Mikael Håfström om "Ritualen"

3 Mars 2011 | 17:01

Mikael Håfström om "Ritualen"

Skåningen som genom Oscarsnominerade "Ondskan" fick fribiljett till Hollywood och gjort film med John Cusack, Samuel L. Jackson och Jennifer Aniston är nu aktuell med rysaren "Ritualen". MovieZine fick sig ett snack med regissören.

Du har nu gjort tre rysare och TV-serier som "Chock" och "Skuggornas hus". Är skräck en genre du har en förkärlek till?

Uppenbarligen (skratt). Vissa av dem filmerna har definitivt lutat sig åt den genren. Jag vet inte hur det kommer sig. Tillfälligheter kanske. Men också berättelser jag gillar. Jag har alltid gillat skräck. När jag var ung gillade jag väldigt mycket skräck och att utsätta mig för det, för jag blir rädd själv. Så jag gillar att utsätta mig för det, av någon anlending, även om jag ångrar mig efteråt. Jag träffade Wes Craven nyligen och frågade hur det kommer sig och det visade sig att han ville göra helt andra filmer men vid något tillfälle så behövde dem någonting läskigt, för många år sen, så han skrev någonting och sen blev han skräckfilmsregissören Wes Craven och ett ikoniskt namn i den genren. Han har haft ambitionen att göra andra saker också men aldrig lyckats ändra på det. Men förutom de filmer du nämner så har jag ju gjort filmer på helt andra teman så jag försöker hålla det vid liv.

Du vill inte hamna i samma fack som Craven?

Nej, jag funderar inte så mycket på det. Det har inte varit ett problem utan jag försöker göra filmer som känns utmanande och skojiga på något sätt. Vi får se, jag kanske gör något sådant igen, jag vet inte.

Hur kommer det sig att du tog dig an just detta projekt?

Jag läste manuset efter att jag fått det och drogs in i det på något sätt, kände mycket för de här karaktärerna och tyckte det var en fascinerande arena, den här exorcismutbildningen i Rom som existerar. Sen träffade jag Anthony Hopkins som också läst och gillade det. Vi snackade om det och sa att vi försöker göra det. Och sen gick det rätt snabbt och vi spelade in filmen för mindre än ett år sen. Så det gick rätt snabbt när vi väl kom igång.

Snabba puckar alltså?

I det här fallet ja. Det behöver inte alltid vara så men den här gången gick det rätt snabbt.

Kände du någon press att filmen skulle jämföras med "Exorcisten"?

Det är ofrånkomligt, precis som med alla filmer som på något sätt handlar om exorcismer. Men jag kände att det får man väl göra men den här filmen kommer från ett annat håll, den har andra karaktärer och sysselsätter sig med andra frågor. Jag tyckte den var tillräckligt olik helt enkelt. Det är omöjligt att konkurrera med "Exorcisten", som är en klassiker alla har sett och den här frågan är såklart oundviklig men man kan inte sluta göra gangsterfilm bara för att Coppola gjorde "Gudfadern".

Har du gjort mycket research inför filmen?

Först läste jag boken den bygger på, som är ett journalistiskt verk, och inte en roman. Den gav ju rätt mycket kunskap om exorcism i Italien idag och ur ett historiskt perspektiv. Sen tillbringade jag rätt mycket tid i Rom och träffade präster och exorcister. Vi lärde och smått och stort, det e ju tusentals detaljer som ska byggas in i det hela för att få det trovärdigt.

Har du större koll på exorcismer och prästyrket nu?

Absolut. Vi lärde oss rätt mycket och det är viktigt. Och det är ju en kul del av mitt jobb att införskaffa kunskap om vad det nu är man ska ha kunskap om. Det är en bra process. I det här fallet exorcism.

Man får något på köpet?

Ja, och det är viktigt att veta vad man håller på med i så stor utveckling som möjligt. Sen är det massa detaljer man omöjligt kan te men vi anställde ju Matt Baglio, som skrev boken, som rådgivare på filmen och hans kunskaper är ju ovärderliga för oss när vi spelade in filmen. Du vet, detaljer på kläder eller hur en präst beter sig i ett visst ögonblick. Allt det där fick vi ju bättre koll på.

Fick du skådespelarna att förbereda sig inför rollerna på något sätt?

Det ingår ju i deras jobb. De förberedde sig på samma sätt, de var också i Rom och träffade de här människorna. Och Colin är ju irländare och kommer från ett katolskt samhälle så han har vuxit upp i den miljön. Och sen var han i Rom och träffade präster och exorcister precis som Anthony Hopkins gjorde. Så de gjorde sitt research- och förberedelsearbete.

Hur var det att jobba med en sådan legend som Anthony Hopkins?

För det första var det ju en förutsättning att filmen skulle bli av att han kom ombord tidigt. Vi träffades och hade ett bra samtal om den här karaktären. Förebilden var ju egentligen en italienare men då Hopkins kommer från Wales så bestämde vi oss för att göra honom till någon som kommer från därifrån och som bott i Rom i många år, vilket gjorde att han kunde använda sig av sin egen bakgrund, sitt eget liv. Men han är ju en fantastisk skådespelare, en av världens bästa tycker jag. Det var inspirerande på alla möjliga sätt. En kul person att tillbringa tid med.

Känner man av hans status eller är han en jordnära person?

