Lite young adult-vibbar i inledningen när boken nyttjas för att ha ihjäl bollys på skolan helt överdrivet. Men den tar sig när målen bli större och till slut blir det en intressant katt-och-råtta lek med höga insatser. 3/5

Seriöst, registrerade mig bara för att skriva detta. OK om det här är det första du sett av Death Note men.. Det här är en ordentligt förolämpning mot hela serien. Light är en smart känslokall människa, inte en highschool loser. Det handlar om Lights och L mindfight men här är båda ett gäng retards. Det finns ingen intelligens utan det är anpassad till ännu en jävla highschool såpa, Ryuk har tydligen fått en egen vilja också och agerar nu själv som mördare fast han egentligen är en bystander som roar sig åt människors bensynligheter. ORSAKEN TILL ATT HANS ENS VALDE LIGHT VAR FÖR ATT HAN VAR EN SMART OCH ANALYTISKT MÄNNISKA! Här är det bara att slänga boken till en random jävla loser. Om jag kunde skulle jag gett filmen minus 5.

Det är verkligen en originell berättelse om en bok där man skriver ner namn på vilka man vill se mördas på ganska groteska sätt. Jag gillar verkligen hela historien, hur man valt att sammansätta den. Skådespelarna är duktiga, två skådespelare som utmärker sig är Willem Dafoe som Ryuk och Mia Sutton. Alla specialeffekter är fantastiska även fast jag vet att många inte gillade dem. Willem Dafoe får en verkligen att gilla Ryuk även fast han spelar en demon som i början pressar Light Turner på namn att döda, men det verkar gå mindre svårt att skriva upp namn i denna mördar bok efter hand. Filmen är definitivt underhållande till max. Det som drar ner betyget en aning kanske är det tunna manuset. Sen kanske det är lite tunt varför Light fick denna dödsbok. Jag ger den 4/5

Brutalt - löjlig och tok-allmän. Hade hoppats på mer. Särskilt underbetyg till mycket av berättartekniken, där nästan allt skrivs på näsan i form av styltig och forcerad dialog i första akten istället för någon form av kreativt/egensinnigt bildberättande. Sen må ljussättningen vara inspirerad av dagens Neon-noir, men även där känns det allt annat än egensinnigt. Där regissörer som Winding Refn, Gaspar Noe, Harmony Korine ligger miljontals mil förre i utvecklingen och letar efter att sätta signatur på sina alster istället för ett billigt efterapande med mindre innehåll i varje aspekt av mediet.