5
Vackert långsamt! 36 år efter första Blade Runner som i min mening varken hade djup eller spännande intrig så tar sig Denis Villeneuve an uppgiften att göra en uppföljare till Ridley Scotts SCI-Fi trots att ingen bad om det. Första filmen var långsam, hade en rätt tråkig huvudkaraktär, man kändes instängd i Los Angeles och som många filmer på den tiden så kändes det lite för Jabba The Hut över den. Jag kan dock glatt meddela att i Villeneuve spatserar förbi Scott och med en briljant Ryan Gosling i huvudrollen gör han ett storskaligt och maffigt äventyr med intrig, spänning och några av de brister som den första filmen hade. Officeren ‘’K’’ (Ryan Gosling) är en Nexus-9 replikant som arbetar som Blade Runner. Med andra ord är han en efterträdare till Rick Deckards (Harrison Ford) jobb om att hitta replikanter och ‘’pensionera’’ dem. Efter att ha pensionerat stackars Dave Bautista (som faktiskt skådespelar bra) så hittar han en gammal kista under ett träd. Den visar sig innehålla Deckards flamma Rachael (Sean Young) som dog vid barnafödsel. Medveten om vilken uppståndelse det kan starta för replikant-rörelsen så beordras K att hitta och eliminera barnet av sin chef Yoshi (Robin Wright), han är dock skeptisk och hans artificiella flickvän (Ana De Armas) tror att han kan vara symbolen och det födda barnet. Samtidigt så vill VD:n till ‘’Wallace Corporation’’ (efterträdaren till Tyrell), Niander Wallace (Jared Leto) hitta barnet och låsa upp nyckeln till att föda replikanter så att han kan fortsätta skapa billig arbetskraft (av någon anledning har han förlorat förmågan att uppgradera dem) och han skickar ut sin hejduk Luv (Sylvia Hoeks) för att hitta barnet. Villeneuve har skapat en magnifik värld som är 100 gånger större och maffigare än Ridley Scotts värld. Tekniken verkar ha gått bakåt och istället för att vara blank och polerad så är denna världen rätt smutsig och mörk, inga mobiler går att skymta längre. Dunklet efter en teknologisk revolution som slagit bakut och lämnat ruiner med aska i luften dominerar varje bild i allt utom Los Angeles. Vi får förklarat för oss att ekosystemet totalt kollapsat och att syntetisk odling från Wallace Corporation räddat jorden från svält och på så vis befäst Wallace som den mäktigaste mannen på jorden. Det syns i och med de ödelagda landskapen där San Diego bl.a förvandlats till Los Angeles soptipp. Los Angeles ser ut som den mest sterila platsen på jorden och skiljer sig markant från resten. Där är det istället en futuristisk version med regn och neon i varje byggnad, men trots det så finns det en osande stank av en smutsig byk. Ett vackert yttre med något helt annat inuti. Villanueves användning av helbilder ger den djup och ökar bara känslan av skala men han är lite för stolt över Deakins verk för deras eget bästa. Det är alldeles för långsamt och det kan gå minuter av helbilder där karaktärerna knappt gör något. Likaså kan det gå en halv minut mellan dialogerna. Den hade kunnat kortas ned avsevärt i den aspekten och det hade nog gjort att fler orkat ta sig till biografen och se den på bio. Ryan Gosling är perfekt i huvudrollen som K och visar vilken mångsidig skådis han är. Han gör mycket med väldigt lite och det gör att man bryr sig om K. En annan skådis hade gjort rollen stel. Det finns en viss sårbarhet i honom. Ana De Armas bidrar med den emotionella aspekten i filmen och förhindrar den från att bli alldeles för ytlig och hon är också bra. Det finns en nyfiken och lekfull känsla och hennes sista scen är väldigt tragisk. Robin Wright gör det bra i en roll som inte ger så mycket intryck och Sylvia Hoeks är bra som kvinnlig agent… eller var hon nu är? Man hade också velat se mer av Jared Leto som Niander Wallace