Exklusivt med Peter Jackson

Erik Augustin Palm
7 December 2012 | 19:15

Den krokiga vägen till "Hobbit: En oväntad resa"

Nu är väntan snart över för alla Midgård-fanatiker. "Hobbit: En oväntad resa" har premiär på onsdag efter en lång och exceptionellt krånglig färd från boken till bioskärmen.

Tidigare i år träffade MovieZines Erik Augustin Palm regissören Peter Jackson tillsammans med manusförfattaren Philippa Boyens och skådespelarna Martin Freeman, Ian McKellen, Andy Serkis och Richard Armitage, för ett samtal om arbetet med filmen, Tolkiens universum och upplevelsen av att bli en del av det.

Peter, du hade beslutat dig för att inte regissera "Hobbit". Hur kändes det att det trots det slutligen blev du, efter att Guillermo del Toro hade lämnat projektet?

- Jag hade andra planer och arbetade faktiskt med ett annat projekt när Guillermo lämnade "Hobbit". Han hade arbetat med filmen i cirka 18 månader och det fanns ingen överenskommen budget, inget grönt ljus och ingen direkt inblandning av Metro-Goldwyn-Mayer. Filmen blev försatt i ett stillastående läge som varade i fyra-fem månader efter Guillermos farväl till projektet. Och jag kände att om den här filmen - som nu kommer att bli en trilogi - till slut skulle bli av, så hade jag ett ansvar som producent att gå in och se till att det gick betydligt smidigare än det hade gjort inledningsvis. Allt eftersom tyckte jag mer och mer om arbetet med filmen, vilket i sig var något av en överraskning eftersom jag tog mig an det hela utifrån en pliktkänsla. Men den försvann så fort jag satte foten på inspelningen. Det var enormt roligt.

Filmen kommer att finnas tillgänglig i 48 fps, samt i 3D. Hur mycket upplever du att filmteknologin har förändrats sedan du gjorde "Sagan om Ringen"-trilogin?

- Teknik är inte riktigt mitt jobb. Mitt jobb är att arbeta med manus och att hitta det bästa sättet att spela in filmen och att arbeta med skådespelarna, där vi alla tolkar vad som står i manus och försöker hitta det ideala tillvägagångssättet. Mitt jobb handlar mer om att fånga känslan och själva essensen i scenerna. Visst kan jag beställa ett visst objektiv och sätta det i kameran och spela in, men tekniken är trots det inte så viktig. Visuella effekter har självklart avancerat, men de utgör ändå bara själva verktygen.

I stora drag, hur har "Sagan om ringen"-trilogin och "Hobbit: En oväntad resa" påverkat varandra? Och skulle du säga att det här en mer personlig berättelse?

- Tolkien skrev en barnbok som publicerades 1936 och 17 år senare publicerade han uppföljaren som var mycket mer av en episk bokserie, De två böckerna, "Bilbo" och "Sagan om Ringen", har olika tidsmässiga ramar. Men jag gick in i projektet med inställningen att vad det än skulle resultera i, så ville jag att filmerna skulle kunna ses på rad. Jag ville inte att "Hobbit" enbart skulle vara riktad till barn. En av fördelarna vi har haft är att vi under produktionen har haft tillgång till appendixet till "Konungens återkomst", 125 sidor som Tolkien skrev som en utvidgning av "Bilbo". Materialet är särskilt knutet till "Bilbo", men det är publicerat i slutet av "Konungens återkomst". Det är mörkare rent stämningsmässigt och mycket mer allvarligt, mer i linje med "Sagan om ringen". Så genom att blanda de två, att ta hjältemodet och humorn från "Bilbo" och sen blanda det med lite av backstoryn som finns i appendixet, har vi hittat en bra balans.

Richard (Armitage), hur har det varit att arbeta med Peter för första gången?

- Man inser när man tittar på trilogin att det inte finns någon som helst risk att bli porträtterad på ett löjligt sätt eller att det inte skulle bli ett fantastiskt stycke film. Men på en daglig basis känner man samma typ av press som vilken skådespelare som helst känner. Man tar in allting på ett så långsamt sätt att ens perspektiv av det sakta men säkert krymper, men så får det vara. Och det jag kände inför att arbeta med Peter var enbart förtroende. Jag vet att han har filmen i sitt huvud under hela processen, medan jag knappat kan hålla greppet om min egen karaktär. Den är en fantastisk sorts tillit.

Hur arbetet med Peter varit för dig, Martin (Freeman)?

- Jag känner samma sak. Förtroende är en central aspekt vilket jobb det än gäller och det är självfallet en stor del av relationen mellan en regissör och en skådespelare. Jag litar på att han kan sin sak. Han har ju som bekant gjort det här hyfsat bra tidigare.

Vad tänker du kring ditt ansvar som skådespelare gällande filmens framgång?

- Oscarsnomineringar är inget jag funderar över. Det är ändå inte jag som regisserar filmen. Mitt ansvar börjar och slutar med mitt jobb. Och det är delvis vad jag syftar på när jag talar om förtroende. Jag litar på de som regisserar, klipper, komponerar och ger filmen dess övergripande stil och känsla. Vi är individer i ett och samma maskineri.

