Bästa jag sett någonsin

Den första filmen bjöd varsamt in oss i denna fantastiska värld. Där var känsla ut i fingertopparna. Den sena uppföljaren kändes mest som en b-krigsfilm, med otroligt klyschiga repliker och en allmän rörighet som gjorde det svårt att ens se färdigt filmen. En besvikelse av kolossalformat.

Den får tre stjärnor enbart pga specialeffekterna och tiden och mödan som de har lagt ner på djur- och växtliv. Själva handlingen var platt och simpel. Avatarerna porträtteras som rättfärdiga människor, med starka maskulina män och starka feminina kvinnor, och robusta familjeband. Medan människorna porträtteras som ruttna demoner, som bara kommer och spränger och bränner allt i sin väg, utan att man får någon direkt anledning. Sen förstår jag inte varför de tagit tillbaka förra filmens antagonist? Och vad är hans mål i livet, sitter jag och undrar. Hans motiv är inte klara, inte heller är motivet klart varför hans arbetsgivare lägger så mycket resurs på honom och hans mål. Att låta handlingen drivas framåt av detta obegripliga groll är svagt för en film av den här kalibern. Jag tycker att Cameron lika gärna hade kunnat göra en film som inte hade någon direkt handlings-kurva utan han hade kunnat gjort en film som handlade om avatarernas vardag. Hur de simmar omkring och plaskar, lär sig hålla andan och dyka. Det hade varit ungefär lika bra och kanske rent av mer vettigt.

Seg och förutsägbar. Snygg grafik men tröttnade på det hela efter ett tag. Jämfört med 1:an är grafiken förvånansvärt lika trots att det gått 13 år mellan filmerna. Ologisk handling. Å ena sidan lever blåfolket som på stenåldern. Å andra sidan har de tillgång till hi-tech. Människorna, som hade kulsprutor, automatvapen, granater och bomber kunde enkelt besegras med pilbågar och spjut. Suck... Undervattenscenerna kändes alldeles för plastiga. Karaktärerna var urtråkiga och stereotypa. Den lilla appojken Spider hade ingen som helst funktion i filmen förutom att fungera som ett stort irritationsmoment. Förstår verkligen inte alla beundrande kommentarer.

Snyggt och uppslukande så det förslår, det finns inga superlativ som riktigt räcker till för att sammanfatta spektaklet utan det befinner sig på en egen nivå. Under 3 timmar sitter jag totalt absorberad av Camerons vackra värld och hade gärna stannat kvar där ett tag till. 3D-effekten och t om high framerate-grejen tyckte jag faktiskt fungerade. Zoë Saldana är magisk. Jag gillade filmens tematik och vart, åtminstone i stort, känslomässigt engagerad i karaktärerna och i konflikten. Men den där härliga matiga matinékänslan från första filmen uteblir; i slutändan känns filmen lite som en lång mellanakt och skurkens hämdhistoria är dessutom av den klyschigare och mer förutsägbara sorten. Lite tveksam till "Spider"-karaktären också. Liksom Alex står jag och svajar mellan en stark 3 och en svag 4... men mycket av filmen är fortfarande etsad fast på näthinnan och jag nynnar fortfarande på Neytiris "Songcord"...

