DC möter Marvel!
Med Jason Momoa i fronten så bjuds det på vackra bilder, schysst action och otroliga effekter blandat med något haltande dialog och manus.
‘’Hans far var en fyrvaktare, hans mor var en drottning, de var aldrig menade att mötas’’, jaja ni har hört klyschan förut. Två individer från två olika världar möts och med det följer en massa problem som vår huvudperson (Jason Momoa) får handskas med.
När drottning Atlanna (Nicole Kidman) spolas upp på en klippig strand efter att ha vägrat äktenskap med Atlantis kung så hittas hon av allas vår Jango Fett/Thomas Curry (Temuera Morrison) och romantik uppstår. Tyvärr så är Atlantis inte av den förlåtande sorten men de är jävligt långsinta och efter ett misslyckat lönnmord på Atlanna så beslutar hon sig för att återvända till Atlantis för att skydda sin make och sin son Arthur Curry (gissa vem). Vad som hände Atlanna sedan kan ni nog gissa och i nutid så träffar vi återigen Arthur som en havets vigilant.
Med avsky mot Atlantis så simmar han i haven och stoppar pirater såväl som räddar folk i sjönöd samtidigt som han också har tid att dricka bärs med sin farsa men när hans halvbror kung Orm (Patrick Wilson) försöker förena alla undervattenstammar (en oigenkännlig Dolph Lundgren är ledare för en av stammarna) för att kunna få obegränsad makt och förklara krig mot människorna på land så tvingas Arthur Curry med hjälp av prinsessan Mera (Amber Heard) ta sin rättmätiga plats som Atlantis kung för att rädda de han älskar.
James Wan (Furious 7, Saw & The Conjuring) använder sin erfarenhet av skräckfilm till några riktigt ruggiga undervattensscener, samt plötsliga explosioner och han lyckas skapa en riktigt fin popcornrulle. Aquaman är knappast din Oscarsnominerade, kritikerrosade film men den försöker inte var det heller. Den tar sig inte på så stort allvar och det ger den en charm som jag gillar vilket leder till bättre betyg till skillnad från Raimis Spider-Man eller Titanic.
Jason Momoa fungerar perfekt som din stentuffa actionhårding och han får visa känslor och agera nyanserat som Aquaman. Även om jag inte har några som helst sympatier eller ens intresse för Amber Heard så bidrar hennes Mera med dynamik vilket lyfter filmen avsevärt. Det gör också att jag undrar hur dynamiken kommer fungera utan henne i tvåan. Hennes kemi med Jason fungerar också rätt bra. Willem Dafoe spelar den vise rådgivaren och han är alltid pålitlig, Nicole Kidman ska förmedla känslor och ge filmen mer hjärta som Atlanna, det fungerar bra, och Temuera Morrison har karisma som Thomas Curry trots begränsad tid på duken.
Den enda minuset med skådespelarna är Patrick Wilson som kung Orm och det är inte för att han gör en direkt dålig prestation utan för att han bara känns tråkig. Hans motiv är klara och förståeliga men karaktären känns rätt slätstruken och platt att jag inte riktigt fastnar.
Det är det enda undantaget i annars riktigt intressanta karaktärer och biroller. Aquamans karaktärsutveckling är något jag själv kom att tänka på under filmens gång då han går från den rätt ilskna, karismatiska och roliga oneliner-maskinen som retar gallfeber på Heard till en mer ödmjuk, seriös och gladare person.
Annars fixar James Wan biffen. Miljöerna (både under och ovanför vatten) är visuellt enastående och i klass med Avatar, färgerna är olikt DC men fungerar riktigt bra samtidigt som ljudmixen är klass med sköna låtar och bra tempo. Humorn är väldigt lik MCU (alltså mäh) och hela filmen känns mer lik en Marvel-rulle än en DC-rulle men Aquaman fungerar riktigt bra i den kategorin.
Underhållningsvärdet och charmen fångar mig och ger den ett högre betyg som kanske kan vara överdrivet men sättet klyschan i sista emotionella scenen fångar mig speglar hela filmen. All over the top, förutsägbart, rätt simpelt men effektfullt och levererat med en självmedvetenhet.
Läs mer