Sir Ian (McKellen), hur var det att åter iklä sig rollen som Gandalf?

- Det fanns en del inom mig som inte ville gå tillbaka och spela honom igen. Som skådespelare kände jag att det var ett jobb och en karaktär som jag nog var klar med. Men jag är väldigt glad att jag ändå gjorde det. Om jag nu bara kunde hindra professor Dumbledore från att ta över. Peter och jag har alltid föredragit Gandalf grå framför Gandalf vit. Han framstod som en en rikare, mer tillgänglig karaktär den här gången.

Och Andy (Serkis), hur upplevde du återseendet med Gollum?

- Han har aldrig riktigt varit så långt borta. Man blir påmind om honom dagligen. De här karaktärerna, de är delar i det kollektiva medvetandet och jag träffar människor konstnat som vill prata om Gollum. Det som var bisarrt åtminstone för ett litet tag i början av att åter spela honom, var känslan av att jag gjorde någon sorts fantastisk imitation. För det finns tusentals andra där ute som imiterar det som jag först gjorde.

Philippa (Boyens), du har varit med sedan Sagan om ringen-trilogin. Ni har två filmer till att göra, men är tanken på att det en dag ska ta slut skrämmande?

- Nej, eftersom karaktärerna stannar inom en även efter produktionen är slut. Och det var överraskande lätt att falla tillbaka i den här världen. Vi älskar karaktärerna så innerligt, liksom personerna som spelar dem. De hjälper oss filmskapare och skapar själva hjärtat i berättelsen. Det har varit ett privilegium att se den här gruppen arbeta ihop. Första gången vi hörde Richard tala som Thorin sa vi "Toppen, det här blir bra".

Peter, hur kom det sig att du valde Martin för rollen som Bilbo?

- Vi lät en väldig mängd människor provspela för rollen och vi hade en specifik idé om hur och vem Bilbo skulle vara, samt vilka karaktärsdrag han skulle ha. För att vara helt ärlig var Martin på toppen av listan från första början, men ett tag såg det ut som han inte var tillgänglig, eftersom han var bunden till att spela in tv-serien "Sherlock". Så vi försökte komma på reservplan, men vi insåg att inte fanns någon annan som skulle kunna göra rollen så bra som Martin. Ett väldigt frigörande ögonblick var efter jag låg i min säng klockan fem på morgonen och tittade på det andra avsnittet av "Sherlock" på min iPad och tänkte "Det här är ju killen som borde spela Bilbo och så kan han inte". Morgonen efter ringde jag Martins agent i England och frågade om han kunde tänka sig att ta rollen om vi tog en paus på tre månader mitt under produktionen, så att han skulle kunna spela in den andra säsongen av "Sherlock". Det var så viktigt för oss att ha med Martin att vi lade ner produktionen tillfälligt för hans skull. Jag är jävligt glad att jag ringde det samtalet (skrattar). Det är en av de bästa sakerna jag har gjort i mitt liv.

Martin, hur har det varit att bli en del av Tolkienfamiljen?

- Det är en härlig grupp människor, både bakom och framför kameran. Ihop med Richard var jag en ganska ny person, bland flera hundra människor som redan kände varandra sedan tidigare inspelningar, via Peter eller genom branschen i Wellington. Det är en väldigt tät gemenskap och det hela blir lite som en enorm studentfilm. Jag kallar ofta Peter för en tolvåring med skägg. Jag föreställer mig honom som exakt samma varelse när han var tolv, med samma kärlek till det han vill göra. Och att vi inte har blivit mer irriterade på varandra trots att det är en massa män som arbetar långa dagar tillsammans, är anmärkningsvärt. Ingen har slagit någon annan på käften. Så vi är verkligen lite som en stor familj, även om det låter som något av en kliché.

Ian: Jag tror att det är vi homosexuella på inspelningen som håller er i schack.

Peter, kan du någonsin slappna av under en filminspelning?

- Nej, jag slappnar aldrig av. Varje inspelningsdag har föregåtts av en natt där jag har haft ångestdrömmar om att allt går fel. Men det innebär förhoppningsvis att allt funkar bättre i verkligheten. Men nej, jag kan aldrig fly från det hela. Vi börjar spela in 07.30 på morgonen och avslutar vanligtvis runt 18.30 på kvällen. Så långa är våra dagar. En av de mer civiliserade saker vi har infört, är att vi bara spelar in fem dagar i veckan.

Hur skulle du sammanfatta din kärlek till hober?

- Jag har alltid kunnat relatera till dem. När vi gjorde "Sagan om ringen" tyckte jag alltid mest om hoberna eftersom man kan identifiera sig med dem. I synnerhet jag, eftersom jag tycker om att vara hemma och ha det bekvämt. Jag är inte mycket av en äventyrare, så jag har alltid gillat hober och Bilbo är den ultimata hoben enligt mig.

"Hobbit: En oväntad resa" har svensk biopremiär den 12 december.

Skribent
Skribent