Cameron gör det igen! Levererar en bioupplevelse som är utanför denna värld. Upplevelsen är total och IMAX stora duk och 3D suger in mig från första rutan. Än en gång blir jag fascinerad av Pandoras värld, denna gång med fokus på hav och vattenliv. Cameron delar ut många smockor till mänsklighetens sätt att behandla sin egen värld. Filmens största behållning är återigen Pandora. Det här är en film som är många gånger bättre på IMAX laserskarpa duk och livfulla 3D. En minnesvärd upplevelse som inte går att uppleva någon annanstans. Cameron introducerar skickligt nya karaktärer och återupplivar gamla. Han lägger ut betet och får oss på kroken snabbt. Det här är Camerons game. Han kan detta. Problemet är att han gör egentligen inget nytt, ingredienserna är klassiska, effektiva, men närmast repetetiva. Första Avatar baserades på en underdogberättelse där Jakes mognad som människa till fullfjädrad na'vi underhåller varje gång, vid varje omtitt. Men Avatar 2 kommer sjunka betydligt vid en omtitt då storyn inte är lika fascinerande. Jake och Neytiris skicklighet i strid har även avsevärt förbättrats så nu känns nästan människorna som underdogs gentemot de övermänskliga na'vierna. Filmen är absolut bra och aldrig tråkig, men 3 h 20 min är minst en timme för långt för hemmavisning! De långa partierna som mest liknar en ren naturfilm kommer vid en omtitt upplevas lite sega. Och filmen gör sig själv till en klassisk mellanfilm då del 3 (och antagligen ett mäktigt krig) ruvar runt hörnet. Jag tror att i framtiden kommer The Way of Water behövas när man ser trilogin i ett svep, men den blir antagligen den svagaste som egen film. Med det sagt, gå och se filmen på en riktigt stor duk i 3D, för sådana här bra bioupplevelser får man få gånger i livet! Mitt betyg av filmen denna gång: 4 smurfar av 5 möjliga med risk för att det sjunker nästa gång jag ser filmen.

En klar femma för grafiken som är...................................ja det går inte att beskriva i ord måste upplevas. Filmen då en stark 4 om man ser den i 3D. Går som sagt inte med ord beskriva denna vackra och mycket spännande film och fortsättning, 13 år har gått och mycket har hänt på Pandora med en nypa salt men James Cameron tar hem hela jackpotten för 2022!

Då har jag varit på bio och sett "Avatar: The Way of Water". Film är ju som bekant bäst på bio och det är lätt att man är euforisk när man kommer ut från bion innan filmen har landat och hunnit processas. Men min spontana och direkta reaktion efter att ha sett filmen är att "Avatar" (den första) har växt tillsammans med denna till en enhet som fint förenar dem. Så vad tyckte jag mer då? Ja James Cameron har gjort det igen! Mannen som har gett oss filmer som "Terminator", "Terminator 2", "Aliens", "Avgrunden", "Titanic" och så klart "Avatar" har åter igen levererat! Med ett sinne för klyschor (på ett bra sätt) och en dramaturgi där dramaturgiska kurvan kommer precis till sin rätta tar han mig tillbaka till världen i Pandora. Filmen är ett visuellt mästerverk och det ska gubben ha som ändå lagt ner så mycket tid och pengar (pengar som lätt hade räddat Sveriges kris eller många världskriser). Varenda vattendroppe känns levande, varenda varelse och miljö känns naturlig och det är som att åka