Wolverine var en jävligt spännande resa"

3 Maj 2009 | 14:12

"En jävligt spännande resa"

Den hyllade sydafrikanske regissören Gavin Hood tar sig an "Wolverine", bakgrundshistorien om hur X-Men-vilden fick sina klor. Ett stort steg från hans senaste verk, Oscarsbelönade dramat "Tsotsi", och även de tidigare "X-Men"-filmerna – här berättar han varför.

Vad lockade dig till den här filmen? Den är så annorlunda mot allt du tidigare gjort.

Den är annorlunda. Många frågar varför jag gick med på det, och det är en vettig fråga. Det uppenbara svaret är väl att här fanns det universella teman som tilltalade mig. Det kan låta klyschigt men det är sant. Det jag gillar mest med Wolverine är att han är mer än en god karaktär i krig mot det onda. Han är mycket mer nyanserad än så. Han har en underbar replik: "Jag är bäst på det jag gör, men det jag gör bäst är inte särskilt trevligt." Det säger allt om hans inre kamp, en kamp som vi alla ibland för även om kanske inte lika extremt som han. Men tanken på klorna som en fysisk manifestation för hans ilska är intressant på ett skruvat, mytologiskt sätt.

Berätta om handlingen.

Det börjar med Wolverines traumatiska barndom, och en incident med hans far som formade honom. Det fortsätter med en resa mot självupptäckelse. Incidenten triggar igång denna ilska som han får tampas med resten av sitt liv. Där finns också en kärlekshistoria, om en kärlek som tas ifrån honom på ett brutalt sätt. Han måste hitta en annan mening med sitt liv, när kärleken byts ut mot hämndbegär. Det är en actionfilm som jag hoppas engagerar tittaren även känslomässigt.

Vad upptäcker vi om Wolverine?

Halva nöjet med filmen är att Wolverines förflutna alltid har varit ett mysterium. Vi vet att han vid något tillfälle tappade minnet. Hur gick det till? Hur blev han Wolverine? Det försöker vi besvara. Wolverine vet bara att han var en del av ett experiment som påverkade honom på något sätt. Men har han alltid haft metallklorna, eller såg de anorlunda ut?

Hur viktiga är actionscenerna?

De är viktiga, och en av anledningarna till att vi går på bio - för spänningens skull. Som en romersk cirkus, vi vill se och uppleva sådant som inte finns i verkligheten. Självklart behöver man också en karaktär som folk gillar. Många filmer har den här cyniske antihjälten som är tuff och självständig. Jag älskar att Wolverine är en sådan stark karaktär, samtidigt som han ständigt behöver en relation till någon annan, och sitt inre. Hugh gjorde två fantastiska saker. Dels tränade han som en galning för rollen. Det är skrämmande, han åt sju mål om dagen med proteiner och grönsaker, jag förstår inte hur han klarade av det. Men samtidigt som han är vältränad är han världens trevligaste kille, med huvudet på skaft. Han ger sin karaktär rå styrka såväl som sårbarhet.

Berätta mer om actionscenerna i "Wolverine".

Det är som ett välskrivet musikstycke. Det handlar om energi, om takt, och bang, bang, bang, bang. Sen behöver man byta miljö ibland, det finns fantastiska scener som för Wolverine vidare på hans resa. Han jagas till exempel av helikopter medan han själv sitter på en '60 Harley Davidson , såväl som slagsmål mellan Wolverine och Victor Creed där deras ilska och våldsamhet uttrycks genom storslagna actionscener. Vi tog det som var fysiskt möjligt för en människa och lade på 20-30 procent, istället för 200. Vi ville inte ha linor, så stuntgänget gjorde ett toppenjobb med att konstruera slagsmålsscener som skulle vara slagkraftiga men fortfarande trovärdiga.

Vad mer får "Wolverine" att sticka ut?

En rolig grej med filmen är att den är uppbyggd som en roadmovie, där Wolverine stöter på olika karaktärer under historiens gång, som hjälper honom på vägen. Vi har Dominic Monaghan från "Lost" som en gammal krigskamrat som dragit sig tillbaka till en slags barnslig värld. Will.i.Am spelar John Wraith, med cowboyhatt och allt. Daniel Henney gör Agent Zero, som bara måste ta död på Wolverine med något fingerfärdigt vapentrick. Sen såklart Danny Huston som Stryker, som inger rollen något extra. Han är som ungen som aldrig fick vara med och leka med andra, men utvecklat en oemotståndlig social charm. Vi hade så kul med Danny.

