska jag med denna filmrecension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen. Laurie Strode (Jamie Lee Curtis) lever kvar i Haddonfield och är både emotionellt och fysiskt ärrad efter Michael Myers attack 1978. Hon har en ansträngd relation med dottern Karen (Judy Greer), är överbeskyddande av barnbarnet Allyson (Andi Matichak) och väntar tålmodigt på att Michael ska fly ifrån mentalsjukhuset där han sitter inspärrad. När det väl sker på Halloween så står hon redo. Det har som sagt hunnits med en hel del "Halloween" filmer genom åren. Jag har inte sett alla men de jag har gillat mest är den första och Rob Zombies reboot med efterföljande uppföljare. Jag är lite oklar över om filmen utspelar 40 år efter den första filmen eller om det tar vid 40 år efter den andra. Men den har väldigt mycket samma känsla som den som den första filmen. Därav får man en härlig nostalgisk känsla när man ser filmen. Och det är helt underbart att se Jamie Lee Curtis återkomma till sin ikoniska roll. Denna gång med mer skinn näsan nästan i stil med Linda Hamiltons gestaltning av Sarah Connor i "Terminator 2". Filmen bjuder väl kanske inte på några överraskningar och är inte så nyskapande för genren. Men man får det man förväntar sig och en rejäl nostalgitripp. En hel del blodiga och våldsamma scener levereras under filmens gång. Något mästerverk blir det aldrig riktigt tal om. Men man lämnar ändå biosalongen med ett leende på läpparna och känner att man hår fått det man har hoppats på. En stark trea av fem möjliga är mitt betyg till filmen "Halloween" som är den film i serien som kommit närmst känslan man fick i den första filmen.