till Amazonas (som jag har besökt en gång i mitt liv) eller Karibien (som jag också besökt) och det kändes som att jag var där fast detta är i en påhittad värld men som känns lika levande som första gången jag såg "Star Wars: A New Hope". Varenda skådespelare fyller sin karaktär både visuellt och emotionellt! Det är så välgjort att Kate Winslet, Sigourney Weaver och till och med Stephen Lang fyller sina skor på ett utomordentligt sätt i de där blåa karaktärerna. Ett kärt återseende av de andra skådisarna också från första filmen och så roligt att se Edie Falco (Carmela Soprano) i en liten men ack så välspelad roll. Tog ett tag innan jag kom på att det var hon eftersom hon spelade en roll som jag inte sett henne spela förut. Det viktigaste då? Manuset! Storyn! Ja det är som med tidigare "Avatar" och "Titanic" för att nämna några exempel en klyschig och välpaketerad historia på ett bra sätt. Det är en berörande historia där kängan mot mänskligheten som fördärvar jorden, dödar djur för skojs skull eller för att vinna lite extra pengar får komma fram. En riktigt bra känga! Vi till och med dödar varandra, vi människor! Jag som djurvän, klimataktivist, feminist och socialist blir berörd och tagen av vad jag ser! Med kriget i Ukraina (och alla andra jävla krig vi människor ställer till med), med förstörandet av miljön såväl som natur och djurliv samt all skit vi ställer till med blir jag tagen av berättelsen. Familjen är också i fokus och som relativt nybliven pappa på nytt så tar jag till mig den delen av berättelsen också. Även om jag vet att amerikaner älskar det där med familjekärnan och att USA råkar vara landet som står för mest dödande, miljöförstörande, störst på rasism, flest vapen och ja det enda landet som hittills använt inte en utan två kärnvapen mot ett annat land av alla länder i världen i modern tid så kan jag fortfarande inte låta bli att beröras och köpa berättelsen. Men så har USA också gett oss massor av bra filmer, TV serier och James Cameron förstås! 🙂 Jag gjorde jämförelsen redan när första filmen begav sig med att den liknade en blandning mellan "Braveheart" och "Dansar med vargar". Och jag älskar sådana berättelser. Det är inte ursprungsbefolkningen i Amerika som filmen handlar om men parallellerna finns där liksom parallellerna till en William Wallace som kämpar för frihet och mot förtryck. Marlon Brando som vägrade ta emot sin Oscar för "Gudfadern," då han tog ställning mot filmindustrins sätt att behandla ursprungsbefolkningen, hade säkert älskat "Avatar" och ovannämnda filmer. Finns det något negativt? Speltiden är jävligt lång men den känns inte när man väl är i den världen och det är ju ett bra betyg. Men jag rekommenderar alla med svag urinblåsa, som undertecknad, att gå på toa innan och inte dricka något för att slippa gå ut och in som många i salongen fick göra. Möjligtvis att filmen innehåller lite för många karaktärer som vi inte får tid att lära känna fullt ut men gubben har ju planer på så många fler filmer så han lär säkert utforska fler av dem längre fram, speciellt de där invecklade familjerelationerna som vi alla känner till sedan "Star Wars" sagan. Ja vad mer ska jag säga? Jag nöjer mig där och delar ut en stark fyra! Hatten av för James Cameron! 4/5 🙏🌹

