"Vi blev dödshotade varje dag"

14 Januari 2010 | 12:06

"Vi blev dödshotade varje dag"

I Louie Psihoyos dokumentärfilm "The Cove" avslöjas en omfattande delfinslakt som pågår i hemlighet i Japan. Trots dödshot lyckades han och hans team färdigställa filmen och upptäckte att man faktiskt kan förändra världen.

Varje år mellan september och mars dödas 23000 delfiner i Japan. Den som gjorde Louie Psihoyos uppmärksam på vad som pågick var Richard O'Barry, före detta delfintränare som var med i det populära 60-talsprogrammet "Flipper" men numera aktivist som gör allt för att stoppa dödandet och infångandet av delfiner.

MovieZine träffade regissören Louie Psihoyos under hans besök i Stockholm, när han dessutom precis har fått reda på att filmen kommer att visas under Tokyos filmfestival.

- Det känns fantastiskt och det är en stor framgång att japanerna nu kommer att få veta vad som har pågått, säger han.

För dem som inte vet så mycket om dig, vem är du?

Miljö är mitt stora intresse och jag har jobbat som fotograf för National Geographic i arton år. För fyra år sedan startade jag och Jim Clark organisationen Oceanic Preservation Society (OPS) efter att ha sett hur havsmiljön blev sämre och fiskarna färre för varje gång vi var ute och dök. Tanken var att starta en ideell organisation där vi genom filmer och fotografier kunde öka folks medvetande om miljön. "The Cove" är OPS:s första film.

Hur kom du på idén till att göra den här filmen?

Jag kom i kontakt med Rich O'Barry när han skulle tala på en marinkonferens. Helt plötsligt hade hans medverkan strukits utan någon förklaring så då ringde jag upp honom och han berättade att anledningen var att Sea World sponsrade konferensen. De ville inte att han skulle prata om delfinslakten. Han berättade för mig om den hemliga viken i Taiji där delfiner slaktas och köttet säljs, ofta under en annan etikett.

Vilken slags film ville du göra?

Som journalist får man alltid lära sig att man ska vara som en fluga på väggen när man jobbar med dokumentärfilm eller foto men den här gången ville jag förändra något. Och det kändes bra att göra det. När vi kom till Taiji kändes det nästan som en klassisk skräckfilm. Det verkade vara den delfinvänligaste staden i världen med sin nationalpark och delfinstatyer överallt vilket var väldigt ironiskt med tanke på vad som pågick där.

Jag tror att det var en fördel att det här var min första film vilket gjorde det lättare att tänka utanför ramarna. Jag visste inte ens att det fanns några ramar. Allt var nytt för mig men vi hade bra förutsättningar med en miljardär som sponsor och ett engagerat team. Vårt interna skämt var att vi alla är proffs fast inte just på att göra film.

Vad var den största utmaningen med filmen?

Helt enkelt att lyckas ta sig in i viken där delfinslakten pågick utan att någon märkte oss. Vi var där på nätterna för att placera ut dolda kameror, det var kallt, regnigt och vi hängde i rep. De absolut värsta förutsättningarna man kan tänka sig.

Fruktade du någonsin för ditt liv?

Ja med tanke på att folk varje dag hotade med att de skulle döda oss. Så fort vi lämnade hotellet blev vi förföljda och det löste vi genom att använda tre olika bilar som vi kastade oss emellan mitt i kurvor, allt för att skaka av oss förföljarna. Pierce Brosnan ringde mig och sa att det var den mest spännande spionfilm han har sett - och den var på riktigt.

Ångrade du dig att du hade gett dig in i det här projektet när det var som värst?

Ja flera gånger. Varje gång vi blev ivägkörda och när jag satt på borgmästarens kontor och han sa åt mig att det var farligt det jag höll på med och att jag borde lämna Japan. Vi hade inte förberett oss ordentligt heller och hade ingen advokat. Om vi hade blivit gripna hade de haft rätt att hålla kvar oss i 28 dagar utan att behöva väcka åtal. Visst vi bröt mot lagen men vi gjorde det av ett gott skäl. Tyvärr kan jag inte återvända till Japan nu eftersom det finns en order om att jag ska gripas.