då han endast har två scener som ändå är intressanta, känns som något man hade kunnat utforska. Det tar nästan 1 timme och 45 minuter innan Harrison Ford dyker upp i filmen och jag måste säga att det var rätt val. Ford är som vanligt bra i rollen och Villeneuve bygger på hans roll utan att stjäla fokuset från Ryan Gosling. Lätt till en hel del bra biroller (i synnerhet Mackenzie Davis) på det. Hans Zimmer är som vanligt eminent och manövrerar filmens soundtrack bra. Det är inte grandiost, men han bygger på musiken från ettan och lägger till fler laget vilket sveper in över de vackra panorama vyerna. Det kanske är något ambitiöst men det är otroligt vackert. I allt det visuella så kläms det även in lite filosofiska frågor om vad liv är och vilka rättigheter artificiella varelser har? Hade Villeneuve inte varit så stolt så tror jag fler hade flockats till biografen och fått in de pengarna den förtjänar. Den kräver din absoluta koncentration för att den ska fungera ultimat. Jag som gillar långa filmer måste vara på bra humör för att kunna se den utan att somna. 8,5/10
Läs mer
4
En otroligt snygg och visuellt omvälvande film, väldigt segt tempo och långa sekvenser drar dock ner betyget lite. Annars finns inte mycket att klaga på, bra skådespel där Gosling verkligen levererar i huvudrollen! En värdig uppföljare till originalet med Harrison Ford. 4/5
Läs mer
5
ojojoj, vilken fantastisk uppföljare.. Håller samma låga tempo som första filmen. Gosling var perfekt i rollen. Ford helt ok, Fattar dock inte varför hans roll är så grinig. men vilken film. miljöerna,tempot.. lång och njöt varje minut.
Läs mer
1
Lika seg och tråkig som första filmen tyvärr. Gav mig ingenting. Så betyget blir samma som till "Blade Runner".
Läs mer
1
Bland det sämsta jag sett på länge. Försöker hitta något positivt. Soundtrack? Nej. Tempo? Nej. Handling? Nej. Originalitet? Nja ja kanske. Detta är, i min mening, en seg sexistisk och långdragen sci-fi rulle som dröp av potential men föll på sin egen jakt på originalitet och särdrag. Särdrag som visserligen känns igen från liknande och andra Villeneuvefilmer men gränsen mellan särdrag och återkommande felsteg är ibland hårfin. Här dansar man nog på gränsen genom hela de över 2,5 timmarna som man sitter där. Nej det var inget för mig. Men respekterar och förstår att andra tycker annorlunda. Sammantaget en ytterst anspråkslös etta.
Läs mer
5
En perfekt film. Lagom lång och munnen öppen hela tiden. Bland det bästa jag har sett men hade varit ännu bättre utan den distraherande 3d'n.
Läs mer
4
Ren och skär magi på vita duken! Att ens kunna följa upp en sådan kultförklarar film borde nästan vara omöjligt men detta visar att allt är möjligt! Skitig, mörk och riktig djup! Ryan Gosling är helt fenomenal i sin roll! 4/5!
Läs mer
5
Ett mästerverk och en av de bästa uppföljare som gjorts. Personligen håller jag "Blade Runner" som en av de bästa sci-fi rullarna genom tiderna. Så jag var rädd att uppföljaren kunde vara överhajpad på förväg. Men Denis Villeneuve har fått till en uppföljare som kan mäta sig med föregångaren. Det är en film som ger mig gåshud i biostolen. Roger Deakins gör ett magiskt jobb med fotot som ser fantastiskt ut, Hans Zimmer gör som vanligt musik som ger en gåshud. Miljöerna och de visuella effekterna är också något som ser fantastiskt ut. Något annat som imponerar är Ryan Gosling som gör ett perfekt jobb i huvudrollen. Det här är en av hans bästa roller i karriären och passar han utan tvekan. Harrison Ford och Jared Leto gör också bra insatser. Men Gosling bär verkligen den här filmen. Denis Villeneuve visar med "Blade Runner 2049" att han är en av 2000-talets största regissörer. "Blade Runner 2049" är utan tvekan ett mästerverk.