Folk har ju väldig respekt för honom naturligtvis men han gör jobbar ju väldigt hårt för att avväpna det och vill ju bara vara en i gänget.  Han är ju en enkel person i ordets rätta bemärkelse att ha att göra med. Professionell, kan sina repliker, kommer i tid och gör sitt jobb. Men också generös och tog väl hand om Colin som gjorde sin första filmroll. Han var lite nervös i början men Anthony tog honom till sig och gav honom självförtroende. Han förstod hans situation.

Irländska, brittiska, brasilianska och holländska skådespelare. Var det någon skillnad från då du jobbat med amerikanska Hollywood-skådespelare?

Nuförtiden är ju världen så liten och alla håller på och jobbar på samma arena. För mig var det viktigt att Alice Braga, som kommer från Brasilien, kom in med lite latinskt blod så det inte bara blev en massa engelsmän som gick omkring. Och så Rutger Hauer, en annan legend, från Holland. Men det är bara inspirerande tycker jag. Det var inte bara skådisarna utan folk i teamet kom från Italien, Ungern, England, USA, osv. Men så ser ju situationen ut nuförtiden med internationell film, folk kommer från överallt. Sverige till och med.

Svenskarna är ju heta i Hollywood nu. Är det vi som har blivit bättre eller är det Hollywood som har blivit bättre på att upptäcka talanger?

De har ju koll på vad som görs i Europa och så fort det dyker upp en film som har potential, antingen att regissören är begåvad eller att det finns remakemöjligheter, så hugger dem ju tag i det direkt. Men mycket svenskar just nu tror jag beror på att folk ser att det finns möjlighet att jobba utanför Sveriges gränser också. Stieg Larsson-trilogin har lagt stort fokus på Sverige, dem filmerna naturligtvis, Noomi Rapace, Skarsgård-klanen och allt det där sammanfaller just nu.

Saknar du att göra film i Sverige?

Ja, jag jobbar ju med det som jag valt ha som yrke men jag skulle gärna göra film i Sverige om rätt projekt dyker upp, absolut. Varför inte? Få jobba på mitt eget språk igen. Men nu har jag gjort några filmer på engelska så man vänjer sig naturligtvis vid det. Men jag kommer säkert jobba på svenska igen, det hoppas jag.

Vad är de största skillnaderna mellan att göra film i Sverige och Hollywood?

Själva inspelningarna är i stort sett detsamma oavsett var man är och vilket språk man gör dem på. Man har sitt team, sina skådespelare och scenerna man ska göra men oavsett budget så har man alltid samma problem med för lite tid och för lite pengar. Det spelar ingen roll hur mycket pengar en film än har för de verkar alltid försvinna på något sätt. Den stora skillnaden ligger nog i förberedelsearbetet, att det är mycket fler människor man ska förhålla sig till. Producenter och det finns folk i bakgrunden med sina exekutiva producenter, så det är mycket människor man ska hantera i processen. Det är nog den största skillnaden. Men mer likheter än skillnader.

Hur kommer det sig Colin O'Donaghue, ett helt okänt namn, fick huvudrollen? Det är trots allt ganska ovanligt att se ett ett okänt namn i en storfilm med någon av Hopkins kaliber.

Förutsättningen för Colin var just att vi fick Antony Hopkins. I och med han var med då hade filmen ett namn, som är viktigt naturligtvis, vilket gjorde att folk var i mindre behov av någon känd eller kändare i den rollen. Jag tycker alltid det är kul när man kan få upp ett nytt ansikte på duken. För den här killen har ingen backstory, för publiken är han den här killen för dem har inte sett honom tidigare så han är en bra guide. Det kändes som en bra kombination.

Var det du eller producenterna som hittade honom?

Tillsammans, vi gjorde all rollbesättning tillsammans. Vi träffade och provfilmade väldigt mycket skådisar. Hans kompis gjorde en videoinspelning av honom mot ett garage på Irland, som han skickade in. Det var någonting med hans blick som jag gillade. Det är en svår roll för han mycket av en betraktare och inte lika flashig roll som Hopkins. Han är vår och publikens guide in i den här världen, han iakttar och är bekymrad över var han befinner sig någonstans. En knepig roll på många sätt så det var viktigt med någon som hade en bra blick, som ser vad som pågår. Och alla gillade honom, så så blev det.

Oscarsgalan var nyligen. Är det någonting du följer?

Ja, jag var på massa Oscarspartyn innan jag kom hit (skratt). Jag har sett många av de filmerna som var aktuella i år, många bra filmer och skådespelare. Jag satt på ett plan hit under själva Oscarsgalan. Själva galan är oftast inte det roligaste. Men det är klart att man följer den och ser hur det går.

Hade du några egna favoriter?

Jag är ett stort Fincher-fan och tycker möjligtvis att ur regisynpunkt att "Social Network" är en svår film att göra och hans gjorde den naturligtvis lysande. Ingen klagar ju över att Tom Hooper vann regipriset för "King's Speech", det är också en film alla gillar och som är svår att inte gilla. Personligen hade jag kanske sett att Fincher vann, inte bara för "Social Network" utan han har gjort många bra filmer under många år. Men jag kan också förstå varför "King's Speech" tog dem tunga priserna. Det är väldigt bra film och en typisk Oscarvinnare också på många sätt.

Vad blir nästa projekt?

Jag vet inte. Jag håller på att försöka fundera på det litegrann men det är inget som är skrivet i sten ännu. Jag läser rätt mycket manus och försöker hitta någonting nytt och utmanande som jag känner inspiration inför. Vi har precis avslutat den här så jag behöver lite tid att landa och fundera på framtiden men förhoppningsvis dyker någonting nytt upp snart.