Intervju: Vikander och Skarsgård

30 Juni 2011 | 23:30

Vikander och Skarsgård om "Kronjuvelerna"

Alicia Vikander, Bill Skarsgård och Ella Lemhagen berättar om hur det var att jobba med varandra med filmen "Kronjuvelerna".

Tisdagen 14 juni var skådespelarna Alicia Vikander och Bill Skarsgård tillsammans med regissören Ella Lemhagen i Filmhuset när sommarens svenska filmer presenterades för att berätta om deras storfilm "Kronjuvelerna" som går upp på bio i veckan. Här är vad de hade att säga om filmen.

Bill Skarsgård, vinnare av The Seattle International Film Festival's Golden Space Needle Audience Award. Är det ditt första internationella filmpris?

Ja, det är det.

Hur känns det?

Det är kul, jag fick precis reda på det igår. Lite oväntat, jag visste inte ens att jag kunde vinna det. Så det är kul, med uppskattning.

Du spelar Richard Persson, en ganska ondsint karaktär i "Kronjuvelerna" som du ändå gör väldigt nyanserat. Hade du några knep?

Han e ju väldigt osympatisk och annorlunda som karaktär men det var viktigt för mig att göra honom mänsklig så man kunde känna för honom också trots att han gör något så fasansfullt som han gör. Så någonstans vill man inte tycka om honom men ändå ha sympatier för honom. Och det var det utmaningen låg i.

Hur var det att jobba första gången med Ella Lemhagen? Hade Gustaf (Skarsgård, bror, från Lemhagens "Patrik 1,5") några tips eller varningar?

Nej, det var jättekul att jobba med Ella. Jag provfilmade för "Patrik 1,5" många gånger för Tom Ljungmans roll så vi lärde känna varann lite under den processen. Så Ella hade väl mig lite i baktankarna att vi skulle jobba ihop någon gång och så fick jag provfilma för den här. Så det var jätteroligt att få vara med. Och det är kul för att Ella är väldigt öppen i sin skapandeprocess och det är väldigt härligt som skådespelare att få jobba med henne för hon kom och sa "ja, nu ska vi göra den här scenen" och så fick man se vad det skulle bli.

För samtidigt som du har din vision så har jag som skådespelare min vision och sitter kanske på hotellrummet i Litauen och läser manuset och får en bild i huvudet av hur den här scenen kommer att bli. Sen kanske Alicia har sin bild av hur det kommer bli, och sen Ella sin. Och Ella är väldigt bra på att få till den här ryckningen som helt plötsligt blir och det blir något helt annat när man väl är på sättet. Så det tycker jag var väldigt härligt med att få jobba med henne för att hon var så öppen och stimulerande i sin regi.

Ella, var det någon speciell scen som Bill fick provfilma med?

Ofta brukar jag inte provfilma med texter för jag tycker inte att texter och dialog är det intressantaste med film, i alla fall inte när det gäller att provfilma och försöka hitta en karaktär för det blir lätt att man sitter och rabblar dialog. Men just det i det här fallet gjorde vi faktiskt det och jag tror det är för att det här manuset har en väldigt speciell ton.

Den har en märklig, nästan litterär ton speciellt dialogen och jag var själv väldigt nyfiken på om det gick att komma åt och om det gick att överhuvudet taget göra en sådan här film. Så därför var det intressant även för min skull att prova lite. Vi jobbade ganska mycket med en text men som Bill sen inte gör i filmen utan som den yngre Richard Persson gör. För de som inte sett filmen så förekommer Richard och Fragransia i tre olika åldrar.

Manusförfattaren Carina Dahl kom ju fram till dig med en massa pärmar som hon hade manuset i. Är du extra snäll när det handlar om folk som ger dig manus?

Nej, jag är inte extra snäll. Ofta är det ju många som hör av sig, det är ju väldigt kul när folk vill att man ska läsa och så. Men ofta är det ju väldigt svårt, man hinner ju inte, jag jobbar ju med film hela tiden så man hinner inte alltid läsa andras filmer. Men med Carina var det så att jag blev kontaktad via SVT för att de gjorde en julkalender som hette "Dieselråttor och sjömansmöss" som hon hade skrivit manus till men jag var tvungen att tacka nej till.

Från början var det dem som kontaktade mig och frågade om jag vill läsa ett manus. Men det var efter det som Carina kom med den här bunten och frågade, och då sa jag att "visst, det kan jag ta och läsa". Och när jag började tänkte jag "näe, det här kommer aldrig gå att göra film på". Och sen har jag varit på och av det här i flera år innan det till sist blev en film mirakulöst.

Alicia, hur tyckte du det var att jobba med Ella?

Helt fantastiskt. Bara att hon tar sig an det här projektet, hon är så orädd. Och sen ta sig an de här karaktärerna och kunna få till det här språket men även gör dem mänskliga. Och sen skapa hela den här världen och få fram autentiska känslor. Jag tyckte det var väldigt läskigt att ge mig in i det här, speciellt med språket för ofta när man läser manus vill man ha det så enkelt som möjligt och så naturligt som möjligt. Men hon stod på sig och fick en att våga under hela inspelningen.

Ella: Men nu måste jag få flika in i vad ni säger för ni var ju väldigt orädda också, och gjorde ju allt det här. Jag hade inte kunnat göra det om inte ni var så himla orädda. Så vi var nog ganska orädda allihop, och även de som gick in i projektet, producenter och andra människor.