Jag tyckte att filmen var jättebra och mycket spännande Filmen får 5 av 5

Snygg produktion, bra CGI, handlingen tappade farten på flera ställen och flera gånger blev det en ren naturfilm med avancerade specialeffekter. Satt, vid flera tillfällen, och tänkte "Denna delen är seg, Varför klippte de inte bort detta?" och därmed kunde filmen klippas ner till drygt 2 timmar i spellängd. Egentligen tycker jag att filmen är varken bu eller bä, så om jag kunde skulle jag ge den 2,5 stjärnor. Jag får avrunda 2,5 stjärnor uppåt och då landar betyget på ⭐⭐⭐ av fem möjliga.

Efter 13 år väntan har James Camerons storfilm “Avatar” slutligen fått en uppföljare. Den filmen heter “Avatar: The Way of Water” och den har jag varit på bio och sett och ska därmed nu berätta om huruvida filmen var värd all denna väntan. Men först lite om handlingen. Jake Sully (Sam Worthington) och Neytiri (Zoe Saldana) har bildat familj och gör allt för att hålla ihop. När ett gammalt hot uppstår så måste deras sammansvetsade familj lämna sitt hem och utforska andra regioner på planeten Pandora. Jake och de övriga i hans familj med nyfunna vänner tvingas därefter att utkämpa ett krig emot den skara av människor som försöker att ta över planeten Pandora. 13 år har det tagit för James Cameron att leverera en uppföljare till filmen “Avatar” som skapade en 3D-revolution på bioduken och imponerade med en ny filmteknik som vi aldrig tidigare hade upplevt. Förväntningarna på vad han skulle utveckla för ny revolutionerande teknik har därför växt sig allt större efter den långa tid som gått. Eftersom filmer inte längre visas i 3D på biograferna så har man ställt sig frågan vad som kan göras som är nytt och revolutionerande. Det känns nämligen som att man har sett och upplevt det mesta på bio under de 13 åren som har gått. Men det går inte att säga annat än att James Cameron har lyckats igen. Till en början känns filmen ganska lik den första och det är inget som känns direkt nytt eller revolutionerande när det gäller filmtekniken. Men när filmens handling når fram till att vi får uppleva undervattensvärlden på planeten Pandora så får vi ta del av väldigt visuellt vackra världar under vatten som aldrig har skådats förut. Den världen är skildrad med en detaljrikedom och realism som gör att man tror det vi ser är på riktigt. Alla utomjordiska varelser som dyker upp i de vackra korallreven ger känslan av kunna vara verkliga och existerande varelser. Undervattensscenerna är alltså det som överraskar mest och kan ses som det som James Cameron revolutionerar med denna gång och det är de scenerna som är det som lyfter denna films efterlängtade uppföljare och gör den magisk. Många har klagat på att den första “Avatar” filmen ifrån 2009 hade en ganska tunn intrig. Det är inget jag helt och hållet håller med om. Jag såg bara första filmen som en introduktion av världen Pandora och varelserna som lever där. En introduktion som gav mersmak inför vad som väntade i kommande uppföljare. Och en tunn intrig kan man inte säga att uppföljaren “Avatar: The Way of Water” har. Vi får bekanta oss med lite nya karaktärer som tex Jack Sullys och Neytiris barn. Samt havsfolket som lever i harmoni med havet och dess alla varelser på planeten Pandora. Det bjuds på intriger då filmens huvudkaraktärer ska anpassa sig till den nya världen under vatten och när de tillsammans med sina nyfunna vänner ska möta hotet ifrån människor som ska ta över planeten. Så intriglöst känns det aldrig. Man får det man har förväntat sig och lite till. Sammanfattningsvis så är “Avatar: The Way of Water” ett storslaget, mäktigt och visuellt vackert filmäventyr som är en fröjd för ögat att bevittna. Det är väldigt svårt att inte falla för planeten Pandoras skönhet och dess alla vackra miljöer som skildras. Den över 3 timmar långa speltiden går väldigt fort och när filmen har nått sitt slut så längtar man redan tills man får uppleva de kommande utlovade uppföljarna. Filmen “Avatar: The Way of Water” är ren filmmagi och lyckas även att överträffa sin föregångare. Mitt självklara betyg är en femma av fem möjliga.

Jag tycker att den är suveränt bra

Tycker det var en lyckad uppföljare. Väldigt snygg visuellt (jag har verkligen saknat 3D-eran och aldrig riktigt fattat varför den försvann) Bra karaktärsbyggen , handlingen flyter oftast på väldigt bra men filmen känns aningens utdragen. Jag känner mig ganska mätt efteråt och skulle faktiskt inte klaga om det dröjer 13 år även till nästa film i serien. Får en stabil 4 i betyg av mig.

Sedd på IMAX. Bäst av allt, 3D:n och GCI:n. Förbluffande bra! Jag tappade hakan i 3.12 timmar. Det är ofattbart hur de lyckats att få det visuella så realistiskt, det är verkligen i särklass och det absolut bästa vi kommer att se en lång tid framöver. Sämst, det lövtunna manuset, dialogen och det faktum att Cameron återanvänder till sitt gamla arsenal. Här finns scener som är direkt stulna ur Titanic, The Abyss och Aliens. Och filmen kändes väldigt repetitiv. Återigen får vi följa Sully när han bekantar sig med nya platser, nya seder och får lära sig rida nya djur... Precis som i första filmen. Och att återigen se Quaritch som skurken känns något andefattigt. Likaså det faktum att Sigourney Weaver återvänder i en ny roll, med starka kopplingar till Grace. Detta är ju kungen av uppföljare så varför blev det bara sådär? Den där speciella magin som gjorde första filmen till ett kulturellt fenomen världen över saknas helt i The Way of Water. Kanske inte så konstigt, för världen är inte densamma idag och vi är trots allt väldigt bekanta med Pandora och Na'vi efter 13 år. Trotts den långa speltiden så flyter filmen på bra, no pun intended, men när Cameron bröstar upp sig och vrider allt till max så blir det lätt för mycket, och det får mig inte direkt att längta efter mer. För mycket av det goda kan faktiskt bli ett problem. Betyg 3/5

