Tony Revolori checkar in

EXKLUSIVT
2 Augusti 2014 | 17:00

Tony Revolori: "Wes Anderson vet precis vad han vill ha"

18-årige nykomlingen Tony Revolori fick rollen som lobbypojken Zero i Wes Andersons stjärnspäckade komedi.

I Wes Andersons bluray-aktuella och i princip enhälligt älskade film ”The Grand Budapest Hotel” gör den relativt okända Tony Revolori huvudrollen bland giganter som Ralph Fiennes, Harvey Keitel och Edward Norton. För MovieZine berättar han om den upplevelsen, samt om hur Wes arbetar och hur det är att konkurrera med sin egen bror. 

Hur såg vägen fram tills det att du fick rollen ut? Fick du provfilma?

- Ja, jag fick provfilma. Wes (Anderson) letade först efter skådespelare överallt förutom i USA, så han åkte bland annat till mellanöstern eftersom karaktären kommer därifrån. Till slut blev det ändå provfilmningar i USA och jag befann mig där, och gick in och gjorde mitt jobb. Två veckor senare ringde dem och sa att de ville träffa mig och min bror igen eftersom valet nu stod mellan oss två. Sen ytterligare fyra dagar senare får jag ett samtal om att Wes vill flyga mig till Paris, och det var väl där som han erbjöd mig rollen.

Du konkurrerade alltså med din egen bror där på slutet, hur kändes det? 

- Det är inte så stor skillnad mot det vanliga egentligen, vi är ju båda skådespelare och har varit det under en längre tid. Vi har en hälsosam konkurrens emellan oss, vilket är skönt, och han blev väldigt glad för min skull när jag fick rollen. Han gav mig en stor kram, sa att jag kommer göra ett kanonjobb i rollen och sedan bröt han min arm, men det är okej nu och vi har redan försonats (skratt). 

Wes Andersons filmer har ju en väldigt speciell stil och utpräglad estetik, märks det mycket i hans arbete med regin? Är känslan på inspelningsplatsen annorlunda jämfört med om man jobbar med andra regissörer?

- Ja, absolut. Jag tror att alla regissörer och alla team är väldigt olika, så det blir skillnad hur som helst, till och med om en och samma regissör har ett nytt team. Men Wes arbetar så smidigt då han känner i princip alla som han jobbar med och även om han inte gör det så får han alla att känna sig riktigt bekväma. Han är helt enkelt en fantastisk regissör, vet precis vad han vill ha och nöjer sig inte förrän han har nått det, och det är underbart att jobba med någon med den inställningen. Jag hade otroligt roligt.


Finns det mycket utrymme för spontana och kollaborativa tillägg när hans plan är så pass uträknad? 

- Helt klart, folk frågar mig ibland om Wes är något sorts tyrann och svaret är givetvis nej, han är inte alls någon tyrann. Han vet som sagt vad han vill ha och har mycket uttänkt från början när det gäller scenerna och dess kameravinklar och liknande så det finns egentligen inte så mycket som behöver förändras, men han är alltid öppen för förslag. När man får ett ”nej” på en idé som man lägger fram är det aldrig ett ogrundat sådant, utan han har alltid en anledning.

Om man ser till slutprodukten, hur jämför sig den med det som Wes beskrev för dig i de inledande faserna? Var det mycket som utvecklades och förändrades längs vägen?

- Jag hade en mental bild framför mig när han beskrev det men jag kunde inte ens förställa mig att det skulle bli så bra som det faktiskt blev. Men nu när jag tänker tillbaka på det är det ändå precis så som han sa att det skulle bli och det var inte särskilt mycket som förändrades längs vägen. Han hade redan allt planerat och behövde bara ”spelarna” för att kunna befolka den värld han byggt upp.

Finns det något material som ligger kvar i klipprummet, eller är det i stort sett alla scener som spelades in som vi ser i den färdiga filmen?

- Det är i stort sett allt, lite dialog och så har trimmats lite här och där men jag tror inte att vi spelade in några hela scener som klippts bort.

Hur var det att jobba med legendariska skådespelare som Ralph Fiennes, Edward Norton, Bill Murray och Harvey Keitel? 

- Det var kanon! De är alla ytterst trevliga, genuina och legender precis som du säger. Man lär sig oerhört mycket bara genom att vara i deras närhet och skådespela tillsammans med dem. Man hittar hela tiden saker som man kan dra nytta av och plocka med sig.


Träffade du F. Murray Abraham (spelar den äldre versionen av Tonys karaktär Zero) någonting under inspelningen och i så fall, hade ni några diskussioner kring hur ni skulle forma karaktären tillsammans?

- Jag fick träffa honom, lyckligt nog eftersom han är fantastisk. Vi hade dock inga diskussioner om Zero, eftersom den version som jag spelar är så olik den äldre som Abraham spelar. Skillnaden är så stor att det inte fanns något direkt behov av att koordinera, vi låter berättelsen definiera honom och gick åt våra olika håll med skådespeleriet.

Var det någon händelse eller ögonblick under produktionen som du tycker står ut över det andra som mest minnesvärt?

- Det finns så många, det är omöjligt att välja. Jag fick göra så mycket som jag aldrig trodde att jag skulle få göra, besöka platser som jag aldrig trodde att jag skulle besöka och arbeta med människor som jag aldrig trodde att jag skulle få arbeta med. Allt ligger väldigt nära hjärtat.

Om vi ser till framtiden, vilken sorts projekt ser du dig själv söka dig till? Vad kan du berätta om dina uppkommande filmer ”Umrika” och ”When We Were Pirates”? 

- ”Umrika” spelade jag in tidigare i år och förhoppningsvis kommer den ut innan året är slut. Den producerades i Indien och alla pratar hindi i den, vilket var en stor utmaning då jag inte kan det språket (skratt). Men det var härligt. Inspelningen av ”When We Were Pirates” har inte satt igång än, men snart så. När det gäller projekt jag söker mig till finns det ingen direkt jakt där utan jag hittar projekt jag är intresserade av då och då och försöker göra mitt allra bästa. Storyn är det viktigaste. Storyn, karaktärerna eller något annat jag kan identifiera mig med.

”The Grand Budapest Hotel” landar på DVD och bluray den 6:e augusti.