20 November 2008 | 21:03

Twilight-regissören skrämdes inte av hypen

INTERVJU Amerikanskan Catherine Hardwicke inledde sin karriär som produktionsdesigner och för fem år sedan gick hon över till regiyrket och gjorde filmer som "Tretton" och "Lords of Dogtown". För drygt två år sedan fick Hardwicke det väldigt utsatta uppdraget att förvandla Stephenie Meyers bästsäljande roman till något på bioduken som alla fans inte skulle hata. Men hon skrämdes aldrig av hypen utan tog tag i inspelningen samtidigt som pressen blev betydligt större än vad amerikanskan varit van vid.









Hur krävande var actionscenerna för dig?

Redan som produktionsdesigner på ”Three Kings” ville jag få militärträning och skjuta med uzi som de andra. Jag har alltid varit intresserad av det visuella, så när jag läste boken kunde jag verkligen se allt det här framför mig. Jag ritade galna saker, och hittade en rätt otrolig stuntkoordinator i Andy Cheng. Han är visionär, med en helt galen Hongkong-stil. Trots vår låga budget sa han att jag skulle få precis vad jag ville, och det fick jag. Vi satt och testade oss fram. Jag spelade Bella och han var Eric, och vi funderade: hur dödar man egentligen en vampyr? Slår man dem tar de ju ingen skada. Man försöker slita isär dem och elda upp dem. Det var riktigt kul, och det var därför jag ville göra det här.

Hur svår var trädklättrarscenen att spela in?

Har du sett BBC-serien Planet Earth? Den är bara strålande vacker, med allt kameraarbete och panoramabilderna. Det var något vi ville ta efter. Vi hade två fantastiska stuntmän som hoppade omkring och gjorde alla dessa tricks. De hänger i linor men det ser ändå rätt coolt ut.

Det ser så fejkat ut i alla Batmanfilmer.


Men skådespelarna var där uppe på riktigt?

O ja, Grejen är att vi använde aldrig oss av greenscreen. Det ser så fejkat ut i alla Batmanfilmer så vi ville hålla det realistiskt åtminstone till 90 procent. Det är lite effekter här och var, men vi var högst upp på Columbia River Gorge, och ja, det var läskigt.

Var de rädda?

Nej, vi såg till att de kände sig bekväma. Även om helikoptern nästan fick dem att ramla av trädet, det var en skrämmande scen att spela in.

Det såg ut att vara rätt högt.

Ja, det ser så coolt ut. Kristen är så atletisk och älskar att kasta sig in i såna här saker. Robert, han är lite mer för att dricka öl. Han är ju britt! (skratt)









Vilka problem stötte ni på i Oregon?

Vilka problem stötte vi inte på? Vi var där vintertid, och hade läst att det är molnigt 28 dagar per månad. Ja, det var molnigt men kanske i tjugo minuter. Sen börjar det hagla, sen kommer snön, och sen blåser man bort och sist kommer solen. Omöjligt att ta flera tagningar. Det är ett under att skådespelarna klarade av det. Varje dag var vi redo för flera olika scener helt beroende på vad vädret skulle bli.

Finns det planer på en uppföljare?

Det finns en massa juridiskt snack. ”Tjänar filmen 1,5 gånger sin budget så…”. Då får vi ett första utkast, och får se vad som händer. Det är för tidigt att prata om det nu.

Men du regisserar i så fall?

Ja.

Vi är som en liten nagel i ögat på Harry Potter.


När insåg du egentligen vad du gav dig in på, med alla fans och all hype?

Jag började jobba med filmen i januari 2007, det var då jag läste boken. Vid den tiden hade det bara släppts två. Redan då fanns det en hängiven fanskara – inte lika stor som nu, men de var passionerade och gjorde egna trailers och affischer redan då. Från början stod det klart att folk helt enkelt älskade boken, och nu har det bara växt och växt och växt.

Kände du någon press under arbetets gång?

Så här är det: jag känner press inför varje film. Jag vill alltid göra mitt bästa, och mina förväntningar på mig själv är troligen högre än vad någon annan har. Visst, vi har inte den budget jag önskade, och vi har stött på många problem och allt har inte gått som önskat, men jag försöker alltid att göra filmen så bra som det bara går. Så självklart vill jag bli nöjd och jag hoppas att fansen också blir det.

Det kändes aldrig som att filma första ”Harry Potter”?

Åh, alla frågar det men då brukar jag svara: ”Har du läst boken?”. Den är inte alls lik Harry Potter. Inte ens i närheten lika många läsare. Vi är som en liten nagel i ögat på Harry Potter. Vi har en budget under 140 miljoner dollar medan de hade över 150 miljoner. De har en hel fantasyvärld medan vi fokuserar mer på karaktärerna. Det handlar om relationen mellan våra två skådespelare.

Hur viktigt var det att de inte skulle komma till kyss-stadiet för tidigt?

Det är en av de mest spännande bitarna i boken, man sitter som på nålar och vill att de ska kyssas men man vill inte att hon ska dö. Det var viktigt att reda ut – hur rör de vid varann? Hur nära varann kan de komma? Varje beröring i filmen är viktig. Ja, det var en viktig del för mig.









Fanns det inte en scen där de kysser varandra tidigare?

Jo faktiskt, Entertainment Weekly har skrivit om det. Vi spelade in en scen som Stephenie tyckte var alltför het, och hon bad oss klippa ner den. Jag tycker fortfarande det är hett och passionerat, men vi visar inte allt på samma sätt som i den bortklippta scenen.

Hur var din relation med Stephenie? Sa hon ofta till när det blev för hett?

Bara den gången. Det var nog det enda som hon och jag inte kom överens om. Men hon är supermsart och känner de här karaktärerna väl, och efter varje kommentar tänkte jag till: ”Kan jag använda det? Kommer det att göra filmen bättre?”. Jag granskade alla hennes idéer, och de flesta var också riktigt bra.

Det är inte så mycket vampyrvåld eller blod, hur kommer det sig?

Ja, jag kanske borde ha slängt i lite mer (skratt). Men jag hade ett pressat schema. Det var ett mirakel att vi klarade varje inspelningsdag. Jag hade gärna spelat in mer men hade inte pengarna till det.

Då får vi hoppas att den tjänar tillräckligt för en uppföljare.

Ja, den skulle jag kunna göra helt på mitt sätt! Mer blod! Vet du, jag har fullt med idéer. Men ibland får man göra det bästa av de resurser man har, så det är vad vi har försökt göra.