Är besviken. Det känns rätt uppenbart att Leif GW Persson bara stått för idén, för det här är Modus-klass. Har kommit till halva femte avsnittet, där en händelse som handlar om ett mejl och de inblandades reaktion(er) är så osannolikt långsökt att det trotsar all beskrivning, och Wendels två assisterande polisers agerande vid en spaning är direkt löjeväckande. Det finns ingen finess, inga nyanser. Jag hoppas att det till slut handlar om en riktigt saftig konspiration (kring brorsans död), för något annat som förklarar de inblandades (halvt hysteriska) agerande kan jag inte hitta, om det inte är så att manusförfattarna misstar passivaggressivitet och "hög" samtalston för spänning!
Läs mer