"Sådan är Woody Allen privat"

25 Juni 2012 | 21:01

"Sådan är Woody Allen privat"

Trots ett halvt sekel i rampljuset får Woody Allen ses som en av våra mer hemliga filmskapare. Han syns sällan i media, iallafall inte frivilligt, och håller sig helt enkelt till det han gillar bäst - att skriva manus och regissera filmer som roar och berör.

Men för ett par år sen släppte han för första gången in ett dokumentärteam i sitt arbetsrum, och inpå livet. Det var ingen mindre än en gammal vän och beundrare, regissören Robert B. Weide, som fick äran. Vi ringde upp honom för att tacka för en intressant dokumentär.

- Det är en bra komplimang, att man blir sugen på att se fler av hans filmer tack vare min dokumentär. Det gillar jag att höra.

Jag såg ursprungligen TV-versionen av din dokumentär. Nu får vi se den kortare bioversionen på svenska biografer. Vad var du tvungen att klippa bort?

- När jag började produktionen kändes det som en lagom längd med nånting på två timmar. Ju mer vi spelade in desto mer insåg jag att det kommer inte att gå. Han har en sådan lång och fantastisk karriär och vi fick ihop så mycket bra material. Eftersom det gjordes för amerikansk TV från början, frågade jag dem om det var lugnt med att jag gjorde en dokumentär i två delar till samma pris. Det var okej. Så jag förlängde den, men enligt kontraktet var jag fortfarande tvungen att ge dem en kortare version för bio. Så jag tog min 3,5 timmar långa version och trimmade ner den till de allra viktigaste bitarna. Det jag saknar mest i den kortare versionen är mycket av snacket i del två, om hur han castar sina filmer, hur han jobbar med skådespelarna, hur han skickar dem manuset och de måste läsa och skicka tillbaka det samma eftermiddag. Mycket av det är borta, men det grundläggande är kvar. Jag är glad att du fick se den långa, det är så jag hade tänkt mig den och den ligger mig närmast om hjärtat.

Du fick följa Woody till och från i två år. Hurdan är han privat?

- Trots allt som har skrivits om hans excentricitet och hans neurotism, tyckte jag att han var överraskande normal! Väldigt lugn, och jag trodde han kanske skulle vara lite mer seriös... Visst är han seriös, men han kan lika gärna dra till med ett skämt eller en fyndig kommentar mitt i en dialog som någon av dina vänner. Och ibland säger han något riktigt, riktigt roligt, avväpnande så att man börjar skratta, och då måste man säga till sig själv: "Såklart, det är ju Woody Allen". Men i vissa tillfällen när vi satt hemma hos honom och snackade, märkte vi att vi har flera gemensamma intressen. Vi känner samma författare, musiker, komiker och filmmänniskor, som vi gärna pratade om. Woody har en grupp nära vänner med vilka han kan slappna av, men för allmänheten framstår han som väldigt blyg. Självklart, är man en kändis av hans status och är helt öppen mot alla, så kan man knappt gå ner för gatan. Han är på sin vakt bland folk han inte känner, men vi fick god kontakt från första början och våra samtal var väldigt trevliga. Inget som jag upplevde som direkt neurotiskt eller excentriskt.

Woody själv går ju till exempel aldrig på Oscarsgalan, även om han är nominerad. Varför tror du att han undviker rampljuset och berömmelsen?

- Hans blyghet går nog tillbaka till barndomen. De som kände honom som barn säger att han var sådan redan då. Vad det beror på vet jag inte, men det blev ett problem för honom när han började med ståuppkomik. Han tvekade länge, han gjorde det bara för att hans manager övertalade honom. Egentligen ville han bara sitta på sitt rum och skriva. Att uppträda inför folk var aldrig hans idé. Blygheten har inget med hans kändisskap att göra, det började långt tidigare.

Vilka är dina favoriter av Woody Allens filmer?

- Det intressanta är, de flesta människor jag beundrar som bröderna Marx till exempel, var antingen döda eller hade slutat göra film när jag upptäckte dem. Men jag var nio år när Woodys första film "Ta pengarna och stick" kom ut, så jag fick verkligen växa upp med hans filmer. Jag gillar alla de så kallade tidiga, roliga filmerna. Men det var "Annie Hall" som fick mig att uppskatta honom ännu mer, han växte i mina ögon. Jag såg den på första visningen i Los Angeles, när ingen visste vad man hade att vänta sig. Det var en väldigt speciell kväll. Jag tycker om många av hans filmer som kom direkt efter den också, men jag brukar nämna just "Annie Hall" på grund av dessa minnen. Det finns kanske 7-8 till som jag håller som mina favoriter.

"Midnatt i Paris" blev hans mest framgångsrika film hittills. Tror du att "Förälskad i Rom" kommer att nå upp till samma framgångar?

- Det här gäller alla filmskapare men kanske särskilt Woody, att en films framgångar har ingenting att göra med hur nästa film kommer att tas emot. Alla hoppas ju på att den här blir en succé, men ingen kunde samtidigt ana att "Midnatt i Paris" skulle gå så bra som den gick. Det var ännu en Woody Allen-film som täckte många av de teman som han brukar skriva om... Woody sa att det kanske berodde på titeln. Han hade bestämt sig för titeln "Midnatt i Paris" långt innan han hade historien klar, han gillade hur det lät. Owen Wilson kanske lockade folk, eller så gillar folk att se Paris. Vem vet? "Match Point" från 2005 var en stor succé för Woody på den tiden, men filmerna innan den gick inte alls bra, iallafall inte i USA. Och efter den kom "Scoop", som ingen heller såg. Sedan kom "Cassandra's Dream", som inte heller lyckades, och sedan blev "Vicky Cristina Barcelona" en stor hit. Så det skiljer verkligen från film till film.

Men "To Rome with Love" är också en bra titel.

- Ja, han gick igenom några olika titlar. Det är nog första gången det händer med Woody, att han ändrar titlar efter att de har släppts. Han hittade en till slut som alla tyckte om.

Woody Allen har hållt sig till Europa på sistone, han har blivit förälskad i Paris och London och så vidare. Har du hört något om han vill filma i Sverige?

- Jag vet inte om det är något han planerar. Det som hänt är att det har blivit så dyrt att göra film i Staterna, men olika länder har erbjudit sig att delfinansiera om han filmar hos dem. Och om han dessutom har en historia som han tror skulle fungera bra i en stad, så gör han det. Men utan inspirationen för att skriva en historia för en viss stad, så kan man inte tvinga honom. Det är mycket som ska stämma: författaren, platsen och den rätta idén, då är han öppen för det mesta. Det är absolut en möjlighet.

Hur länge tror du att han fortsätter att släppa en film om året?

- Det är den lättaste frågan. Jag tror att han fortsätter göra filmer tills den dag han inte kommer upp ur sängen. Han har goda gener i bagaget, hans far blev 100 år och hans mor 96. Han tar god hand om sig själv, han är frisk och i god fysisk form. Jag tror att han fortsätter att göra en film om året tills pengarna försvinner och ingen vill göra film med honom längre, eller tills han själv inte orkar rent fysiskt. Han är inte en person som ser fram emot att vara ledig. Han vill inte pensionera sig eller ta det lugnt. Han måste fortsätta arbeta och hålla sig sysselsatt.

Se "Woody Allen: A Documentary" på bio från 29 juni.