Ett fantastiskt norskt drama om ensamhet. Nyskapande och annorlunda film där misär varvas med glädjetjut så man både gråter och skrattar på en och samma gång. Vi följer Ingrid ( Ellen Dorrit) som blivit blind i vuxen ålder och vägrar lämna lägenheten som hon bor i med sin sambo Morten (Henrik Rafaelsen) båda känner sig ensamma i förhållandet och ingen av dem kan hantera Ingrids plötsliga sjukdom och handikapp. Hon svävar iväg i fantasier och han sexchattar i smyg. I samma rutnät följer vi den ensamma grannen Einar (Marius Kolbenstvedt) vars enda sexuella kontakt är med sig själv och sina 1000 nedladdningar av porr han runkar till flera gånger om dagen. När han springer på den nyskilda mamman Elin (Vera Vitali) som bara lever den veckan hennes dotter bor hos henne, får han hopp om att kanske få känna en kvinnas värme i verkligheten. De fyra karaktärerna vävs samman på ett finurligt sätt utan att avslöja för mycket, älskar även filmens struktur då snabba klipp bort från själva scenen läggs in, exempelvis mitt i en berättelse blir tapeterna en annan färg eller när dem sitter och fikar på café och ska ställa ner koppen är dem plötsligt på ett rullande tåg och det finns ingen plats att ställa ner koppen, sen bryts sekunden och dem är tillbaka i "verkligheten" igen:) Underbart!! Fantastisk kreativ och välspelad av alla skådespelarna. Betyget blir en stark 3a...missa inte!! AAA+