Nu har jag varit och sett Anglina Jolies tredje film som regissör. Denna gång har hon skrivit manus, producerat och agerar även i filmen tillsammans med maken Brad Pitt. Om filmen levde upp till mina förväntningar ska jag snart berätta med denna filmrecension. Men först lite om handlingen. Filmen utspelar sig på 70-talet och skildrar den amerikanske författaren Roland (Brad Pitt) och hans fru Vanessas (Angelina Jolie-Pitt) vistelse i en idyllisk fransk hamnstad. Deras äktenskap befinner sig i kris, men i takt med att de lär känna andra i byn, såsom det nygifta paret på bröllopsresa samt lokalborna Michel (Niels Arestrup) och Patrice (Richard Bohringer) börjar paret så sakta ta itu med de olösta konflikterna i deras liv. Mina förväntningar på "By the sea" väldigt höga till en början och sedan började de grusas av en massa recensenters hån kring filmen. Det skrevs ord som tex "med den här filmen sätter Angelina Jolie och Brad Pitt en spik i kistan åt sina karriär". Jag håller inte helt med om dessa negativa ord som sagts om filmen. Det var inget mästerverk direkt och historien var ibland lite småseg att följa. Det kändes lite ytligt att Angelina under hela filmen har en perfekt make up som gör henne supervacker. Just den aspekten passar inte riktigt in i den karaktär hon spelar. En pillerknaprande kvinna som lider av en depression tänker nog inte ständigt på sitt utseende i den utsträckningen och är perfekt sminkad såväl i gråtsituationer som i duschen. Men det finns mycket som är bra i filmen också. Samspelet mellan Angelina Jolie och Pitt känns realistiskt. Man tror verkligen på det man ser när man får ta del av deras karaktärers äktenskap som verkar i princip omöjligt att rädda. Det hela är väldigt tragiskt och gripande att bevittna och man vill hela tiden veta vad som gick fel i deras relation och gjorde dem olyckliga. Det är just att få svar på den gåtan som är huvudorsaken till att intresset hålls igång för tittaren under hela filmen och svaret får man inte förrän historien näst intill har nått sitt slut. Förövrigt är det väldigt vackra och idylliska landskap man får ta del av i den lilla franska hamnstad där paret tar in på ett hotell för att rädda sitt äktenskap. Människorna i parets omgivning är intressanta och ger en del kontrast i filmen så att man inte enbart behöver följa Jolie och Pitts karaktärers tragedi. Personligen tycker jag om att se sådana här filmer där det inte behöver hända saker hela tiden för att fånga publikens intresse. Lågmälda filmer i kontrast till allt CGI och 3D-baserat som går på biograferna idag kan vara trevligt som omväxling. Jag kan rekommendera filmen som ett välgjort och tragiskt relationsdrama. Man bör inte gå och se filmen om man känner sig deppig innan man går in i biosalongen. För då blir man nog ännu deppigare av att se "By the sea". En liten bonus som höjer betyget lite är att man får se upprepade gånger hur Angelina Jolies nya bröst ser ut efter hennes beryktade operation då hon hon upprepade gånger dyker upp i lättklädda scener. Dessa scener är en fröjd för ögat och dessutom är det modigt av henne visa upp sig avklädd efter ett så stort ingrepp. Och det kanske kan skänka mod till andra med skräck för att få bröstcancer att våga göra samma ingrepp. "By the sea" är en gripande, tragisk och lågmäld historia som lyfts upp av det äkta paret Angelina Jolie och Brad Pitts trovärdiga gestaltande av ett näst intill outhärdligt äktenskap. En trea av fem möjliga får filmen av mig i betyg.