Berätta om överste Stryker, spelad av Danny Huston.

William Strykers värld definieras som: "Jag är god och bekämpar det onda", och med detta i sikte tar han till alla medel tillgängliga. Det kan nog många känna igen idag. Det är ett farligt sätt att se på världen, det lämnar ingen plats åt självreflektion.

Och vem är Victor Creed?

Här har vi en slags Kain och Abel-historia. Det handlar om två bröder som hittat sina egna sätt att handskas med barndomens trauman. Båda är arga på omvärlden. Victor blev cynisk och besatt av hämnd medan Wolverine kämpar inte bara mot traumat men också hur det påverkar honom, något Victor vägrar att inse. Det får bröderna att gå åt skilda håll. För Victor är ilskan en försvarsmekanism. För Wolverine är det snarare något som hotar att förstöra honom. Det finns härliga scener mellan dem två, när Victor sager "Sluta låtsas att du är något annat än vad du är." Han känner inte Wolverine för att han inte känner sig själv helt och hållet. Victor Creed i Liev Schreibers gestalt är på många sätt en mer tragisk karaktär. Han lever ett liv som på ytan är tilltalande men är egentligen väldigt ensam.

Vad gör Hugh Jackman unik som skådespelare?

Det mest imponerande med Hugh är att han inte har någon annan agenda än att ge allt i den roll han spelar. Han har gjort allt från musikaler till intellektuellt drama och så X-Men. En sak han alltid säger till mig är att han vill hedra den publik han arbetar för. Han ser aldrig ner på sin karaktär. En del skådespelare påstår sig vara bättre än den de spelar, det blir aldrig äkta då. Hugh har en naturlig förmåga, som kommer från hans kärlek till underhållningsbranschen. Han är alltid förberedd och ger alltid hundra procent utan att vara egoistisk. Herregud, det låter som att jag överdriver, men det är sant.

Hur hittade du Lynn Collins?

Det gällde att hitta en partner för Hugh, som kändes trovärdig att ha en relation med denna skruvade typ. Någon vacker men också varm och äkta, inte bara en "het brud". Vi träffade ett dussin skådespelerskor, men jag förälskade mig i Lynn. Hon fick det tufft, för karaktären går igenom en hel del. Jag önskar jag kunde avslöja något, men se filmen istället. Hon behövde tillföra såväl subtila nyanser som superhjälteglamour till sin roll, utan att det överskuggade kärlekshistorien. Och hon gör det så bra.

Vad tillför du själv filmen?

En annorlunda vinkel, och hjärta. Jag tror det var vad Hugh sökte, när han överraskade mig med frågan. Han sa: "Hur ger vi dem något extra? Går det att visa upp lite av Wolverines inre demoner i denna actionfyllda underhållning? Vad skiljer honom från andra superhjältar?" Vi behövde bryta den simpla uppfattningen om gott mot ont. "X-Men"-filmerna har alltid dubbla lager: spektaklet samt modiga ämnen, som fördomar och rasism. Jag hoppas Wolverine följer traditionen och att vi samtidigt gjort den till en ännu mer personlig resa.

Hur mycket av din egna bakgrund finns med?

Det är en intressant fråga, med tanke på var jag kommer ifrån. Jag växte upp på 80-talet under apartheids mörkaste dagar, det var tufft. Jag såg att folk inte bara var goda eller onda, och det skrämmer mig när någon vill se världen på ett sådant enkelt sätt. Jag måste visa upp gråzonen i mina filmer. Med tanke på min uppväxt har jag fått reflektera mycket kring mig själv, vilket också syns i de filmer jag gör.

Hur ser du på din karriär idag?

Jag arbetar med ett mål åt gången. Jag vill bara göra den här filmen så bra det går. Jag försöker ge den något personligt, men också hedra genren vilket ibland är en svår balansgång. Filmen måste ha ett eget hjärta och själ. Låt oss hoppas att jag har lyckats, för det har varit en jävligt spännande resa.