Läs mer
4
Jag har varit och tittat på den futuristiska Science Fiction filmen "Blade Runner 2049" som är en uppföljare på Ridley Scotts filmklassiker "Blade Runner" ifrån 1982. Lever den upp till originalet och gillade jag för det första originalet? Svaren kommer strax i denna filmrecension. Men först lite om handlingen. Trettio år har gått sedan sist. En ny blade runner – Los Angeles-polisen K (Ryan Gosling) – avslöjar en sedan länge begravd hemlighet med potential att rasera det lilla som nu återstår av samhället. K:s avslöjande leder honom ut på en jakt efter Rick Deckard (Harrison Ford), en tidigare blade runner som varit försvunnen i tre decennier. För mig var det aningen svårt att hänga med när det kom till alla detaljer i Ridley Scotts originalfilm ifrån 1982. Jag fick därmed köpa den och inse att jag trots de kunskaper jag hade om filmen faktiskt inte hade sett den. Jag insåg direkt att den var Ridley Scotts vision om hur 2000-talet skulle se ut. Den futuristiska världen med dess flygande bilar och redan utforskade, tidigare obekanta planeter var redan historia. Men nu då vi redan har trätt in i 2000-talet känns filmen verkligen fiktiv. Några flygande bilar har jag inte sett och ingen direkt utveckling till detta heller. Så det blir lite den där känslan som när man såg den mer lättsamt futuristiska Robert Zemeckis filmen "Tillbaka till framtiden". Där utspelade sig hela vardagstrafiken i luften. Men ett sådant 2000-tal var obekant då vi nådde det året. I "Blade Runner 2049" talar titeln om hur långt in i framtiden vi är och det känns fortfarande som en för modern teknologi. Regissören Denis Villeneuve (Prisoners, Arrivals) förvaltar arvet efter Ridley Scott väldigt bra ändå. Scott finns förvisso fortfarande kvar som producent och det visar sig därmed att det ändå blir lite samma typ av film. Den stora överraskningen och skillnaden är att Ryan Gosling gör huvudrollen och att Harrison Fprd dyker upp mer som en viktig sidekick sent in i berättandet. Den mänskliga ångesten inför den artificiella intelligensens inträde i vårt samhälle och vad som skiljer den ifrån oss har inte varit mer påtaglig i en nutida SciFi film. Dessa filosofiska frågor saknade jag i Scarlett Johansson filmen "Ghost in the Shell" som mer var en renodlad actionfilm i en liknande futuristisk miljö i neonskimrande samhällen. Filmen "Blade Runner 2049" väcker dessa tankar kring om det är själen som är upphovet till det mänskliga medvetandet. Samt så utforskar filmen mer det familjära kring vår härkomst och låter detta lätta upp filmen på ett vis som frambringar lite Steven Spielberg vibbar. Ryan Goslings minimalistiska skådespel klär huvudkaraktären och hans jakt på sanningen om vem han egentligen är blir drivkraften för denna hyfsat värdiga men kanske något för långa uppföljare. Skådisarna Jared Leto och Robin Wright levererar i sina väldigt skruvade biroller. Jared Letos rockstjärneaura särskilt. Den rollen skulle förövrigt ha gått till David Bowie om inte han tragiskt gått bort. "Blade Runner 2049" kan starkt rekommenderas som en hyfsat intressant uppföljare som förvaltar arvet efter en kultklassiker hyfsat bra. En fyra av fem möjliga får filmen av mig i betyg.
