CANNES 2018

Skribent

Alexander Dunerfors

11 maj 2018 | 18:00

Cannes 2018: Eva Melander är oigenkännlig i "Gräns"

Cannes-festivalens svenska bidrag i år har blivit en snackis tack vare ett bisarrt tema, en grafisk sexscen och ruggigt fascinerande skådespelar-prestationer. Vi har träffat Eva Melander som döljer sig bakom huvudpersonen i "Gräns".
Eva Melanders ansikte pryder tidningen Swedish Films upplaga här i Cannes. Men skådespelerskan är oigenkännlig i filmen "Gräns", som tävlar om pris i sektionen Un Certain Regard. Med hjälp av flera lager smink blev hon Tina, gränspolisen med ett omänskligt sinne, i en fantasy-filmatisering av John Ajvide Lindqvists novell - en film som har gått hem oväntat väl hos festivalpubliken och kritikerna på plats. Vi träffade skådespelerskan som tog sig an den mycket speciella rollen med bravur.

Hur känns det att vara i Cannes för första gången?

- Det är jätteroligt! Det är mycket, såklart. Men det är bara kul. Eller, det är mycket arbete. Vi jobbar ju. Men att få ha premiär här är såklart stort, för filmen, och otroligt roligt för mig.

Berätta om den fysiska förvandlingen när du blev Tina.

- Jag gick upp 18 kilo inför rollen. Och jag byggde upp muskler från midjan och uppåt. Kroppen blev en stor del av förvandlingen. Själva masken tog fyra timmar att lägga på varje morgon, och det var också ett arbete att hitta hur jag kan spela med den här masken. Hur kan jag hitta känslorna och uttrycken, när mitt ansikte är helt täckt av silikon? Det blev en spännande utmaning. Men jätteroligt!
 
- Det är inte vanligt att jobba med såna masker i Sverige. Så jag hade ett maskteam från Kanada, Frankrike och Holland, tre stycken som jobbade ihop och flögs in för det här uppdraget. Det tog som sagt fyra timmar att ta på den varje morgon, en timme att ta av den, och sen måste man ha touch-up under dagen. Vi har inte de kunskaperna i Sverige. Vi insåg att vi måste ta hjälp av de här som gör "Harry Potter", "Game of Thrones" och "Sagan om Ringen".
 
 
Det måste ha hjälpt dig att hitta karaktären, som inte är helt mänsklig...?

- Ja. Det är inte kul att avslöja för mycket... Men Tina tror att hon är en människa, med kromosom-avvikelse. För det är vad hennes adoptivföräldrar har talat om för henne. Ur det perspektivet är hon världsbäst på att spela människa. Hon har lagt band på så mycket av sig själv för att passera som människa. Sen jobbade jag mycket med: vad är den mänskliga sidan och vad är den djuriska sidan?

Hur förbereder man sig då för den djuriska sidan?

- Jag har spelat teater och gjort många olika karaktärer i många år. Men också studerat djur. Mer kring näsan och hur hon skulle lukta... Såna djuriska instinkter behövde jag inte träna fram, det har jag liksom upptäckt i mitt tidigare arbete. Det där kan jag ta fram om jag vill. Hennes näsa är ju mycket större än min egen näsa så jag fick använda anda muskler för att sniffa. Jag tittade på hundar på Youtube och lärde mig mycket av dem.

Hade regissören Ali Abbasi en klar vision för filmen och din rollfigur, eller fick du vara med och skapa henne?

- Vi jobbade fram karaktären tillsammans. När jag läste manus kände jag att det var viktigt vem som skulle regissera det här. Det är ganska känsligt, eftersom att man påstår så mycket annorlunda saker. Jag ville göra filmen, men bara med rätt regissör. När jag träffade Ali kände jag mig helt lugn. Han vet vad han vill. Vi kommunicerade väldigt bra. Jag fick en bra magkänsla, att det här kommer att funka.

Vad blev den största utmaningen för dig?

- Jag tror inte att någon scen sticker ut. Däremot den här arbetstiden, när man filmar femton timmar om dagen och med de här maskerna, är det klart att vissa scener blir svåra att göra för att man är så trött. Vad gäller specifika scener... Att kuta i ren glädje med allt vad du äger och har, barfota, i skogen, och inte trampa på vassa pinnar. Det var en utmaning. Men också att simma i en sjö i oktober. Vi skulle låtsas att det var sommar. Jag hade oroat mig för den dagen, för att det var så kallt. Men det gick jättebra. Jag var tuffare än jag trodde.
 
 
Sexscenen i "Gräns" får verkligen publiken att häpna. Och precis som resten av filmen är den ful, bisarr och samtidigt fascinerande och fängslande. Hur kände du inför den scenen?

- Det är klart man tänker att det är ju helt absurt, vad man gör på en arbetsdag... Att stå naken i skogen och sätta på sin kollega mot en sten...! (skratt) Men jag är inte rädd på det sättet. Jag är obrydd. Det jag är noga med är - vad är regissörens idé? Vad är hans smak, och vad har han för syn på berättelsen och karaktärerna? Som sagt, jag kände mig trygg med Ali från början. Om det sen är en sexscen ute i skogen eller en middagsscen där jag äter sniglar, det spelar ingen roll för mig.

Fick du någonsin chans att ta med Tina ut på stan?

- Första gången vi gjorde masken gick vi ut utomhus. Ali tog fram sin mobilkamera och filmade, bland annat när vi gick mot ett stort tonårsgäng som gick av bussen och gick emot mig. Han smygfilmade för att se hur människor reagerade. Ingen visste att jag var sminkad. Då upptäckte jag att folk är väldigt artiga. De tittar och ser helt rädda ut, och sen försöker de be om ursäkt på ett speciellt sätt, genom att titta bort och le samtidigt. En väldigt ny upplevelse för mig.

Och vad sa din egna familj?

- När jag skickade bilder, tyckte de att "det är helt crazy!" Man tror inte på den förvandlingen, man ser inte att jag är samma person.
 
 
Se Eva Melanders märkliga kärlekshistoria i "Gräns", på svenska biografer någon gång i höst.
| 11 maj 2018 18:00 |