Nu har jag varit och sett den efter ett tag även av mig efterlängtade filmen "Alice Through the Looking Glass" som dessvärre inte regisserades av Tim Burton som originalfilmen "Alice in Wonderland". Detta gjorde mig till en början kritisk till om jag överhuvudtaget ville se filmen. Men det har jag alltså gjort nu och ska nu med denna filmrecension berätta vad jag tyckte. Men först lite om filmens handling. När Alice (Mia Wasikowska) återvänder från Underlandet tror alla att hon är galen och hon måste fly omvärldens omsorg genom sjukhusfönstret. En spegel blir hennes dörr tillbaka till Underlandet, men när hon kommer dit har allt förändrats. Hattmakaren (Johnny Depp) är i fara, The Red Queen (Helena Bonham Carter) hotar att återta tronen och Tiden (Sacha Baron Cohen) vill frysa världen till ett fruset ödelandskap. Alice enda chans är att finna det magiska föremål som kan stoppa Tiden från att stoppa tiden. Det märks på sina ställen att Tim Burton inte längre står för regin. Detta pga att lite av den där härliga känslan som man har blivit så förälskad i när det gäller Burtons filmskapande saknas. Men trots att det saknas lite av den filmmagi som Tim Burton har skämt bort oss med genom åren så är filmen sevärd. Den finns ändå en del magi kvar. Mycket tack vare att större delen av skådespelargänget ifrån förra filmen repriserar sina roller. Samt så gör återigen Danny Elfman filmmusiken. Detta gör att det på sätt och vis ändå känns som en Tim Burton film. Förövrigt så gör tidsresetemat historien intressant. Tidsresandet skapar möjligheter till att ge karaktärerna ifrån den första filmen mer djup genom att man får möjligheten att lära sig lite mer om dessa karaktärers bakgrund. I den förra filmen var det mest Alice historia som berättades och alla andra karaktärer upplevdes som lustiga och något endimensionella. I den här uppföljaren får karaktärerna med andra ord mer kött på benen och man börjar att tycka om dem mer när man har fått veta lite om den bakgrund som har format dem till de som de har blivit. Framförallt Johnny Depps hattmakare lär man sig att se på ett annat sätt efter att ha sett honom gestaltas i olika åldrar och i olika livssituationer. Det kändes denna gång mer som att Johnny Depp hade växt in i karaktären och att det inte enbart var ytterligare en knasig vitsminkad karaktär som det kanske lite allt för ofta har blivit då han har medverkat i sin vän Tim Burtons filmer. Filmen är dessutom väldigt färgsprakande och visuellt vacker. 3D-effekterna är bättre än i den första filmen och känns inte denna gång som att de bara är påklistrade i efterhand. Sacha Baron Cohens karaktär Time känns som ett nytt fräscht tillskott som tillför något till historien och han gör den gestaltningen av karaktären mycket bra. Så mycket negativt finns faktiskt inte att säga om filmen. Det skulle väl i så fall då vara att lite av Tim Burtons filmmagi saknas och så var det lite av en besvikelse att inte karaktären Absolem dök upp mer än i ett fåtal scener. Den nyligen tragiskt bortgångna skådisen Alan Rickman gjorde rösten till den karaktären. Så det hade varit trevligt att få se lite mer den karaktären eftersom det här var Rickmans sista film. Jag kan starkt rekommendera filmen "Alice Through the Looking Glass". Den för på ett intressant och lekfullt sätt historien ifrån den första filmen vidare. Dessutom så har den ett fint budskap om att familjen ska hålla samman och att man ska våga tro på ingenting är omöjligt. Inte ens att vara kvinna och våga ta ta plats i ett viktorianskt, mansdominerat samhälle. "Alice Through the Looking Glass" får en stark trea på gränsen till en fyra av fem möjliga i betyg av mig.