Filmen om Eurovision Song Contest är spexig, spretig men oftast kul familjeunderhållning. Precis som själva tävlingen är den möjligen lite för lång - men inbitna schlagerfans lär älska detta.

Banalt, övertydligt och stundtals svårt att titta på utan att rodna av skam. Vi vänder raskt blad och fördjupar oss i Marie Curies fascinerande liv på annat håll. En lärobok från mellanstadiet skulle kunna vara ett förslag, de har oftast högre verkshöjd än den här filmen.

Mästaradvokaten Perry Mason, en klassiskt amerikansk hjälte har släpats in i vårt millennium och blivit en förkämpe för de som länge åsidosatts. Det blir ett överraskande kärt och rörande återseende.

Porslinsdockan Brahms sållade sig till Chucky och Annabelle när han skrämde biopubliken i 2016 års ”The Boy”. Uppföljaren är visserligen inte lika usel som många andra tvåor men inte heller lika effektiv eller spännande som sin föregångare.

Lagom till amerikanska fars dag släpptes Bryce Dallas Howards regidebut "Dads" – en feelgood-dokumentär om mäns känslor kring det stora steget att bli pappa. Som en kärleksförklaring till alla jordens pappor bjuder hon på kända personers historier framför färgglada kulisser, blandat med djupgående videor från mer vanliga, normala pappor jorden runt.

En välgjord dokumentärfilm där transpersoner analyserar, gråter, och skrattar när de berättar om de endimensionella roller filmhistorien tvingat in dem i.

Spänningen stiger till 10000 meters höjd i denna stabila tyska popcornthriller på Amazon Prime Video. Joseph Gordon-Levitt imponerar som piloten som får tackla både terrorister och tuffa beslut på liv och död.

”Wasp Network” av Olivier Assayas är ett tråkigt spiondrama som varken berör eller engagerar. Historien är osammanhängande och så komplicerat berättad att inte ens Penelope Cruz i sitt esse lyckas rädda den.

En snyggt gjord fantasy-berättelse i sagornas värld baserad på irländaren Eoin Colfers ungdomsböcker om den 12-åriga mästertjuven Artemis Fowl. De fantasieggande miljöerna och stundom spektakulära specialeffekterna väger dessvärre inte upp det svaga och röriga manuset...

Skräckfilmen är en genre i ständigt behov av en ansiktslyftning i form av nya idéer. Skaparna bakom ”The Wretched” lyckas med konststycket att stjäla idéer från en rad olika filmer men ändå ge oss en 96 minuter av förvånansvärt effektiv skräck.

När Hollywood bestämmer blir tillblivelsen av världens mest kända ordbok Oxford English Dictionary det mest väsentligt brittiska – en viktoriansk berättelse fylld av lidelsefull passion och galenskap. Trots överdrifterna och de typiska turerna kan man njuta av såväl fina rolltolkningar, foto och ljuvligt ohämmat soundtrack.

Ömsinta och brutala ”Papicha” är ett typexempel på den sortens film där premissen är angelägen, utförandet stilsäkert, men manuset inte tillräckligt genomarbetat. Annars hade betygsfemman varit garanterad.

Spike Lees bombastiska och färgstarka nya film tar inga fångar och går fram som en oförlåtande bulldozer i den vietnamesiska djungeln, på gott och ont.

I ryska Cannesvinnaren ”Beanpole” finns det inte mycket att glädjas över, sett till själva handlingen. Fast vem väntar sig humor i ett intimt drama som skärskådar konsekvenserna av en av de mest förödande belägringarna i världshistorien?  Skådespelarinsatserna är hursomhelst så fenomenala att det pirrar till i magen.

"Rick and Morty" har under fyra säsonger levererat otaliga avsnitt vars innovativa äventyr och konstanta populärkulturella referenser, lyckats både kommentera och förlöjliga vår samtid i stort - men även hela vägen ned till minsta lilla, sinnesjukt underhållande detalj.

En tankeväckande och modig historia om obekväma, men viktiga ämnen som våldtäkt, samtycke och ”gråzonen” däremellan. Michaela Coel, som också spelar huvudrollen, har skrivit det mästerliga manuset, som denna underhållande och starka HBO-serie baseras på.

I en inte allt för avlägsen framtid ska en störningssignal sätta punkt för den utbredda brottsligheten som plågar Amerika. Jakob Åsell har sett en kriminellt lång Netflix-actionrökare som stör ut varje tillstymmelse till glädje.

Josh Trank, filmskaparen som jagades ur Hollywood med högafflar efter sitt praktfiasko med 2015 års "Fantastic Four", återvänder fem år senare med en beundransvärt antikommersiell film. Problemet är att bara att den inte på långa vägar lever upp till sin potential.

"Little Fires Everywhere" har inledningsvis svårt att få fart på sina spridda småbränder av heta teman. Men lyckligtvis kan serien genom sina fina skådespelarinsatser ändå leda oss fram till ett känslomässigt vulkanutbrott i slutet - väl värd resan och vår dyrbart investerade tid.

I dramatiseringen av kriminalromanen ”Defending Jacob” har fullt fokus lagts på den känslomässiga tortyr som paret Barber tvingas utstå då deras 14-åriga son åtalas för mord. Den tidlösa frågeställningen kring arv- och miljö belyses på ett nytt sätt, förstärkt av utmärkt skådespeleri. Men speciellt spännande blir det aldrig riktigt.