Jag tycker att hela ”Det” serien är ett koncept så bort kastat att det inte finns! Men i hela ”Det” serien får denna högsta betyg!

Om man nu kan säga att en film i denna kategori kan ha värme och skarm så är det något som denna inte har. Besvikelse är ett starkt ord men jag lämnade inte biografen med samma nöjda känsla som efter kapitel 1.

Stor besvikelse. Denna film är mer av en komisk äventyrsfilm med jump scares än en skräckfilm. Överdrivna CGI effekter, ojämnt tempo, outnyttjade möjligheter, malplacerad humor och för mycket jump scares. James McAvoy, Bill Hader och Bill Skarsgård gör ett bra jobb, men Pennywise är dock inte med så mycket utan visar sig mest som olika monster som blir mer skrattretande än läskiga. Marvel-humorn som de kör med passar inte in utan förstör stämningen i filmen. När man helt plötsligt får höra "Angel of the morning" tycker jag gränsen är passerad. Soundtracket passar inte heller riktigt utan blir ibland för svulstigt eller för sentimentalt. Början av filmen är väldigt stressad och det känns mer som de vill få den delen överstökad. Som i den första delen blir nästan alla jump scares förutsägbara förutom vid några tillfällen då det faktiskt fungerar riktigt bra. Andra delen fungerar inte riktigt heller utan mycket känns som upprepningar. Överlag är det en underhållande film som man kan se om man är ett gäng och ha roligt men det är inte en skräckfilm. Skulle gärna ha givit filmen ett högre betyg men som Stephen King-fan blir man besviken. 90 talsversionen må ha sina brister och begräsningar men den funkar ibland bättre än denna version. 2/5

Snudd på usel. Rörig och aldrig läskig trots ett ihärdigt försök med drömsekvenser/hallucinationer som aldrig tar slut eller leder någonstans. Skådespelarprestationerna är ojämna men det som sänker filmen totalt är de sega tempot och de extremt fula effekterna. Clowner, monster, zombies m.m ser rent ut sagt för jävliga ut. Stundtals skrattretande fula, oavsiktligt såklart. Nä usch, en längre, tråkigare och tommare skräckfilm får man leta efter. Första delen levde gott på nostalgifaktorn men uppföljaren känns knappt igen som en Stephen King film. 2/5

Det är många tankar som surrar i huvudet efter att jag nyss sett "IT chapter 2" Jag har lite svårt att sätta fingret på vad det är jag stör mig på men jag köper inte den sista halvan av filmen samt CGI effekterna. Vissa grejer går överstyr och känns bara tramsigt. Men är hela filmen tramsig för det? Svar nej! Skådespelarna gör det oerhört bra rakt igenom skulle jag vilja säga. Klockren casting av de som skulle representera "The loosers club" som vuxna. Personligheterna som vi fick lära känna i den första filmen har överförts till deras äldre jag på ett imponerande sätt. Bill Skarsgård gör återigen en bra gestaltning av Pennywise, även om han inte har lika mycket utrymme att briljera i den här filmen som i den förra. Summa summarum så är det en stabil film men som skulle kunnat kapats med sisodär 45 minuter. Bra skådespelarinsatser, sämre CGI effekter samt ett slarvigt avslut. Jag skulle dock inte vilja påstå att det här är en repris ifrån den förra filmen som många verkar vara inne på.

För ganska exakt ett år sedan kom den första delen av Stephen kings skräckhistoria "It" ut och sedan dess har jag gått och räknat dagarna fram tills att "It: chapter two" skulle komma på bio och igår var det äntligen dags. Men kunde verkligen del två vara lika bra som den första? Svaret är tyvärr nej. Vart är den härliga gruppdynamiken och känslan mellan medlemmarna i the loosers club som första filmen hade. Rädslan för Bill Skarsgård som Pennywise är också förändrad, inte lika läskig och mystisk som i första filmen då Andy Muschetti ger oss en så pass liten dos av Pennywise att känslan av att vilja se mer av clownen uppstår. Det största problemet med filmen är skådespelarinsatserna men inte långt där efter kommer det faktum om att filmen har en speltid på hela 2 timmar och 45 minuter. När en film är så pass lång är det viktigt att regissören fångar ens intresse och aldrig släppa taget. Ett svårt jobb som tyvärr Andy Muschietti misslyckas med då filmen mest bestå av massa långdragna konversationer blandat med upprepande CGI fyllda jump scares som den ena blir tydligare än den andra. Känslan jag har en bit in i filmen är om jag inte redan sett detta? Filmen känns som den första filmen fast 27 år senare, så när eftertexterna väl rullar in i bild så känns det nästan skönt att den tagit slut vilket sällan är en bra känsla efter en film. Så besvikelsen är stor när jag tvingas ge den 2/5 i slutbetyg.

