Möjligheten att uppleva film tredimensionellt har funnits i närmare hundra år, men aldrig blivit mer än en fluga på våra biografer, nysatsningar på bio har ofta skett som ett svar på teknikutveckligen i hemmet, efter tevens och videons intåg i vardagsrummen. Men kanske är det först nu, när tekniken uppdaterats för 2000-talets publik som 3D kan bli mer än en gimmick.
Historia
1896 då den första filmvisningen för en betalande publik ägde rum räckte det med att Bröderna Lumière visade ett kort grynigt klipp på ett tåg för att publiken skulle ducka av rädsla för att bli överkörda (därav blev "L'Arrivée d'un train en gare de la Ciotat" rankad av TIME som tidernas största skräckfilm). Fyrtio år senare var rörliga bilder skåpmat så Louis Lumière gjorde en 3D-remake på tågfilmen med en stereoskopisk filmkamera för att visa på en fransk vetenskapsmässa.
50-talet
Men det var först på 50-talet som 3D-film skulle få sin stora boom med klassiker som "Monstret från den svarta lagunen". Vi människor upplever världen i 3D på grund av att våra ögon ger oss två något skiljda bilder av vår omvärld. Informationen skickas från varje öga till hjärnan, där bilderna kombineras för att skapa ett tredimensionellt djupseende. På 50-talet löste man uppdelningen av bilderna genom att visa dem i grönt respektive rött, magin upplevdes sen genom de klassiska röd/gröna 3D-glasögonen, resultatet blev en suddig och grå tredimensionell bild. Teknik för 3D-film i färg fanns, men om man ville se det fick man sitta helt stilla i salongen för att undvika dubbelseende, då utnyttjade man linjär polarisation för att vinkelförskjuta bilderna och inga röd/gröna glasögon behövdes. Ett exempel på en film som utnyttjade denna teknik för färgfilm i 3D var "Mannen i Vaxkabinettet" från 1964 som regisserades av Roger Corman, som faktiskt bara hade ett öga och därav inget djupseende.
70-talet
På 70-talet utvecklade regissören Alan Silliphant och den optiska designern Chris Condon ett singelkamera-system för 3D som var enkelt och billigt att använda. Tidigare hade 3D-filmer filmats med två kameror och då krävt två projektorer som inte alltid var helt synkade. Det nya systemet som fick namnet Stereovision satte båda bilderna i samma 35mm-filmruta vilket gjorde tekniken betydligt mer portabel. Duon använde tekniken för att spela in en mjukporrfilm med namnet "The Stewardesses" filmen kostade knappt 100.000 dollar att spela in och drog in motsvarande 114 miljoner dollar, vilket gjort att den räknas som en av de mest framgångsrika filmerna genom tiderna, och tro det eller ej, men duon bakom flygporrklassikern startade faktiskt ett riktigt flygbolag som än idag flyger passagerare. Det snackas nu om att Chris Condon jobbar på en digital nyversion lagom till filmens 40-årsjubileum i år.
80-talet
Efter att Chris Condon anpassat Stereovision för widescreen-formatet användes tekniken även under 80-talets 3D-boom till filmer som "Jaws 3-D" (1983). Filmen släpptes för VHS och DVD med titeln "Hajen 3" då 3D inte gör sig särskilt bra på TV, något som dock inte hindrade TV-Piraterna från att sändas i SVT 1984, ett kultförklarat tv-program som för många av dagens svenska biobesökare är det starkaste minnet av tredimensionell film.
3D-Film idag
Nu är filmrullarna slängda, och de grön/röda-glasögonen glömda. Dagens digitala 3D-filmer består utav ettor och nollor och lagras på hårddiskar, och flimret från analog film försvinner när filmerna visas i 144 bilder per sekund. Framför den digitala projektorns objektiv sitter ett polariserande filter som delar upp filmen på 72 bilder till vardera öga, per sekund, i och med att man visar så många bilder per sekund så så håller sig bilden stilla, till skillnad mot analog film där bilden kunde röra sig lite vilket blev påfrestande för ögonen. Nu går det att se en hel långfilm i 3D utan huvudvärk. Publiken bär polariserade glasögon med ofärgade glas som skapar ett imponerande djup och bra färgåtergivning i bilden. Systemet som SF Bio valt att införa kommer från RealD, som är världsledande inom området med över 1000 anläggningar världen över.
Olika Tekniker
Det finns tre dominerande sätt att göra 3D-film idag. Vi har Polarexpressen-metoden som innebär att man lägger till en extra dimension på färdigt datoranimerat material, genom att helt enkelt ta till en extra kameravinkel. Sen så kan man "dimensionalisera" gamla filmer med hjälp av ett datorprogram framtaget av företaget In-Three, som bland annat gjort en tredimensionell version av den första "Star Wars"-filmen, vilket imponerat på de flesta som sett den. In-Three-tekniken är dock väldigt tidskrävande och dyr, billigare blir det enligt James Cameron att använda hans metod, dvs att spela in filmen direkt i 3D istället för att lägga till en extra dimension på en "platt" film. Cameron, som länge varit en stor visionär inom 3D-området har dock visat ett stort intresse för att låta In-Three skapa nya 3D-versioner av hans tidigare blockbusters "Titanic" och "Terminator 2".
James Camerons 3D-kamera
Citatmaskinen Cameron har gjort klart att han "vägrar göra filmer som folk ska se i sina mobiltelefoner, det är hädelse". Cameron har själv varit med och tagit fram en ny digital-3D-kamera med två linser (Sony F950s) som filmar ungefär på samma avstånd ifrån varandra som ett par mänskliga ögon, något som endast är möjligt med en digital kamera där själva inspelningsdelen av kameran kan flyttas undan för att ge plats åt en till lins. Dessa linser kan sen röra sig likt människans pupiller för att söka fokus på objekt i rörelse. När tekniken nu finns har Cameron äntligen kunnat göra den efterlängtade "Avatar" som inväntat teknikutvecklingen i elva år. "Avatar" blir hans första icke-dokumentära långfilm sen tidernas största kassasuccé "Titanic" (1997), och enligt rykten ska den vara helt revolutionerande ur ett filmtekniskt perspektiv. Cameron säger sig ha medvetet skjutit upp premiären av Avatar för att fler biografer ska kunna installera digitala projektorer för 3D-bio.
3D-Film i Sverige
Hemma i Sverige har Folkets Hus och Parker har legat steget före SF med installationen av digitala bioprojektorer och bland annat visat konsertfilmen U2-3D sen förra året. Men nu kan man allstå se 3D bio även på flera av SFs biografer. I dagsläget visas "Bolt" och "Resan till jordens medelpunkt", men fler filmer är på ingång. I april kommer Dreamworks "Monsters vs Aliens" med den fantastiska taglinen "Alien Problem? Monster Solution", Därefter väntar snackisen "Coraline", en stop-motion-rulle regisserad av Henry Selick, bäst känd för att ha regisserat "Nightmare before Christmas". Även "Ice Age 3" och Pixars nya "Upp" ska upp på SF:s 3D-salonger innan James Cameron sätter punkt för 3D-året med det superhajpade rymdäventyret "Avatar" med Sigourney Weaver i huvudrollen.
Om 3D är här för att stanna och James Cameron har rätt återstår att se, antagligen finns det bara ett sätt att ta reda på det -
På med glajjorna och in i mörkret!