Läs mer
5
Äntligen en film som vågar vara en FILM! Helt makalöst filmskapande. Allt från ljud och musik till det poetiskt storslagna fotot, allt från det intrigfulla och mystiska manuset till den enormt magnifika produktionen av det mest episka sci-fi landskap jag någonsin sett. Detaljerna i denna film gav mig gåshud. Ryan Gosling är perfekt som tyslåten och kall och kanaliserar sin Drive-coolhet . Harrison Ford ger ett mycket stolt och värdigt återseende till Deckard, en fröjd för cineaster. Ana De Armas är så vacker att det skär genom fulheten i den dystopiska apokalypsvärlden som Blade Runner är. Allt klickar. Jag blir framförallt imponerad över att filmen vågar ta lång tid på sig, den vågar låta atmosfären och intrigen växa samtidigt som man själv hinner ta in hur andlöst vackert och välgjort världsbyggandet är. Roger Deakins bör vinna Oscarn! En film som vågar vara en film!
Läs mer
5
Har haft Blade Runner som favorit film sedan barnsben. Med nervösa ben gick jag in på biografen och förväntningarna kändes ouppnåeliga. Ack så fel man kan ha! Detta är den perfekta uppföljaren. Med samma känsla och atmosfär som föregångaren målar mästaren Denis Villeneuves upp en fantastik historia som knyter ihop säcken på ett tillfredsställande sätt. Om jag skall ha någon invändning så är det musiken, den når inte upp till Vangelis verk till föregångaren, men man kan ju inte begära det omöjliga. Detta är den bästa film jag har sett sedan Blade Runner. Det säger en hel del. Toppbetyg! 5/5.
Läs mer
5
Årets bioupplevelse. Ett måste för varje sci-fi fantast, men även för dig som älskar stilrena mysterier i långsamt tempo som fokuserar lika mycket på världsbyggande som storyuppföljning. Blade Runner 2049 är en ny, enkel, men spännande historia i samma värld som första filmen. Den lyckas med konsttycket att stå helt på egna ben, samtidigt som den ger glimtar tillbaka för nostalgi och mervärde vid omtittar. Villeneuves framtidsvision är fläckfritt utförd, ren perfektion i varje effekt och med ett fantastiskt foto. Det är ett bra, men inte bländande hantverk. Jag vet inte om Blade Runner 2049 kommer bli betraktat som ett mästerverk som föregångaren då den egentligen inte skapar något nytt utan snarare fördjupar en etablerad värld, men för en sci-fi-älskare som mig själv går det inte att ge annat än 5/5.
Läs mer
5
En magnifik bioupplevelse. Ljud, bild och story är som poesi för öra öga och hjärna. Och trots den oerhört långa speltiden så vecklas filmen ut i ett sakta men stensäkert tempo som gör att du bara vill se mer. Det är imponerade hur filmskaparna lyckats förmedla att 30 år faktiskt har passerat sedan den första filmen, de har lyckats så in i helvete bra så att det syns och känns i hela kroppen. Allt är sig likt, men ändå inte. För, precis som i våran värld så är det mesta sig likt sedan 1982, men 30 har ändå satt sina spår i vår kultur. Den nya tekniken och det sätt som vi förhåller oss till varandra 2017 är inte densamma och den värld som Blade Runner 2049 utspelas i känns därför lika autentiskt som karaktärerna som lever i den. Musiken, tung och hotfull, elektroniskt pulserande har en bärande roll och den färgar berättelsen på ett skrämmande sätt. Framtiden är hård, dyster, mörk och ensam. Jag vill inte gå in på handlingen men den följer upp förlagan på ett perfekt sätt, detta är en Blade Runner film, men den är större och vackrare och bättre än någonsin. Harrison Ford har aldrig varit bättre men Ryan Gosling glänser och är en fröjd att beskåda. Blade Runner 2049 överträffar originalet på alla tänkbara plan och det är prestation utan motstycke 2017. Det här är ett mästerverk.
Läs mer