MZ möter Noomi Rapace

28 April 2015 | 16:00

Noomi Rapace: "Jag är väldigt självkritisk"

Vi pratar ryska dialekter, ”Millennium”-minnen och kommande storroller med ”Child 44”-aktuella Noomi Rapace.

Noomi Rapace är en av våra flitigaste skådespelarexporter just nu. Sedan hennes senaste svenska film, ”Svinalängorna” år 2010, har hon hunnit jobba med Ridley Scott (”Prometheus”), Brian de Palma (”Passion”) och Guy Ritchie (”Sherlock Holmes: A Game of Shadows”). Bara för att nämna några.

Nyligen bioaktuell med gangsterfilmen ”The Drop” är hon redan tillbaka på vita duken igen. I helgen har ”Child 44” premiär - en kriminalhistoria i 60-talets Ryssland. Daniél Espinosa regisserar och i rollistan finns också Joel Kinnaman och Fares Fares, sida vid sida med Tom Hardy och Gary Oldman.

Ni var ett gäng svenskar och ett gäng britter som spelade ryssar på en filminspelning i Tjeckien… Hur funkade det för er?

- Bra! Jag tror att man som skådespelare har en konstig förmåga att smälta in i olika situationer och karaktärer, där jag nästan glömmer bort var jag själv kommer ifrån. Jag pratade mycket med Gary Oldman om det, om när han spelade greve Dracula. Dracula kommer ju från Rumänien, men de gjorde ju inte filmen på rumänska utan på engelska, med en accent. Man får försöka hitta sig själv i en situation som på ett sätt är förhöjd, för att vi alla har kommit överens om att språket är engelska men färgat av ett annat språk. Men samtidigt så enas alla, det blir som ett eget litet universum. Vi befolkar vår egna planet med folk från olika delar.

Daniél Espinosa, Joel Kinnaman, Fares Fares och du i samma film. Höll ni svenskar ihop?

- På ett sätt, men samtidigt inte. Det var väldigt mycket en ensemble-känsla. Jag spelar ju mest mot Tom (Hardy). I mycket av mina diskussioner eller repetitioner, där man jobbar med scener, då satt jag och Daniél med Tom. Då blir språket engelska. Samtidigt så har jag och Daniél en slags shortcut, vi kan hela tiden ha en egen dialog. Om han ger mig regi så kan han komma och göra det på svenska. Det ger en slags intimitet som var befriande och skön. Våra referenser kan vara mera likartade, även med Joel och Fares. När man pratar om karaktären eller vilken situation de lever i, när man kommer från samma land så har man samma referensramar. 

Du och Tom Hardy har jobbar ihop tidigare, i ”The Drop”. Hur skulle du beskriva er relation?

- Vi har en jätteunik och fantastisk arbetsrelation som bygger på tillit. Vi har väldigt roligt tillsammans, samtidigt som vi kan gå in i väldigt tunga och seriösa situationer. Jag tror att vi lär väldigt mycket av varandra. Han har lärt mig att kunna skratta mellan tagningar och inte gå in i det så seriöst. Han gör narr av mig när jag sitter och är allvarlig. Jag tror att jag har fått lite distans till mig själv tack vare honom. Det som är grymt när man jobbar så mycket tillsammans är att man kan tillåta sig själv att ta risker, när man vet att den andra personen står bakom en. Vi står tillsammans i det. Jag behöver inte bevisa någonting för honom. Då vågar man gå längre, och vågar göra tagningar som kanske inte är så bra för att man letar efter någonting. Det vågar man bara göra, tror jag, om man vet att den andra personen vet vem man är.



Snart släpps den fjärde delen i Millennium-serien. Hur skulle du se på att spela Lisbeth Salander igen?