Hur såg arbetet med filmen ut?

Vi var i Taiji sju gånger under en tidsperiod av nästan två år. Först var tanken att vi skulle göra en dokumentärfilm och en "The Making of The Cove" men vi bestämde oss för att slå ihop dem istället.

I gruppen ingick flera olika personer, bland annat två fridykare och Charles Hambleton som har jobbat med "Pirates of the Caribbean" men som nu fick vara pirat på riktigt. Vi hade även en kvinna i teamet vars främsta uppgift var att varje dag få ut det filmade materialet ur Japan, så att vi inte skulle bli av med för mycket material ifall någon kom på oss. Vid flera tillfällen gömde vi filmmaterialet i luftkonditioneringen. Det påminde ganska mycket om en militäroperation.

Filmen har fått ta emot flera priser, bland annat på Sundance. Vad betyder det för dig?

Det visar att vi är på rätt väg. Vi måste rädda jorden från oss själva och förändra det som människan gör mot naturen och havet. Vi har bara några årtionden på oss innan allt levande i havet kommer att vara giftigt. Tanken var inte att göra en popcornfilm utan vi ville starta en folkrörelse.

"The Cove" fick först nej från Tokyos filmfestival. Varför har de ändrat sig?

Temat för filmfestivalen är miljö och de ska ha en grön matta istället för en röd så det är givet att min film passar in. Men de ringde mig för några månader sedan och sa att de ville visa min film men att de inte vågade eftersom den japanska regeringen var med och sponsrade filmfestivalen. Men i och med att Japan nu har bytt regering har det blivit lättare. Dessutom har Ben Stiller som älskar "The Cove" använt sitt inflytande och pratat med dem som jobbar med Tokyos filmfestival.

Varför dolde den japanska regeringen det som hände i Taiji och varför vågade inte media skriva om det?

I Japan är media mycket mer styrt av regeringen än vad vi är vana vid. Och den förra regeringen var korrupt och förde en politik som de själva och deras vänner tjänade på. Den japanska maffian var också med och kontrollerade stora delar av delfinjakten men mycket kommer att ändras nu med den nya regeringen.

Många säger att "The Cove" har förändrat världen. Tycker du själv att du har gjort skillnad?

Ja något har hänt i alla fall. I år när delfinjakten brukar börja åkte Rich dit och då möttes han av massa poliser som bara var trevliga mot honom. Förra veckan fångades hundra delfiner in varav trettio togs till olika delfinakvarium men de andra sjuttio släpptes fria. Nu vet dessutom folk vad som har pågått så de kommer inte att kunna börja slakta delfiner i Taiji igen. Så visst har filmen haft en djup och viktig effekt men det handlar inte bara om delfinjakt utan om hur mänskligheten förstör miljön.

Vad skulle du säga till turister som vill simma med delfiner?

De enda delfiner som människor ska simma med är de som lever fritt i havet så att de kan bestämma om de vill vara med eller inte. När vi fångar in ett vilt, intelligent och socialt djur och tvingar det att göra fåniga tricks för att roa oss så säger det mer om vår intelligens än om deras.

Vad har du för projekt på gång nu?

Jag jobbar med en ny dokumentär som handlar om djurarter som försvinner på grund av våra handlingar. Jag ska även göra naturprogram som eventuellt kommer att bli en TV-serie och så har jag en animeringssidé som jag skissar på.

Slutligen, vad inspirerar dig i ditt arbete?

Jag inspireras av vårt uppdrag att försöka bevara vår vackra planet för de kommande generationerna. Vår generation måste agera snabbt för att ändra människan beteende annars riskerar vi att förlora vår natur för alltid.