Varför görs det så sällan svensk skräck?

7 April 2012 | 14:01

Varför görs det så sällan svensk skräck?

Svenska rysaren "Marianne" landar i veckan på DVD-hyllorna. Vi har träffat regissören Filip Tegstedt.

Han har blivit hyllad på filmfestivaler för sin senaste film "Marianne". Filip Tegstedt besökte skräckfilmsfestivalen i Alingsås förra helgen där hans film visades, och MovieZine passade på att snacka med regissören om den nya filmen, skräckfilmer och framtida projekt.

Du berättade innan visningen av "Marianne" att idén med filmen var att göra en svensk skräckfilm. Hur ser du på svensk skräckfilm idag?

- Jag tror faktiskt att norrmännen är bättre på att göra skräckfilm än vi svenskar och att danskarna är ännu bättre. Det hela har till stor del att göra med vilka projekt som finansieras. Det sägs att det finns väldigt många etablerade filmskapare i Sverige som vill göra skräckfilm men som inte får några pengar till detta, eftersom man inte räknar skräckfilm som "kvalitetsfilm", vilket är det stora problemet idag. Filmer som "Låt den rätte komma in" hade fördelen att vara baserad på en bästsäljande roman, där även författaren till romanen skrev manus och även att man fick Tomas Alfredson att regissera. Filmen gjordes även av ett litet med dedikerat reklamfilmsbolag. Trots detta tror jag att det är ett under att den filmen ens gjordes och jag vet att de jobbade länge med att söka finansiering. Jag tror att om man ska göra en skräckfilm i Sverige så måste den göras på ett svenskt sätt. Det ska kännas svenskt och det ska vara något som man känner igen sig i. Man kan inte göra de där coola amerikanska, effektfulla skräckfilmerna med mycket jumpscares och så vidare, eftersom vi känner inte igen oss i det här.

Jag läste någonstans att du själv hade problem med Svenska Filminstitutet när du sökte finansiering för "Marianne".

- Ja, jag skrev först två utkast av manus till filmen. Sedan samlade jag ihop ett team och vi spelade in en pilot, för att visa för dem att jag kan göra en kvalitativ skräckfilm. Vi spelade då in tre scener från det andra utkastet av mitt manus som vi i slutändan klippte ihop till en 3-minuters traileraktig pilot, för att visa tonen och känslan i filmen. Sedan skickade jag in min sjunde version av manus och trailern/piloten till filminstitutet och efter sex veckor kom ett svar, där de sa att den trailer vi skickat in visade att vi inte kunde göra en kvalitetsfilm. Jag uppfattade det som om att de inte hade gått igenom mitt material ordentligt och att de inte heller läst mitt manus ordentligt. Detta är något som jag hört att även andra har råkat ut för.

Tror du att detta kan bero på att man ser på skräckfilm som en "lägre klass" av film i Sverige?

- Absolut, det tror jag. Det är nog något som lever kvar sedan 50-60-talet. Sedan har vi ju också Studio S och videovåldsdebatten under 80-talet som har spätt på det hela. 

Många av de svenska skräckfilmer som gjorts är ju med vissa undantag väldigt amerikaniserade. Filmmakarna bryr sig inte om att ta upp gamla myter och folktro som teman i filmens story som t.ex. du själv har gjort i "Marianne", och som även norska skräckfilmer börjat göra mycket på senare tid. Tror du att sådana teman skulle kunna förnya svensk skräckfilm och få folk att se genren ur en ny synvinkel?

- Det som jag tror är viktigt är att man gör bra film. Jag avskyr verkligen när folk säger att man ska göra "seriös film". Jag tycker att man ska göra film som är vad det är utan att skämmas för det. Man ska inte göra något som skojar bort skräcken, så att säga. Åker man till Austin, Texas, så har de en helt annan syn på skräckfilm än den som är i Sverige idag. Det är en stad som anammar skräck och där man ser genrefilm, b-film, exploitationsfilm med mera som kvalitetsfilm, och där skaparna av dessa hyllas som Bergman hyllas i Sverige. Det är visserligen en annan kultur där, men jag kan tycka att det skulle kunna finnas mer något sådan här i Sverige. Folk gillar ju skräckfilm och till skillnad från t.ex. vanliga melodrama filmer så går det ju hem i alla kulturer, oavsett på vilket språk det är eller var det kommer ifrån. Folk som gillar skräck - gillar skräck!

Vad tror du krävs för att göra en effektiv och bra skräckfilm?

- Jag tror att problemet idag är protagonisten i skräckfilmer. Man kan säga att protagonisten fungerar som en katalysator. Man måste som tittare kunna känna empati med den personen. Man behöver kanske inte direkt tycka om den personen - jag menar, vem tycker om Tony Montana? Men man måste känna empati men protagonisten, även om man inte tycker om den, eftersom då kommer publiken kunna känna det som huvudkaraktären känner i filmen. Protagonisten måste kunna leda sina känslor till publiken. Har du en skräckfilm med en protagonist som du inte bryr dig om alls, så bryr du dig heller inte om vad som händer med denne, och det är här som jag tror att många skräckfilmer fallerar. 

Vi har ju som publik sett så enormt mycket inom skräck idag. Vad tror du att det krävs det idag av en film för att för den skall skrämma och chocka sin publik på rätt sätt?

- Ja, man tror ju att nu kan det inte bli värre och sedan kommer t.ex. "The Human Centipede" och "A Serbian Film" som blev bannlyst och rejält nedklippt när den släpptes. Den filmen gjorde verkligen sitt jobb och även "The Human Centipede 2: Full Sequence" har ju gjort sitt. Så på sätt och vis gäller det väl att göra det brutalare, men samtidigt så tycker jag att äldre filmer som "The Texas Chainsaw Massacre" och "Cannibal Holocaust" fortfarande är filmer som idag är minst lika chockerande som de var när de släpptes.

Vad blir ditt nästa filmprojekt?

- Just nu håller jag på att skriva på en svensk tidsresethriller, och sedan har jag även en idé till en "sword and sorcery"-film som jag skulle vilja göra, så det är lite blandat. De historier som jag finner intressanta vill jag göra film av.