En genomusel CGI-film

Underhållande och spektakulära specialeffekter. Men manuset var lite tunt och kända inte riktigt som en Ant-Man film. MODOK var även helt feltolkad. Gillade Majors tolkning av Kang dock. 3/5.

Bättre än sitt rykte. Skön tripp som introducersr Kang, det bästa med Quantomania. I övrigt är det kul och lekfullt men känns inte som en Ant-Man-film vilket är lite synd. Men sevärd!

Jag kommer nog att få sota för det här betyget men det var så härligt att se den jobbiga Bill Murray bli lunch samt att filmen har hämtat insperation från Star Wars och andra Sience Fiction filmer i en salig blandning utan att skapa något eget utom på två punkter nämligen Ant Man och dess alldeles egna Quantumania och därför ska just den tredje delen upplevas på IMax i 3D. Det fick jag själv inte göra då det bara finns två biografer i Sverige (än så länge) som har IMax. Inte heller hann jag uppleva den i 3D heller innan Filmstaden tog bort detta alternativ i min stad. Så jag tänkte att ni som redan har sett den i 3D kunde tala om hur det kändes? För i 2D var det fantastiskt.

På sätt och vis påminde de många actionscenerna och estetiken en del om den senaste Dr Strange-filmen, men där fanns också skillnader - som talar till Dr Strange-filmens fördel. För bakom alla märkliga monster och andra kufiska figurer hos den sistnämnda filmen fanns Scarlet Witch som drog i trådarna. En Scarlet Witch som dröp av sorg, frustration och ilska - mycket övertygande spelat av Elisabeth Olsen. I Ant-Man-filmen kändes allt bara platt och det smög sig in en längtan efter att filmen skulle ta slut. Det är aldrig ett gott tecken. Efter Avengers Infinity War och Endgame har luften gått ur Marvel lite, med ett par undantag. Jag grips av Wanda Maximoffs öde, både i WandaVision och Dr Strange and the Multiverse of Madness, plus att Spider-Man "No Way Home" håller bra klass. Annars tycker jag att de nya inslagen Shang Chi och Eternals faller platt, och att man gjort buskis av Thor känns som rena helgerånet. Får hoppas på nya Guardians i maj och nästa års Deadpool, som uppfriskande Marvel-kickar.

Formulan känns igen från tidigare MCU-filmer, man försöker lägga på mer lager med att Jane van Dyne träffat Kang tidigare under sin långa vistelse i Quantum Realm. Men här blandas det kanske lite väl friskt med humor, djupa frågor och ett pompöst slag i bästa/värsta Star Wars-stil. Att Kang ska bli den stora skurken genom de nästkommande faserna råder ingen tvivel om, MEN det finns ingen backstory varför han blivit så ond, kanske får man svaren längre fram. Cassie Lang( Kathryn Newton) som blivit betydligt äldre och hennes pappa har några fina stunder ihop.

Fem myror är roligare än fyra tråkiga människor Se den: Om du fortfarande uppskattar Marvel-filmernas storslagna specialeffekter och oändliga upprepningar av saker vi redan sett förut så får du ännu mer av det goda. Filmens kan upplevas som om man kört ner valfri Star Wars-rulle och mixat den med Guardians of the galaxy. För att göra saker ännu mer färgglatt så har man tryckt ner några matskedar LSD och tillsatt en skopa trolldryck. Resultatet blir en galen film som är spännande för ögonen men man bryr sig inte speciellt mycket om vad som händer. Undvik den: Om du vill ha någon som helst trovärdighet eller känsla av realism i dina filmer så får du fly biosalongen efter bara några minuter. Det är flygande räkmackor och galloperande hästsniglar så långt ögat kan nå under hela filmen. När sedan reglerna för vad varje karaktär kan och inte kan göra ändras från den ena stunden till den andra så blir det väldigt svårt att engagera sig i hur det skall sluta. Stäng av hjärnan och ät popcornen i lugn och ro.

Marvel har precis släppt sin trettionde film på bio. Filmen är “Ant-Man and The Wasp: Quantumania” och jag har varit och sett den. Jag ska nu med denna filmrecension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen. Superhjältevännerna Scott Lang (Paul Rudd) och Hope van Dyne (Evangeline Lilly) återvänder som Ant-Man och Wasp. De två, tillsammans med Hopes föräldrar Janet van Dyne (Michelle Pfeiffer) och Hank Pym (Michael Douglas) samt Scotts dotter Cassie Lang (Kathryn Newton), hamnar i kvantvärlden, där de träffar märkliga varelser och ger sig ut på ett äventyr som tvingar dem att tänja på gränserna för vad de trodde var möjligt. I en tid av massproduktion av superhjältefilmer så börjar man bli lite mätt på den genren och Marvel har på senare tid bara levererat halvlyckade filmer inom den utmjölkade genren. Den enda av Marvels nyare filmer som har varit hellyckad var “Thor: Love and Thunder” som gick på bio under år 2022. Annars har det mest varit dynga de har släppt ifrån sig. Så förväntningarna på “Ant-Man and The Wasp: Quantumania” när man satte sig i biosalongen var inte direkt skyhöga. Men jag blev verkligen positivt överraskad. Jag gillar förvisso de två föregående filmerna om karaktären “Ant-Man”. Men med tanke på hur dåligt Marvel har levererat på senare år så hade jag känslan av att de inte kunde leverera något nytt och fräscht. Men jag hade fel. I den här tredje Ant-Man filmen får vi kliva in i världen Quantum Realm där filmens karaktärer kastas in. Den världen är väldigt visuellt vacker och gjord med kreativitet och skaparglädje. Man får ta del av diverse underliga varelser som lever i den världen. Samt introduceras vi till skurken Kang The Conqueror som är en väldigt färgstark karaktär som skänker lite nytt liv åt storyn. Positivt för filmen är det även att Michael Douglas och Michelle Pfeiffers karaktärer får en viktigare roll i handlingen än tidigare. Tillsammans med Ant-Man, The Wasp och Ant-Mans dotter så blir de ett intressant team att följa i kampen mot Kang The Conqueror. Det man sammanfattningsvis får är en spännande historia i en ny värld som inte liknar något man tidigare skådat i någon annan film. Mycket i den världen för tankarna till “Star Wars”. Så är man ett fan av den franchisen vilket jag är så lär man gilla “Ant-Man and The Wasp: Quantumania”. Marvel slår verkligen på stora trumman den här gången och levererar spänning med de ingredienser man räknar med inom superhjälte genren. Allt levereras i en bra balans mellan humor och allvar. Kul är det även att få se Bill Murray i en liten biroll under resans gång. Filmen “Ant-Man and The Wasp: Quantumania” är lite över 2 timmar lång men det finns inte en död minut. Man är underhållen ifrån början till slut. Mitt betyg är en fyra av fem möjliga.