Avatar: The Way of Water Betyg: 9/10 Jag blir tydligen först ut till o recensera… 🤗 #AvatarTheWayOfWater ett visuellt mästerverk med rik användning av 3D och hisnande vyer. Den lider av en tunn historia och för många karaktärer att jonglera med, men James Cameron drar ihop det för en extraordinär sista akt full av känslor och spännande action. Bättre än första filmen MEN den frånkommer inte kritik. Ursnygg, storslagen och emotionell, det är grundläggande faktorer som det är omöjligt att ta miste på eller nedvärdera. Fullkomligt älskar det här huvudtemat som filmen bygger på vilket ju är vatten, det marina, undervattens sekvenser vilket jag alltid gör som oftast återger ett bra till bättre betyg på filmen eller vad det nu må vara och så vidare men tycker att det ibland handlade lite väl mycket om just att det är något med vatten fullt av vatten !! Sällan har jag sett en så våååt film som den här både på gott och ont i det här fallet. Det blir faktiskt lite väl mycket i min mening att man saknar en annan typ av terräng i mellan åt kombinerat med en annan mer skiftande atmosfär för att bryta av av med det hela lite. Filmen präglas samtidigt i stor utsträckning av ett hämnd-tema i Tid För Hämnd stil och stuket i övrigt (James Bond filmen från 1989) vibbar! Ett utdrag från Alexander Kardelos recension jag väljer att ta med det för han summerar filmen perfekt just här: —> ”Ändå saknar jag den där stora wow-faktorn. Jag hade hoppats på att få tappa hakan åtminstone en gång. Speciellt när vi talar om kungen av uppföljare - Camerons ”Aliens” och ”Terminator 2” är fortfarande praktexempel på hur man tar en grym film och gör en tio gånger större tvåa som krossar alla förväntningar. Jag undrar om ”Avatar”-franchisen begränsas av en story som inte kan bli så värst mycket mer spännande än vad vi redan sett. Nu planeras tre filmer till, med risk för att det snart blir till en urvattnad såpopera.” Måste säga - Mycket bra skrivet. Instämmer till 💯 % Det finns vissa saker som jag inte gillade eller själv hade svårt för med den hör tvåan och det var följande: 1 - Att storskurken Quaritch återkommer direkt efter första filmen som en slags reinkarnation på nytt återuppstod. Tycker att det hade varit mer spännande om vi inte visste att han var vid liv eller något annat mer åt det hållet och släppt in honom på ett eller annat sätt först i den fjärde eller femte filmen. Här hade jag velat se ett mer nytänk och nyskapande där vi inte på förhand antingen vi inte vet eller kan vara helt säkra på vem som är huvudskurken eller vad som ligger till grund till roten till det onda bakom. Ett mer fräscht grepp med mer twist hade kanske varit på sin plats. 2 - Att djur/ animaliska väsen far illa skadas och eller dödas - att de samtidigt dras in i det, detta gillar jag bara inte och får räknas som ett minus från filmens sida tycker jag vilket också ettan hade portioner av. / Noterar att inga riktiga djur eller likasinnade varelser har farit illa i den här filmen i verkligheten. I slutändan är det en rätt tunn och traditionell historia där mycket känns bekant. Det ska tilläggas att den svaga femma som jag utdelar i betyg är 2 ** stjärnor för de pengar man ser i bild —> det gör halva filmen enligt mig, ibland till och med mer än så. Ja det blev lite för slätstruket och mainstream. För mej så kändes det mer ytlig på något sätt än ettan och vi kastas fram och bakåt i den ena snabba till ännu mer snabba sekvensen än den andra, med det vill säga tempot varierar för mycket i kombination med för snabb/ rapp klippning för att jag ska kunna trivas med det för att det ska kännas mera naturligt. Andra saker jag låg märke till insåg jag: Tvåan har mer skönhet än den förra filmen ”Ettan” och större charm samt större detaljrikedom och starkare bredare färgspektrum. Och detaljrikedomen i varje ansikte är så mycket bättre än i filmen från 2009 och det sistnämnda är inget annat än helt väntat. Endå lever denna uppföljare upp till förväntningarna och levererar en bättre upplevelse sett till helheten jämfört med den tidigare.