MovieZine på besök hos Pixar

18 Juni 2010 | 18:22

MovieZine på besök hos Pixar

Om det är något man kan säga om Pixars animerade filmer så är det att de lockar fram barnet i oss alla. När jag fick chansen att besöka deras studio utanför San Francisco inför släppet av filmen och tv-spelet "Toy Story 3" blev jag därför inte förvånad över att stället verkligen gav intrycket av att vara en lekstuga för vuxna. Man kunde inte få någon annan känsla än att alla här njöt av att gå till jobbet. Och ska jag vara ärlig var det kanske en av mina roligare arbetsdagar också.

Redan när bussen glider in genom portarna infinner sig den där välbekanta känslan, som när man ska hälsa på gamla vänner. Högst uppe på muren som vi åker förbi sitter Pixars välkända logga och närmare entrén står den lilla vita lampan som alltid hoppar upp och bildar "i":et innan filmerna. Fast den är inte så liten här - 3-4 man hög minst.

I lobbyn möts vi av två stora legofigurer föreställande våra "Toy Story"-hjältar, Woodie och Buzz, men vi lotsas snabbt förbi dem in i det öppna utrymme som Pixar kallar "The Atrium", som är en gigantisk inglasad innergård. Även taket är av glas så att mycket ljus släpps in och genom fönstren kan man se in i de olika konferensrummen som ligger i två plan. Men det intressanta är förstås vad som fyller golvet. Här har en hel liten by byggts upp, Vilda Västernhus som hämtat inspiration både från filmen "Toy Story 3" och framför allt från spelet. Och det är spela man kan göra här. På ytterväggarna av varje hus är olika spelkonsoller uppsatta - Xbox, Play Station och alla de andra.

Men tv-spelandet får vänta, för först är det dags att få se lite av filmen som faktiskt blev klar för bara några dagar sedan. Den samlade pressen föses in i en stor biograf efter att ha lämnat ifrån sig allt som skulle kunna vara inspelningsutrustning. På det här stadiet tar man inga risker att filmklipp ska läcka ut.

Framför den vita duken greppar Jeff Garlin mikrofonen. Han gör rösten till enhörningen Buttercup som är en ny karaktär i Toy Story-sammanhang. Annars är han mest känd för sin roll som både producent och skådis i Larry Davids "Curb Your Enthusiasm". När han inte sysslar med film är han stand up-komiker och det märks. Med mycket självironi delar han med sig av roliga bakom-kulissen-ögonblick som om han vore född på scen.

Men efter ett gäng skämt lockar filmen. Regissören Lee Unkrich går fram och berättar att vi först ska få se inledningsscenen och sedan ett par klipp till. Den som har sett trailern vet att handlingen i den tredje filmen utspelar sig just elva år efter den andra. En 17-årig Andy ska nu iväg till college och städar undan hemma. Leksakerna donerar han till ett daghem.

När de första två Toy Story-filmerna kom hade jag inte förstått Pixars storhet så jag missade dem båda på bio. Det här är alltså min första upplevelse av Toy Story på stor duk. Det vi får se gör mig övertygad om att jag kommer att se hela filmen så fort den har premiär. Jag lever mig in så mycket i första scenen att jag blir helt förvånad när den tar slut och lamporna tänds.

De har i alla fall tagit ifrån knäna den här gången. Publiken kastas rakt in i en Vilda Västern-jakt där Woodie och Buzz måste hindra ett tåg fullt av föräldralösa barn, gestaltade av små penntroll, från att nå en järnvägsbro som är på väg att sprängas av "Evil Mr Pig". De små, gröna "woooooh"-sägande alienfigurerna är också tillbaka - med ännu mer humor som följd. Och dessutom öses det på med "Death by monkeys" och atombomber. Precis så underbart galet som ett barns fantasier kan vara.

Resten av klippen är mindre actionfyllda men humorn är på topp. Framför allt lockar den nya karaktären Ken (den manliga barbiedockan) många till skratt med sin 80-talsutstyrsel och sitt drömhus. Efteråt får vi veta att Ken är animerad med bara 20 rörliga punkter, ett väldigt lågt antal jämfört med de flesta andra karaktärerna, något som leder till hans komiskt ryckiga rörelsemönster.

Filmvisningen avslutas med en presentation av spelet som företaget Avalanche har gjort. Vd:n John Blackburn berättar att det hela började med att han gav sin 3-årige son dockor av Woodie, Buzz och hästen Bulls Eye att leka med. De äventyr sonen hittade på gav Blackburn inspiration att tillverka ett spel där man helt kan bygga ut sin egna värld efter sina egna fantasier. Resultatet är det som kallas "The Toy Box".

Jag som inte är särskilt bevandrad bland tv-spel vänder mig till de specialjournalister som är med. Flera av dem har redan testat spelet och de bekräftar att det är unikt. De har aldrig förut sett något där man inte behöver följa en bana, utan helt efter eget huvud kan plocka olika leksaker ur lådan och skapa äventyr för dem.

Men så har spelskaparna också fått extra mycket tid på sig.

- Normalt får vi 1-1,5 år på oss, men för det här har vi haft 2,5 år. Jag skulle inte kalla det en lyxig mängd tid, men förhoppningsvis kunde vi göra något bättre än vanligt. När vi presenterade idén om "The Toy Box" så hade vi även en idé på ett mer vanligt spel. Pixars grundare John Lasseter ville ha båda, så det blev så, säger Blackburn.

Avalanche har också under hela produktionen jobbat tätt ihop med filmskaparna. Det är meningen att man ska känna igen karaktärerna både till utseende och vad de säger. Ibland har det inte gått att få de allra största rösterna till spelet, tex Tom Hanks som Woodie, så då har Hollywoodskådisens bror använts så att det i alla fall är en stämma som påminner om originalet.

Väl ute ur biografen får vi hämta upp våra kameror igen för nu är det dags att se lite av den riktiga arbetsplatsen. Pixar är inte som en vanlig filmstudio eftersom inget spelas in här. Det finns ju till exempel inga konstgjorda städer som fungerar som kulisser. Istället finns här datorer - i mängder. Vi går förbi ett rum med teknik från golv till tak. Framför allt behövs den för att renderera alla animationer. En normal Pixarfilm tar fem år att göra får vi veta, och mycket av den tiden går åt till just rendereringen av de oerhört tunga filerna.

Vi fortsätter turen uppe på andra våningen. I alla korridorer och mötesrum fylls väggarna av färgglad grafik, teckningar och foton - som sig bör på en kreativ arbetsplats. Häftigast är hörnet där figurerna från "The Incredibles" står uppsatta. På väggen här hänger en otroligt stiliserad och snygg storyboard för filmen. Vi får reda på att färgskalan är den samma som i slutresultatet och att mycket av handlingen kan skönjas också.

Efter att till slut ha fått testa spelet och fått lite mer tid med filmskaparna och Avalanche-folket är det dags att avsluta studiebesöket. Vi tar farväl av Woodie, Jessie och Buzz ute på gårdsplan där de tittar upp ur leksakslådan. Men jag vet att vi kommer ses snart igen. Den 27:e augusti har nämligen filmen premiär här i Sverige.