Efter 5 år har nu Terence Winters gangsterepos slutat på sin absoluta topp, och resan dit har varit så hänförande som man kan hoppas från en HBO serie producerad av Martin Scorsese, med skådisar som Steve Buscemi, Michael Shannon m.fl. i spetsen Boardwalk Empire är inte vilken gangsterhistoria som helst, det är historien om förbudstiden i USA, där den så kallade Volsteadlagen såg till att alkohol förbjöds i hela landet. Ur detta föddes de spritsmugglare som lade grunden för organiserad brottslighet i USA. Boardwalk Empire är därför på många sätt och vis födelsen av den legendariske gangstern alla cineaster är bekanta med. Hela serien är fylld med hyllningar och narrativa drag som för tankarna till allt från gamla James Cagney filmer från gangsterfilmernas gyllene era till mer moderna mästerverk som Gudfadern och Goodfellas och självklart The Sopranos. När karaktärer som Al Capone, historiens mest berömda gangster, och Lucky Luciano, historiens kanske viktigaste gangster, dyker upp som ynglingar, protegéer till män vars makt och betydelse de kommer överträffa i framtiden, så ryser gangster fanatikern inom mig av välbehag. Men det är inte dessa herrar som är seriens primära fokus, det är Nucky Thompson, briljant spelad av Buscemi, en man vars livsval är seriens absoluta kärna och som i slutändan är vad som gör att cirkeln blir sluten på det mest briljanta, förkrossande och filmiskt fulländade sätt man kunnat tänka sig. Boardwalk Empire är TV-seriernas Gudfadern, vilket är den bästa komplimangen jag kan ge till en serie. Ett mästerverk vars regi, manus, scenografi, foto, tidskänsla, detaljrikedom och skådespelar ensemble är i en helt egen liga. Jag kommer återbesöka Boardwalk Empire många gånger i framtiden, och något säger mig att varje titt kommer bringa något nytt att beundra i 20-talets Atlantic City. "We all have to decide for ourselves how much sin we can live with"