- Jag har svårt att se det. Jag har svårt att se någon riktig anledning till att gå tillbaks. Jag har inte läst boken. Om alla förutsättningar skulle kännas perfekta, och allt skulle kännas rätt just då, då skulle jag överväga det. Men jag gav Lisbeth mitt liv, mitt hjärta och min själ i ett och ett halvt år. Det var otroligt krävande och ett väldigt tydligt kapitel i mitt liv. Jag vet inte riktigt om det finns någon anledning att gå tillbaks till det. Det skulle vara om jag upptäcker någonting som jag inte tror finns.

Något i boken?

- Ja, eller en filmskapare som har en take på det som jag inte har sett. Jag förstår inte riktigt i nuläget varför jag skulle göra det. Men jag kan ha fel, jag har haft fel förut. 

När insåg du att ”Män som hatar kvinnor” och hela den trilogin hade blivit ett sådant världsfenomen?

- Jag var ute på en enorm världsturné. Någon sa till mig att jag gjorde 3-4000 intervjuer. Men det var faktiskt när jag kom in och fick mitt social security number i Philadelphia. Jag hade fått lite förtur tack vare filmstudion, alla andra köade i timmar men jag hade fått en tid. Mer VIP än så finns det liksom inte att få, haha! När jag kommer dit är det en stor svart tant som sitter bakom disken. Jag var jättenervös. Den här tanten sitter och tittar i sina papper, sen tittar hon upp och utbrister: ”Are you the girl with the dragon tattoo!? I fucking love that movie!” Hon ropade dit sina kollegor, det var helt sjukt. En stor svart kvinna i arbetarklassens Philadelphia. Det var ändå ett mäktigt ögonblick, för jag var i ett sårbart läge och var så nervös. Det var första filmen hon hade sett med subtitles och hon älskade den. I det ögonblicket insåg jag att den hade haft stor inverkan på folk.

Hur tycker du att du själv har förändrats de senaste fem åren, som skådespelare och som person?

- Egentligen så skulle du få ett mera ärligt, eller kanske ett mera medvetet svar, om du frågade folk omkring mig. Jag tror inte själv att jag har förändrats som person. Jag känner mig lugnare, jag känner mig mera grundad på ett sätt, mer harmonisk. Många kanske tror att man tappar fotfästet när man får massa uppmärksamhet, att man stiger till någon position efter flera succéer. Jag kan nästan känna att jag är mer grundad nu och mer jordnära än när jag var yngre. Så jag tror inte att min resa egentligen är så bunden till yttre framgångar. Jag har min egen radar, min egen riktning eller plan. Sen känner jag mig lycklig över att jag får jobba med de bästa i världen. Det är overkligt. Som skådespelerska jobbar jag fortfarande på samma sätt. Jag har lärt mig mer ju mer jag jobbar, såklart. Jag är väldigt självkritisk, jag tittar på mig själv med kritiska ögon. Så det finns ingen chans att jag blir självgod, tror jag.


Foto: Calle Anderson

Noomi Rapace om 3 kommande filmer



- Jag vet inte mer än att jag inte får ta några andra jobb i januari 2016, för då ska vi filma den. Jag har inte läst manus än. De håller på och jobbar med manuset. Så jag vet bara att jag ska göra den. Fram till dess ska jag göra två eller tre andra filmer. Mitt liv är ett pussel just nu.

”Rupture”:

- Min nästa film är med Steven Shainberg som gjorde ”Secretary”, kommer du ihåg den? Och ”Fur” med Nicole Kidman och Robert Downey Jr. Han är en väldigt speciell person. Jag kom från LA i förrgår, där vi har suttit och jobbat med manuset. Det är lite Hitchcock, lite av en Polanski-värld. Han bad mig att titta på ”Repulsion” igen.

”What Happened To Monday”, där hon spelar inte mindre än sju karaktärer:

- Den är typ det svåraste jag någonsin gjort, skrattar Noomi. Självmordsuppdrag…! Jag vet inte om det ens går, men jag är beredd att ta mig an det. Rollen var skriven för en man, därför har det tagit lite längre tid. De fick skriva om, och ändra det från sju bröder till sju systrar. Men nu har vi ett fantastiskt manus. Om vi lyckas kan det bli enastående, och extremt originellt!