Eller som filmkritikern Chris Stuckmann sade i sin videorecension: "Fifty shades of total fucking shit" varefter han gav filmen ett välförtjänt F, den (recensionen) är faktiskt ganska rolig för den som är intresserad, jag håller med om i princip allt han säger. Och så lite om filmen då... Vart börjar man ens? Det här är utan tvekan en av de sämsta filmerna jag har sett i hela mitt liv, alla kategorier, för att vara rakt på sak. Det finns flera anledningar till det. För det första är huvudkaraktären Anastasia Steele (vilket för övrigt är ett av de skitnödigaste namnen någonsin på en filmkaraktär) den mesigaste, tråkigaste och plattaste karaktären jag kan komma på att jag har sett. Det är en karaktär som är förolämpande underdånig och svag. Hon är dock inte ensam, för varken "hunken" Christian Grey eller hennes fullständigt karaktärslösa kompis ger något som ens liknar ett okej intryck. Christian Grey är en högdragen, stel och tråkig karaktär som av någon anledning blir intresserad av Anastasia. Resten av filmen är deras tafatta försök till något som ska likna en romans, med lika fruktansvärd kärleksdialog som den mellan Anakin Skywalker och Padmé Amidala i Star Wars: Attack of the Clones. Det går inte ens att skylla på skådespelarna, för manuset är så katastrofalt dåligt att det inte är konstigt att rollprestationerna blev så träiga. Filmen är ändå hyfsat snygg, det måste jag ge den, den ser inte dålig ut. Med den absurda budgeten den måste ha haft är det inte så konstigt. Så lite snyggt foto, och någon bra ton här eller där, det är allt. Det är allt som man inte vill säga alla jordens fula ord om efter att ha sett klart filmen. Den sänder även kassa signaler, och varje gång du ser den dör en kattunge. Se den inte, för både din och kattungarnas skull.