"The Terror" är en sådan där serie som verkligen kryper in under skinnet på tittaren. Med sin isande musik, sitt kyliga foto samt psykiskt krävande och ogästvänliga skådeplats lyckas en tv-serie äntligen med konststycket att skrämmas!

”Tully” är en intim och osminkad skildring av det sisyfos-arbete som kan utgöra vardagen för en nybliven småbarnsmamma. Den är även en hyllning till ett oväntat systerskap, och om man tycker om när Ron Livingston ser ut som en skamfylld labrador väntar en högtidsstund.

"The Alienist" är så där lagom ruggig och lagom engagerande. Den håller sig inom säkra ramar och "krånglar inte till det" genom att ta ut några svängar. Där har vi också det stora problemet med "The Alienist"; den är för säker, för ordinär. Kort och gott alldeles för lagom.

”Lost in Space” är en snygg reboot som trots att den utspelar sig långt ute i rymden inte riktigt vågar kliva utanför villaförortens vitmålade staket.

Sju år gamla animerade barnfilmen ”Gnomeo & Julia” gjorde ingen särskilt glad. Nu kommer dess uppföljare som ingen bett om och dess fantasi sträcker sig inte mycket längre än till den ”fyndiga” titeln.

"Advokaten" bjuder redan från start på starka skådespelarinsatser, en berörande story och intressanta karaktärer. Därför är det synd och skam att den tar sådan tid på sig att börja engagera på allvar, och skapa en verklig spänning. De tittare som troget väljer att sitta kvar till seriens andra hälft blir dock rikligt belönade!

Starka färger och mycket glitter när Madeleine L'Engles prisbelönta roman från 1962 blir film, men filmen gör inte riktigt boken rättvisa...

En Zemeckis/Spielberg-film som hade allt: en stentuff detektiv, en rolig kanin, en sexig femme fatale, action, spänning och tecknade figurer i massor. Man älskade den som barn - och den är lika älskvärd idag.

Lucy Hale och Tyler Posey blir utmanade till sanning eller konka, men i Jeff Wadlows regi är det en dödlig lek som snurrar på i rasande fart... ”Truth or Dare” är en lagom läskig tonårsskräckis med en hel del humor, som drar mer åt spänninghållet än frossar i ren splatter, vilket gör den tillgänglig för en bredare publik.

Actionhunken Dwayne Johnson spänner musklerna när han tar sig an genmanipulerade bestar i ett CGI-crescendo som raserar halva Chicago. Och även om det är underhållande att se svenska Malin Åkerman som psykopatisk ärkebitch är det en gorilla som tar hem popularitetskronan.

Utan vare sig finess eller ärende gör Eli Roth ett misslyckat försök att återuppliva sjuttiotalets ”Death Wish”-franchise. Charles Bronson snurrar ett par varv i graven och Bruce Willis kisar ofta. Men det blir inga skämt om dödslängtan i ingressen.

En riktigt snygg serie som är en fröjd för ögonen, men inte roar lika mycket på andra plan. Detta dystra familjeäventyr är förvisso till en början underhållande och jag gillar Neil Patrick Harris som Count Olaf. Dock saknas det ett djup och ett konsekvent tempo i berättelsen, samtidigt som dialogen aldrig blir så rolig som den tror sig vara.

Efter deras Oscarsvinster har filmkarriärerna för Al Pacino och Barry Levinson knappast gått spikrakt uppåt. Men det är fint att se deras starka samarbete få utrymme i form av en sevärd om än mild tv-film som denna.

Sveriges mest långlivade och minst inspirerade filmserie visar inga tecken på att sluta efter den 38:e delen, där en dödsskjutning och en pressad advokat står i fokus.

”Saknaden” fungerar oändligt mycket bättre som psykologiskt pulvriserande drama än som turistbroschyr för Ryssland.

Är du ”Supersugen” på en ny high school-komedi där spriten, svordomarna och kroppsvätskorna flödar? Leta vidare. ”Blockers” vill gärna fylla gapet mellan pubertal tonårshumor och omogna-vuxna-gör-bort-sig-komedi men lyckas snarare inte tillfredsställa någon.

Premissen: J.K. Simmons spelar två versoner av samma person i en sci-fi-noir thriller. Slutreslutatet: En av årets bästa serier. Två meningar det är en ren fröjd att få skriva. ”Counterpart” är ännu ett besked på att vi befinner oss i tv-seriernas glansdagar. Efter första säsongens ursnyggt paketerade, otroligt välspelade och inspirerande intelligenta åktur kräver jag redan en andra säsong så snart som möjligt.

"A Quiet Place" är en riktigt ryslig rysare. Så pass att jag knappt vågar annat än viska flera dagar efteråt. Filmen är regisserad av John Krasinski som dessutom spelar en av huvudrollerna mot sin fru, Emily Blunt. Det är välspelat, sinnessjukt spännande, gripande och riktigt jäkla otäckt hela tiden.

Nära relationer lockar fram det bästa och sämsta ur oss människor. Ibland mer av det senare, om vi ska vara helt ärliga. Och ärlig, det är just vad ”Bonusfamiljen” vill vara. Serien ger en icke tillrättalagd bild av modernt familjeliv.

Föga anade man att en film om en mordisk docka i rött, rufsigt hår och hängselbyxor skulle bli en sådan klassiker att den följdes av ett ständigt stigande antal uppföljare. Men första filmen om Chucky är fortfarande en ruggig thriller med sund prioritering på spänning framför blod.