"Ant-Man" är den tolfte filmen (i ordningen) som utspelas i det fiktiva "Marvel Cinematic Universe" (MCU), ett par månader efter "Avengers: Age of Ultron".
Istället för att gå in på handlingen som en del medlemsrecensioner redan har gjort, går jag genast in i vad jag tycker om filmen.
Efter att ha sett flera MCU-filmer som alla mer eller mindre är bombastiska med storslagna kamper mellan de Goda och de Onda, måste jag säga att "Ant-Man" känns väldigt annorlunda. Det kändes i alla fall ovant för mig när jag såg filmen på bio.
Saken är att jag upplever "Ant-Man" inte som en klassisk superhjälte-film. Istället känns filmen mer som en familjevänlig kuppfilm (à la "Oceans Eleven") där en sympatisk huvudperson (Paul Rudd) anlitas av en vetenskapsman (Michael Douglas) för att stjäla ett vapen som är farligt om det hamnar i orätta händer. Att huvudpersonen tar hjälp av tre andra kriminella (men komiska) kumpaner för att lyckas med sin kupp gör att filmen känns ännu mindre som en superhjälte-film.
Fast självklart, för att besökaren ska känna att "Ant-Man" verkligen är en superhjälte-film som utspelas inom MCU, lägger Marvel till en annan superhjälte (Falcon från "Captain America: The Winter Soldier", spelad av Anthony Mackie) samt bi-karaktärer som Peggy Carter (från "Captain America", gestaltad av Hayley Atwell) och Howard Stark (den äldre versionen från "Iron Man 2", spelad av John Slattery). Och så glöm inte skurken som också får krafter mot slutet av filmen.
Det kan kännas som att jag kritiserar filmen. Tvärtom!
Filmen är rolig med sina kvicka repliker. Michael Douglas gör en fantastisk rolltolkning av Dr. Hank Pym där han övertygar biotittarna om Pyms uppfinningar och upptäckter. Paul Rudd är helt suverän som den sympatiske inbrottstjuven Scott Lang som gör allt för sin dotters skull och blir superhjälten Ant-Man.
Jag glömde nästan att kommentera filmens specialeffekter. Samtliga scener där huvudpersonen krympts till en myras storlek är väl utförda. Många har jämfört dessa scener med "Älskling, jag krympte barnen". Själv tycker jag att "Ant-Man" har tagit ett steg längre och kan också jämföras med "Ett småkryps liv". Visst är det härligt när man ser huvudpersonerna kunna kommunicera med myror (som spelar en mycket viktig roll i handlingen)?
En annan häftig specialeffekt är när Michael Douglas med hjälp av företaget Lola VFX också kan spela en yngre version av sig själv istället för att använda en yngre skådespelare. Det är fantastiskt att kunna se honom i en tillbakablick där han ser precis ut som när han spelat in filmen "Wall Street" från 1987.
Tyvärr finns det saker i filmen som är mindre bra. För det första är filmens skurk (spelad av Corey Stoll) inte så övertygande. Visserligen är han ond, men visst tycker man inte att han är lika farlig som de tidigare MCU-skurkarna Iron Monger (Jeff Bridges), Abomination (Tim Roth) och Red Skull (Hugo Weaving)?
För det andra är karaktären Hope van Dyne (vetenskapsmannens dotter) gestaltad av Evangeline Lilly. Av någon anledning tycker jag inte att Hobbit-skådespelerskan passar i rollen som Hope. Jag kan inte förklara det, någonting känns bara inte rätt. Dessutom är jag inget fan av karaktärens frisyr.
Jag såg 3D-versionen av filmen, men jag tycker inte att det är någon större skillnad om man ser den "vanliga" versionen eller 3D-versionen. 3D-effekterna märks bara i några få scener.
Trots dessa nackdelar tycker jag att filmen förtjänar en fyra, och jag ser fram emot Ant-Mans nästa äventyr i MCU.
Förresten, glöm inte att sitta kvar när eftertexterna rullar upp. Annars kommer ni att missa viktiga ledtrådar till framtida MCU-filmer!
Läs mer