Långt ifrån första filmens skräck med en riktigt bra Pennywise. Tycker Bill spelar honom sämre denna gången. När han pratar med Georgie i första filmen är fortfarande den bästa scenen av alla 5 timmarna totalt. Vuxna skådisarna håller inte måttet och det är på tok för mycket humor. Hader och Ransone är så dåliga. I bion är det nästan enbart skratt i denna film och ingen som ropar till av skräck vilket säger ganska mycket. Sen är det väldigt mycket dåliga CGI-insekter, -zombies. Pennywise vid floden, under läktaren och i spegelrummet är bäst i denna.

Nu har äntligen det efterlängtade slutet på Stephen King skräckhistorian “It” haft premiär. Med mycket höga förväntningar har jag varit och sett slutet på filmatiseringen av den av mig mycket omtyckta boken. Jag ska nu med denna filmrecension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen. 27 år efter händelserna under sommaren 1989 kommer Det (Bill Skarsgård) tillbaka. Losers Club håller sitt löfte och återvänder till Derry för att sätta stopp för ondskan en gång för alla, men vad de inte vet är att Det den här gången är både starkare och grymmare än någonsin. År 1990 kom den första filmatiseringen med Tim Curry i rollen som den ondskefulla mordintresserade clownen Pennywise. År 2017 var det dags för en reboot som delade upp boken i två filmer. Så nu kommer vi in i handlingen då barnen ifrån den första filmen har blivit vuxna. De har levt på olika håll i världen och har fått en varierad typ av framgång utanför det fiktiva samhället Derry där de fick handskas med sin skräckfyllda barndom. De svor att komma tillbaka den dag Pennywise ondska skulle väckas till liv igen. 27 år senare sker just detta och det är med motvillighet Losers Club återförenas och många av dem har glömt vad de har varit med om och påminns först när de återkallas till Derry. Filmen “It Chapter Two” uppfyller förväntningarna. Allt verkar mer påkostat än förra gången och svängarna tas ut mer. Man har inte på något vis försökt att kopiera originalet. Istället har man med visuella medel gjort filmen bättre. En scen som exempelvis är skrämmande är när en av filmens karaktärer kommer in i ett spegelhus på ett kusligt tivoli Där finns det hypnosplattor som snurrar och blickande ljus som gör att man blir yr. Men man blir samtidigt skrämd av att Pennywise är där ensam med en liten pojke och att pojkens enda räddning att en av filmens större karaktärer ska komma till hans räddning. Sådana detaljer och nytänkande gör att jag tycker att filmen ger ett starkare intryck hos mig än vad originalfilmen gjorde. Och Bill Skarsgård känns självsäker i rollen som Pennywise då han förmedlar ännu mer galenskap i precis lagom mängd. Hans gestaltning av denna mystiska karaktär ger verkligen energi till filmen. Samt så gör Losers Club skådisarna filmen intressant. Jessica Chastain som Beverly March får en del väldigt skruvade scener då hon möter sitt förflutna i det hus hon växte upp i. Bill Denbrough som är briljant spelad av James McAvoy får återigen besök av sin döda lillebror. Ben Hanscom (Jay Ryan) som var den mobbade tjockisen i gänget har blivit smal. Bill Hader Levererar också som den vuxna humoristen Richie Tozier som har fått en del mörka kontraster. Barndomens bekymmer gör sig påminda, med ouppklarade romanser osv. Det hoppas mellan förfluten tid och barndom så att man får en hel historia. Vad som också gör filmen bra är att många flummerier ifrån boken är borttagna. Exempelvis så görs Pennywise galaktiska ursprung mindre komplicerat och den sexuella avslutningen av boken uteblir i filmen. Jag lämnade biografen mycket nöjd. Stephen King i egen hög person dök dessutom upp i en ganska lång scen. Jag kan starkt rekommendera filmen “It Chapter Two”. Det var en underhållande och visuellt vacker skräckfilm som inte försöker att plagiera. Den nästan 3 timmar långa speltiden användes väl till att leverera en mäktig avslutning. 5/5 är mitt betyg till filmen “It Chapter Two”.